UffeBlogg

Det blev alltså ingen jätteskogsbrand.
Eventuellt hade dom tur eftersom det kom ett nytt kraftigt regn över området såvitt jag kunde se från balkongen.



Och de som spelade golf klarade sig bra såvitt jag förstått.

Det brukar ju vara så att åskmolnen växer till sig både här och där. Men eftersom vi har fjälltoppar både här och där så suger dom åt sig den uppåtstigande luft och fuktighet som krävs för att dt ska laddas till åska.

Vi gick runt i ett behagligt tempo på fyra timmar. Lite då och då fick vi en liten paus eftersom vi inte ville jaga framförvarande med dunsar på Fairway. Så det flöt på bra.

Och vi spelade match med hcp, och poängbogey och slagtävling.

Jan-Erik vann matchen med 4/2 efter att jag försökte slå tredjeslaget på hål 16 från "ganska nära vattenbrynet på fel sida". Poängbogeytävlingen hade samme vinnare. Och naturligtvis slagtävlingen eftersom han har lägre handikapp.

Åskmolnen hade börjat bildas bortåt Storbo och Härjehogna när vi var på hål 17. Men vi spelade färdigt hål 18 och såg blixten stup i ett och ibland bara några kilometer bort.

Mäktiga knallar ett par gånger när vi var på Green på hål 18. Och det blir ibland snabba ekon mellan fjällen som följs av långvarigt ekomuller från längre bort.

Många efter oss tog en paus efter nio hål för att avvakta fortsatt åska.

Jag fick hoppa in som tillfällig Banvärd och hjälpa ut  de som tagit åskpaus och det gick ganska bra.
Jag hade förutspått att det nya åskväder som tycktes vara på gång skulle ta vägen mot Nipfjället och Städjan.

När jag kom hem fotograferade något som såg ut som rök från en skogsbrand i den riktning där det första åskvädret växte  upp och knallade. 
 
Tog bilden från balkongen. Där borta finns inte många vägar...



Bandvagn på väg någon kvart senare. Vet inte om det är just till den branden, men i skogen eller på fjället fungerar ingen vanlig brandbil.

Molnen som jag fotograferade tidigare växte vidare och drog upp mot Nipfjället och började panga på rejält.


 

På väg uppför Mördarbacken såg jag paret som Anki och Gunnar spelade med igår.
En boll hade efter utslaget på hål 11 hamnat i ett besvärligt läge med kottar, pinnar och diverse vedträn föranledde en del plockande. Svårt att hitta ett möjligt läge för ett golfslag uppför branten mot hål 11 när bollen hoppat,  trillat och studsat en bit ner.

Jag hade vilat en stund på "kontoret" mitt i backen och var ganska pigg i huvudet när jag såg jobbet med att plocka kottar, pinnar och större föremål.

Så jag ville använda ett skämt som jag fått från Gunnar A.
- "Plocka lite till så blir det MUA och fri dropp." (skämtsamt sagt och det passade väldigt bra just då) .

Och då såg jag vilka det var, jag glömmer snabbt namn, men det var samma trevliga par som A o G spelade med igår.
Vi blev lika överraskade båda två, eller alla tre, av att mötas där.

Ringde nyss till Gunnar för att höra hur dom haft det i Funäsdalen.

- Hej Ulf (han såg ju på mobilnumret att det var jag som ringde) Såg du inte när jag vinkade när vi möttes vid Mördarbacken?"
Svarade Gunnar.
- Nej, men jag mötte era spelkompisar från igår och räknade inte med att se vare sig dig eller Anki.
Svarade jag.

- Jag vinkade ju!
...

Det såg inte jag efterom jag var trött efter Mördarbacken. Men största anledningen var nog att jag inte letade efter kompisar långt ner i skogen ovanför Mördarbacken eftersom jag var övertygad om att dom rest tidigt till Funäsdalen...

Anki och Gunnar reste i morse till Funäsdalen för att spela golf, men jag avstod att följa med på grund av knepig väderprognos. Men eftersom dom bor på Idre Fjäll ovanför dimman så steg dom upp tidigt idag och for iväg i strålande sol. Dom fick nog en kul runda i fint väder.

Ska bli kul att höra hur det gick....

Jag tog mig till Idrefjällens GK när dimman börjat lätta och hittade en tid med Elis A, och med Roger och sonen Sebastian från Orust.

Medan jag väntade på mina medspelare och en kaffe och macka på restaurangen började personalen dyka upp.

Angela är glad som vanligt och jobbar i golfshopen. På cykel kommer en trevlig tjej som arbetar i restaurangen och studerar i förbifarten svingtekniker på tians Tee utan att tappa balansen.

Roger hade 7 i hcp och Sebastian som spelat i ett år hade 11. Sebastian är 14 år. Elis hade Laisa med sig och spelade bra. Hur gammal Laisa är minns jag inte, men Elis är några år äldre.

Fotografen var inte tillräckligt auktoritär för att få en bra bild i väntan på hål 5. Inte Elis heller eftersom Laisa visade ryggen i ett så viktigt ögonblick ;-)
Jag föreslog att Elis skulle placera Laisa i papperskorgen, men tyckte väl samtidigt att det var lite väl mycket begärt.


Här gör Sebbe en gest. Jag vet inte om det är för att jag försökte få Elis och Laisa ut ur skuggan, eller om det är för att Laisa hellre tittade på Elis än mig när det skulle fotograferas.

Men det blev bad lite då och då. På hål 16 var Laisa i Himmelriket..


Hoppsan. Vände bilden fel.

Mysigt här, men jag simmar nog inte ut så långt. Där brukar det ju plaska så otäckt så ofta... man vill ju inte ha en golfboll eller knockad fisk i huvudet..

Vi hade trevligt och gick i lugn takt på fem timmar och tio minuter. Min syn på jobbet som Banvärd kommer inte att förändras efter det här. Och visst hade vi en trevlig runda. Vi fick spela som om vi hade en egen bana utan stress, utan kö, och utan folk som stressade på bakifrån. Men fem timmar och tio minuter är onödigt lång tid.

Eftersom vi tappat lite mot mitt schema på fem timmar så tog vi fem minuters paus istället för de tio som tycks vara tillåtet. Och på hål 14 var vi ikapp och fick vänta lite skönt och välbehövligt efter Mördarbacken.

Men bollen bakom oss, som aldrig varit tätt bakom oss, försvann lååångt bakom oss efter fikapausen!

Idag blev det kanske en rondtid på fem och en halv timme helt i onödan.  Jag hoppas att jag har fel.
Vi hade också kunnat gå på fyra och femtio utan att spela vare sig bättre eller snabbare om det hade flutit på bättre.

- Med golfbil så räcker det med en Banvärd.
Utan golfbil är två Banvärdar en Banvärd för mycket såvida inte en cyklar och har koll på aktuell rondtid för dagen.
Tomma hål eller några som letar länge i skogen eller slår både kort och snett är inte problemet. Det är en del av golfen. Golf är svårt, och tappar man ett hål i tempo därför att man slår långt och inte hittar en sned boll, så kan det vara inhämtat två hål senare.

Som Banvärdar bör vi alltså ha koll på aktuell rondtid för dagen och hjälpa de som är gäster för första gången. Oavsett om dom är på hål 1 eller hål 8. Och i pausen efter nio hål...

De som spelar banan för första gången kan behöva extra hjälp på hål 1, hål 5 och hål 8. Och det ger resultat på många sätt. Överraskande glada förstagångsbesökare och kortare rondtider utan stress.

Våra greener lär ska bli snabbare. Dom är ju grönare än många av våra besökare söderifrån någonsin har sett. Men det är inte färgen på greenerna som är intressant. Den jämna och förutsägbara rullen är viktigast.

- Vi får se om det kanske händer något kul att skriva om när det gäller våra greener.
En kul och enkel överraskning för våra gäster och medlemmar vore om greenerna blev dubbelt så snabba. Då måste inspelen landa mer precist och nedslagsmärken kanske syns tydligare och lagas oftare.

Jobbade ensam, men kunde i alla fall disponera golfbil till framåt halv tolv.

Rondtiderna ökade sakta men säkert från fyra timmar för fyrbollar, som gick ut tidigt, till fyra och trettio. Men då fanns det inslag av två- och trebollar. Så småningom pekade tiderna på fyra och tre kvart, vilket är ganska bra när det är varmt och fullbokat.

Som vanligt händer det att en boll tappar några extra minuter på hål 8 eller hål 9. Och då passar ofta framförvarande boll på att ta en lite längre fikapaus för att få fritt framför sig i fortsättningen. Och vips kan rondtiden ha blivit fyra timmar och femtiofem minuter... och det gäller alla bakomvarande. Även de som normalt skulle ha spelat på fyra och en kvart.

Om det sedan åskar bortåt Grövesjön och ser ut att bli en regnskur så sitter kanske en boll och fikar extra länge för att avvakta vädret och släpper förbi bakomvarande som hoppar över fikat för att hinna runt före regnet. Därefter kliver dom upp på Tee på hål 10 och tycker att det är OK. Det är bara det att alla bakomvarande har snabbat upp spelet för att hinna runt före regnet. Och vips blev det kö och stress.... och längre fram ett eller två tomma hål!

Svårt jobb att vara Banvärd, men de allra flesta har förståelse för att man ingriper och berättar vad som håller på att ske.
Det såg en tid ut som om rondtiderna skulle dra iväg upp mot fem timmar och en kvart eller mer, men tack vare att några som bara tänkt spela nio hål klev av så löste det sig. Och sedan kom åskan och ösregnet, så något facit fick vi aldrig...

Anki och Gunnar fick nytt trevligt sällskap i en fyrboll idag och spelade väldigt bra. 42 repektive 40 poäng!

Här på nians green.

Efter den rundan kom regnet. Och inte lite regn heller. Det häller ner i floder under en timmes tid. Golfare kom springande från alla hål och en del hade paraplyer, andra var plaskvåta från topp till tå.

Åskan höll sig bortåt fjällen, och det dånade på taket utanför restaurangen att åskbullret knappt hördes...
 


Lisbeth bara skrattade åt eländet och sonen var våt som en disktrasa.

När Jesper skulle hem vände sig hans paraply åt fel håll...

... men det löste han på mindre än 30 sekunder genom att fylla det med regnfloden.

Och han kunde gå hem med rättvänt paraply. Men han blev nog plaskvåt om fötterna.

Jag skulle spela mot Alf N och kände mig slagen på förhand. Alf har ofta spelat väldigt bra när vi gått i samma boll.

Jag vaknade tidigt och tog en tur till Nipfjällsparkeringen för att försöka ladda inför matchen. Två holändska bilar var där före mig och jag såg att de var på väg till fots mot toppen.
I skuggan bakom bilarna hade en ren lagt sig att vila och en annan stod och vilade i skuggan.

Men mitt på parkeringen stod en annan ren och sov. Det såg i alla fall ut så. Han hängde med huvudet och rörde sig inte ur fläcken trots att parkerade, tog fram kameran, klev ur bilen och fotograferade.

Konstig grushög och dessutom en trave plank en bit därifrån i Ntaura 2000 området.

Men jag såg så småningom vad det handlade om. Man har byggt en trätrappa nästan ända upp till toppen...


Nedan en närbild på trappan.


Märkligt tycker jag. Riktigt konstigt faktiskt.

Golfen startade i strålande väder, men med risk för åska längre fram på dagen. Anki och Gunnar gick i samma boll som Alf och jag.

När vi startade på hål 10 hade det mörknat och vuxit till sig bortåt Grövelsjön och det mullrade på avstånd hela tiden.

Jag var nu två hål upp på Alf efter att han vunnit både hål 8 och 9. Vi delade hål 10 efter ömsesidiga besvär.


Anki hade ett suveränt utslag och skickar här iväg andra slaget med blixt och dunder i bakgrunden.

Alf had otur på hål 11 och hittade inte sin boll samtidigt som jag låg på green på två slag efter tur med mitt missade utslag. Matchen avgjordes på hål 14 eftersom Alf inte ville spela i åska och tappat sugen efter missen på hål 11 och en frustrerad miss på hål 12... ungefär så. (jag var fem upp efter hål 13 och vi delade hål 14...)

Vi slapp åskan, som vanligt vill jag säga, den drog vidare mot Nipfjället och Städjan.


Anki satte en lång putt på hål 17 och spelade över huvud taget suveränt bra på de sista nio hålen. 24 poäng på de hålen. Här ett elegant utslag på hål 18.

Efter golfen träffades Anki, Gunnar, Thomas, Åke och Ulf på Lodjuret och åt god mat på uteserveringen i solen och värmen. Thomas och Åke är gamla bekanta till Anki och Gunnar.

Ett trevligt slut på en kul golfdag. Imorgon är jag Banvärd men kan kanske spela efter jobbet.

...riktigt het stundtals.

Anki och Gunnar kom upp igår och vi spelade 27 hål idag.

Här sitter Anki och Gunnar och myser när solen tillfälligt försvann bakom en liten molntuss.

Jag var trött efter den jobbiga backen upp till Tee och tog fram kameran för att få en extra paus. Men bilden blev tyvärr lite suddig. Om det berodde på min andhämtning eller att solen gick i moln vet jag inte. 


Anki hade många suveräna utslag, men det på artonde hålet var något extra. Här har hon skickat iväg andra slaget. Jag knäppte lite för tidigt, och kan inte visa hur perfekt hon svingar igenom slagen och ser ut precis som på instruktionsbilder eller på Touren.


Gunnar spelar mycket med järnklubbor och har en väldigt fin och rak vänsterarm med den rätta snärtvinkeln i handlederna. Och titta på svingplanet här! Inte många millimeter fel jämfört med det man ser i instruktionsbilder.

Jag lär mig mycket varje gång jag spelar med Anki och Gunnar bara genom att titta på när dom svingar.
Lugn baksving och rak vänsterarm så att man inte tar klubban för långt bak, och en snärtvinkel på handlederna som man försöker bibehålla så länge som möjligt... enkelt, men nästan omöjligt att få kroppen att fatta.

Jag tar gärna en alldeles för lång baksving och försöker kompensera genom att tvärvända innan den blir toklång och använder all kraft där. När jag sedan har fått ner klubban till bollen igen är jag nöjd och avslutar slaget... Det blir inte bra. Och det sliter på rygg, nacke och axlar...

Jag lär mig mycket och dessutom har vi kul på banan.
Efter en paus med mat och vila spelade vi nio hål till.

Före oss sprang Björn och Anders fra Norge iväg och stal tiden för Lisbeth, Göril och en ung Anton (tror jag att han heter).


Lars Axelsson var också på banan och såg ut som om det finns gott om sol och värme även i Norge. Han hälsar till alla bloggläsare, och dyker han upp imorgon ska han få visa hur man klipper iväg bollen utan provsving och annat tjafs...

Jag minns när jag spelade med Lars för några år sedan. På väg fram till bollen slet han upp en klubba ur bärbagen som när en indian rycker en pil ur kogret på ryggen, krängde av sig bagen under de sista metrarna, tog två steg till och klippte iväg golfbollen....

Före golfen idag tog jag en tur till Klingforsen för att undersöka om det var badbart.

Vattnet kändes badbart. Och vilken skillnad på vattenflöde nu jämfört med början vårfloden i början på maj.

Dessutom var nog kulmen på vårfloden senare. Men jag orkade för tillfället inte leta efter den rätta bilden.
Men i det trånga partiet med härliga picnichyllor och möjliga platser för ett bad är vattennivån minst en och en halv meter lägre än när vårfloden dundrar på som mest.

Imorgon blir det mer golf. Ska spela nästa match i Sommarcupen mot Alf N.

Det växte och dundrade på på fjällen, men inte ens regn i byn. Som vanligt alltså.

Balkongbild över vackert blomkålsmoln nedåt Särna.


Och ett utvecklat molntäcke uppåt Storbo och Norge.

Solstråk i förgrunden och regn elle hagel i bakgrunden. Men ingen åska hördes från det hållet.

En fin sommarrdag i Idre helt enkelt.

Varmt och skönt och härligt svettigt...

Spelade med den vanliga "Gubbmaffian" och vissa spelade bra andra mindre bra.

Idag såg man tidigt att det skulle kunna blomma upp åskmoln över fjällen. Och det gjorde så. Men bara över Långfjället och Storvätteshogna och så småningom Nipfjället och Städjan. Inte en droppe regn så här långt, men klafsigt blöt och svart väg genom byn... idag hade dom inte sandat. Konstig vägbeläggning som blir flytande när det är sommarvärme...

Jag klev av efter 12 hål för att vila min värkande skuldra inför morgondagen.

Det roligaste som hände idag var att Jan-Erik K:s golfvagn ville svalka sig i bäcken när Jan-E fyllde på vattenförrådet. Jag hann inte få upp kameran när han jagade sin vältande golfvagn, men jag fick en bild efter att situationen var under kontroll.
Det såg bedårande dråpligt och spänstigt ut när Jan-Erik vilt svärande rusade efter sin golfvagn och kastade vattenflaskan i gräset för att kunna fokusera på att greppa vagnen...;-) Kul helt enkelt.

Vattenflaskan är också under kontroll..

Erling gjorde ett snyggt bunkerslag på hål 9.


Stärkt av det och en kort paus så gjorde han ett djärvt men perfekt utslag på hål 10.


Alla fyra på fairway, men olika långt kvar till green. Käcken hade exakt 100 meter kvar och Erling något kortare. Alla gjorde Bogey på hålet. Erling var nästan förvånad, men mest glad och stolt över sitt fina utslag. Han kommer i fortsättningen att spela lika djärvt på hål 10. Och varför inte. Han har ju längden.

Jan-Erik K spelar in.


Erling spelar in.

När jag klev av efter 12 hål låg Jan-Erik J suverän etta, och Jan-erik K låg knapp tvåa i vår Köpenhamnare.

Idag var det så varmt att man ånyo måste sanda vägen genom Idre by. Oljegruset eller vad det är för besparing man använt på genomfarten smälter i solen och måste sandas lite då och då.
Om man kör lugnt igenom klafsar det bra på sina ställen och man kan få en billig underredsbehandling mot rost. Kör man för fort så får man lacken förstörd eller halkar av vägen.

På Idre Fjäll var det full fart i poolen för en halvtimme sedan.

Idre Fjälls webbkamera.

Efter morgondagens golf kanske man skulle bada lite. Här finns ju många alterantiv. Ett dopp i Klingforsen vore kul. Bubbelpool med kallvatten.

Om SMHI´S värmerekord var 32 grader idag från Falun så saknades det en mätning från Idre. Under plasttaket utomhus vid kansliet och restaurangen var det nog 52 grader....
Pessimistisk utbyggnad för regn, men få tänkte på sol när utbyggnaden gjordes. Inte på snö heller för den delen. I vintras höll hela paketet på att knäckas av meterdjup snö....

Ibland kan man klaga på lite action och mycket snack, men ibland kan det bli mycket action utan snack. Här tillämpar vi båda varianterna.

På måndag kommer det en "Stimpmeter" i posten till Fredrik. Då ska ni få veta hur det rullar på våra greener. Jag tänker ha den i golfbagen och mäta ett par hål både förmiddag och eftermiddag.  Spännande...

Nu har vi bara gissat, spekulerat och haft olika åsikter om hur snabba (eller långsamma) våra greener är.

Uffes Stimptal med Fredriks Stimpmeter kommer att ge svaret. Måste bara komma ihåg att ta med ett måttband för att mäta rullen på bollen.

Jag tror att klipphöjden och jämnheten på greener och fairways kan påverkas mycket av hur bråttom man har när man klipper.

På hål 16 var fairway idag klippt i tråkiga vågor framför green efter havet.  Ungefär som om gräsklipparen hade skumpat fram i hög fart och bara klippt varje gång den gungade ner.

Jag tror inte att det bara beror på ojämnt vassa knivar.
Synd om det fantastiskt fina utgångsläget i år slarvas bort genom alltför hastigt arbete på gräsytorna.

Det är ju gräset som golfare bedömer banan efter. Att det blir mer och mer spelbart i skogen är väl kul, men golf ska spelas på gräs. En golfbana ska ha svårigheter utanför fairway som straffar den som slår snett.

Gästspelare får många extra slag på vår bana. Låt oss inte ta bort svårigheterna som motiverar de extra slagen. Vi har ju nästan inga bunkrar på banan. Vi har nästan inga vattenhinder. Men vi har ganska smala hål, många små träd och ljungtuvor eller upptrampad jord som försvårar spelet.

Men om vi rensar i skogen för att snabba upp spelet och underlätta för turistande gästspelare så är vi fel ute!

Vi MÅSTE prioritera skötseln av spelfältet och vi måste prioritera SERVICEN i pausen efter nio hål.

Om kiosken inte är öppen måste alla spelande golfare få omedelbart företräde framför lunchgäster eller andra som spelat färdigt! 

Om det problemet inte blir löst snabbt så kommer jag att vid hål elvas Tee placera mig med korvlåda, läsk, öl och kaffe och färdiga mackor.

Och jag kommer att sätta upp stora skyltar på både åttans och nians Tee som berättar vilka läckerheter som väntar vid toan och soffgruppen ovanför Mördarbacken.

Så småningom kommer jag att utveckla affärsidén och servicen så att jag har minst en anställd som springer ner och hjälper trötta golfare uppför Mördarbacken för en femma per golfbag om det börjat bli kö bakom....

Jag mötte Putte L som gick på 40 poäng i förrgår och 37 igår...

Han började spela golf i år och har redan nått 17 i hcp. En stor bolltalang som jag har enorm respekt för.

Jag började laddningen genom att dricka massor av vatten till frukost och besöka Alfons Stompbua för kaffe och god stompsmörgås. Fick några tips om sonens bolltalang och skärpte minna sinnen ett extra snäpp inför matchen.

En spännande match blev det. Precis som det ska vara.

Putte hade kul fru Iren som Caddie och vi hade sällskap av kul Inga-Lill och lika kul Alf i bollen.

Iren var en trevlig Caddie som backade upp de båda tävlande på ett suveränt bra sätt. Här leder Putte med ett hål och har gjort så i tre hål. Men på hål 8, som är nästa hål, så har jag ett slag extra på Putte.

Inga-Lill och Alf är bland annat kända från Stråkens och Sporthotellets  tävling, fest och dans, och har byggt hus på Idre Fjäll.

Putte skickade en lång drive mot sextons fairway på hål åtta. Jag toppade en kort boll samma väg. Vi gjorde båda sex i, men jag vann hålet på grund av mitt extraslag på hålet. Tack vare högre hcp...

Efter hål 15 var jag tre upp med tre hål kvar att spela. "Dormy" alltså. Jag var nöjd med oavgjort och slappnade nog av. Putte vann både hål 16 och 17.

Nu var det bara ett upp inför sista hålet och jag hade efter diverse funderande fått klart för mig att oavgjort inte existerade i den här tävlingen. Om Putte vann hål 18 skulle det bli särspel och omstart på hål 1.

Renen Gunnar Green kom skrittande för ett besök på övningsgreen innan vi skulle spela in för ett avgörande på sista hålet. Undrar just varför Gunnel Green inte synts till på ett par dagar. Dom hängde ju ihop tätt för några dagar sedan.
Men jag kanske såg fel. Det var kanske Gunde Green som drog vidare åt Vansbrohållet efter att ha tröttnat på hur få utmaningar som Idrefjällens golfbana erbjuder. Jag skojar nu :-)

Och jag som var inställd på ytterligare golfspel hann ta en bild innan jag skickade upp en lobb på green. Putte hade ett besvärligare läge insnärjd i ljungtuvor men löste det bra och prickde foregreen.

Jag vann sista hålet och totalt med 2 upp och 0 kvar att spela. Vi spelade båda under vår förmåga. Vi hade lika många slag totalt såg jag när jag summerade i efterhand.

Men det var ju på något sätt rättvist bra att jag inte vann båda hålen där jag hade slag på Putte. Jag vann det ena (hål 8) men på hål 16 räckte inte mitt extra slag ens till delning av hålet.

Putte har spelat sedan i April i år (kan det bli 12 veckor?) och jag ha spelat i 12 år!

Men han är en bolltalang precis som syrran. Och pappa Alfons bollar med brödkavel, mjöl och stompdeg i Stompbua vid Idreparkeringen (omedelbart till höger vid infarten till parkeringen). Mitt frukostställe ibland. Nybakat, ljummet och mjukt  med ost och messmör och gott kaffe.





 

Jag vill ju inte ställa in, och jag vill inte lämna "Walk Over", men visst är det trist att min skuldra börjat värka igen.

Troligen beror värken av brist på golfspel. Jag spelade ju inte idag.

Men jag ska försöka ge Putte en match ändå. Hur som helst blir det kul.
I morse var jag in på Stompbua hos Alfons och åt en läckert nybakad stomp med messmör och ost för att försöka få lite information om sonens dagsform, men fick bara veta att han gjorde 40 poäng igår...

Kanske läge att plocka med sig en Seven Up och en ask After Eight i golfbagen...

Igår skulle jag ha jobbat i par med Skalman, vilket jag missade. Idag skulle Skalman ha skött verksamheten ensam.
På något konstigt feltänkt vis erbjöd jag Skalman en ledig dag och nu fick alltså jag jobba ensam. Idag hade vi verkligen behövt vara två.

Men det löste sig hyfsat trots värmen. Tyvärr valde en fyrboll att stiga av banan efter nio hål eftersom de tappat 10 minuter på framförvarande redan på hål 5. Och då hade framförvarande tappat fem minuter i sin tur...

Det var bra för alla efterföljande bollar att fyrbollen avbröt efter nio hål, men det är synd att det ska behöva bli så. Rondtiden låg på fyra och fyrtio länge, men indikerade fem och femton redan efter hål 5.

Utsikt över hål 7 i ett senare läge.

En boll på Green, en boll på Fairway och en på väg till Tee på hålet. Så ska det se ut på ett Par-5 hål. Om ett Par-5 hål är tomt så tidigt som på hål 7 så blir rondtiden minst en halvtimme längre än nödvändigt för en golfrunda utan stress. 

Och det handlar inte om att jäkta runt banan. Det handlar om att spara lätta sekunder på varje Tee och varje Green.

Det finns några myter som jag skulle vilja avfärda.
1.  Först färdig på Tee slår ut. Det sparar tid.
Struntprat. Alla ska vara färdiga att slå ut när man kommer till Tee, och den som har honnören slår ut först. Enkelt och snabbt.
2. Längst bort på Green puttar först.
Struntprat. Den som ligger ivägen för någon annan puttar först. Puttar under tre decimeter skänks om det inte är tävling. Enkelt och snabbt. Jag vet att det spelas familjetävlingar och kompistävlingar på blodigt allvar, men när om det står folk bakom som vill spela in på Green så bör man ändå skänka korta puttar. I alla fall om det är tomt på nästa Tee...


Mina spelkompisar fick dela upp sig och spela med gäster idag. Jan-E K valde en boll med två vackra kvinnor.

Efter nio hål hamnade Jan-Erik K:s boll i matkö på restaurangen och medan jag jagade på, så fick Jan-Erik ett litet utbrott som gjorde att personalen kanske trodde att det var deras fel.

När kiosken inte är öppen måste Elisabeth se till att golfare som kommer in efter nio hål har företräde. Alltid. Oavsett om det sker mitt i en lunchbeställning för åtta personer.
Annars blir det jättepropp och missnöjda golfare som ska köa sina tio minuter och tvingas springa ut på hål 10 med odrucket te och en korv i handen..

Och dessutom är det synd om personalen som blir jättestressad och ledsen när dom får höra kommentarerna.
"Är det bara hon här?". "Är hon ensam, eller?"  "Vi vill också hinna fika."

Det är också otacksamt att vara Banvärd när pausen efter nio hål kan vara ett sätt att täppa till glapp mellan bollarna. Ett sätt som kan slå oss i ansiktet direkt om det är matkö samtidigt som golfspelare strömmar in efter nio spelade hål.


Agneta med bror Arne och Angela fikar efter en fulländad runda. Kurt dök upp för att skjutsa hem damerna i sin luftiga bil.
Arne torkar en tår och Agneta visar tummen upp.

Angela missade att jag fotograferade men föreslog att jag skulle ta en bild på avfärden från parkeringen. Men jag var trött och föreslog att Kurt skulle göra en "Burn Out" framför restaurangen. Det hade varit en skön syn. Två hårfladdrande damer, en stömlinjeformad chaufför i solglasögon och massor av gummirök... jag kan se bilden framför mig ;-)


Träffade också tidigare arbetskamraten Anna-Meit med sonen Anders. Sjunde året dom är här tror jag. Dom bor i Kopparberg och sitter under lämpligt parasoll i skön väntan på en "Ädelostfylld lövbiff".

Båda två känner väl till Hjulsjö, vägen till Gränbäcken och Rombohöjden. Och där finns stugan som nu vuxit en del och fått ett hål i väggen till det nya rummet. Fick nyss ett stort kuvert med ett stycke prov på olika tapetlager som fanns i den drygt hundraåriga stugan.Ska bli kul att analysera. Bör nog finnas en del gamla tidningar bland tapetlagren...

Kanslister på en liten golfklubb får inte bara pyssla med ett och annat. Det blir ibland blomvattning och håltagning också.

Kina bär fram en gjutjärnskruka på lätta fötter och hinner t o m posera. Starka armar där.


Och Jesper dyker upp med hammare och skruv. Dom är påhittiga också. Det visade sig vara en gjutjärnskruka i plast som behövde dränering. Och att spika i en skruv borde ju vara den optimala metoden för att få några lämpliga dräneringshål.

Vid sjön Skropen nedanför Rombohöjden ligger mitt barndoms sommarnöje. En bit grusväg från Grythyttan.
Och en lång grusväg som vi cyklade till Hjulsjö diversehandel för att köpa kaffe, mjöl, fiskedrag, kex, och läskedrycker.

Mjölk och smör handlade vi på andra sidan berget. Dit gick vi till fots och försökte undvika att pingla med mjölkkannan så att korna som gick både i hagen och skogen inte skulle bli nyfikna och närgångna. Kor är ju snälla, men för en femåring kan dom kännas otäcka om dom kommer klafsande mellan granarna.

Nu händer det saker där. En liten tillbyggnad på den hundraåriga lilla stugan.

Fick nyss nya bilder på framåtskridandet från min syster.

Till vänster i förgrunden smyger Dina. En jättetrevlig Golden Retriever som var ivrigt studsig och glad som valp.
Till höger syns utbyggnaden som är suveränt välkomponerad i färg och form. Det hade ju varit enklare utan åstak, men oj vad fult det kunde ha blivit.

När hålet i väggen togs upp fick syrran lite prover på väggbeklädnad, och jag ser med spänning fram mot ett dammigt brev imorgon. Tidningspapper och olika tapetvarianter kanske.... 

Idre Sameby (eller om det är enskilda sameföretag) har köpt fastigheten där restaurang Älgen har funnits i olika omgångar.

Där kommer det att bli restaurang med mängder av de maträtter som besökande har saknat i åratal. Det blir också butik med försäljning av olika renprodukter. Kul!

Jag träffade Benny J efter golfen som kunde berätta att rummen är iordninggjorda och att den verksamheten redan har startat. Restaurangen hoppas man kunna öppna i augusti medan butiken får vänta till slutet av november.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Det blir ett stort tillskott för turismen i Idre och jag hoppas verkligen att dom lyckas.

Jan-Erik J befann sig i zonen i 17 hål och gjorde 42 poäng trots tillfällig otur på hål 13, och trots att han bara gjorde 1 poäng på det artonde... Men han gjorde en snygg Birdie på hål 5 och åtta Par.

Att det gick fel på hål 13 kan ha berott på pratstunden på Tee före utslaget.

Jag vet inte vad dom pratade om, eftersom jag tog en andningspaus i backen upp och njöt av den vackert blommande ljungen.

Jan-Erik K spelade också bra och gjorde 34 poäng. Erling var lite ur slag, men jag gjorde i alla fall 31 poäng.

Bästbollen vann de barhuvade med 48 skapliga poäng mot grabbarna "Headcovers" som slet ihop 40.

Vi ville ge dom en chans att åka hem med lite goda minnen från dagen och föreslog nio hål Greensome eftersom vädret var kanon och golfkänslan fanns i stora mått hos de båda Janerikarna..

Och Erling var nog väldigt sugen på revansch på banan..
Efter de nio hålen fick även jag vara med på bild. Jan-Erik K tog en bild med min kamera.

Jag minns inte exakt hur det gick i den tävlingen, men jag kommer ihåg att vi barhuvade ledde med två slag redan efter hål 1. Jag minns också att vi delade hål 7, vann hål 8 och delade hål 9 och att vi låga lika efter hål 3.

Och Erling var uppvärmd och hade hittat storformen.

Men det måste ha hänt märkliga saker på hål 5 och 6 eftersom vi förlorade med fem slag efter mina papper. Men jag har nog räknat fel...  ;-) eller förträngt...

Förklaringen kan vara mitt usla bunkerslag på hål 3. Vi valde mellan en lång chip från gräs för Jan-E och ett lätt bunkerslag för mig. Det blev ett felaktigt val eftersom jag skyfflade upp massor av sand, men bollen blev kvar...

Av någon anledning har jag lättare för våra stenhårda bunkrar där jag använder klubbans bounce och slår ner hårt och resolut under bollen. Men i en fluffig bunker är det en förödande teknik. Måste nog undvika fluffiga bunkrar eller träna in en bättre teknik...

Imorgon ska jag vara Banvärd. Idag var rondtiden fem timmar. Men utan golfbil är det svårt att upptäcka när tiderna drar iväg och rycka in för att lösa eventuella glapp mellan bollarna.

Hattarna och mössorna spöade de barhuvade. Men bara med en enstaka poäng.

Revansch imorgon... blir tydligen 11:00 som jag kan se på bokningen via datorn.

Ska också passa på att rätta två små fel från morgondagens runda och blogg. Det var inte Kina som kallade oss "Gubbmaffian", det var Jesper. Och dessutom hade jag blandat ihop Erlings puttläge med Käckens på bilden från hål elvas green. 

En liten detalj till.
Jag vann poänbogeyn mot Jan-Erik K med en poäng och förlorade mot Erling med en poäng.
Den andre Jan-Erik (min barhuvade spelpartner) vann på 35 poäng trots att vi inte hittade bollen efter hans bra andra slag på hål 18.. men hade vi hittat en så hade han säkerligen haft ett lägre handikapp inför morgondagens tävling. Han spelade ihop 35 poäng trots spel på provisorisk boll på sista hålet.

Men nu är tvätten snart klar.
Jag tycker fyra timmar är för mycket för ett tvättpass. Hade varit bättre med tre timmar och fler tvättider per dag. Det bor ju nästan bara ungdomar eller ensamstående och pensionärer i fastigheterna som delar tvättstugan.
Tiderna mellan 11 och 23 borde kunna delas upp bättre. Tre tider skulle lätt kunna bli fyra.

Idag tog alla mina spelkamrater gruvlig revansch på mig efter gårdagens "bländande" spel. ;-)
Idag blev det mer ett "bändande" spel från min sida.

Erling var laddad inför dagens allvar och jagade en seger tidigt i tävlingarna. Men här på hål sju blev det lite "sågbock" i tillslaget... eller hur Erling?

Som vanligt spelade vi Köpenhamnare, Poängbogey, Slagtävling, och Bästboll mellan lagen från igår.
Stad mot land alltså - eller barhuvade mot hattar och mössor.

Jag hade en tvättid att passa och ville helst gå på 4 och 35, men min lilla lathund som jag har i bakfickan pekade efter fem spelade hål på 4 timmar och 56 minuter. Och då var det inget störande väntan på bollarna framför. Och ingen kö bakom oss. Hade vi haft fritt framför oss på varje hål hade vi kanske promenerat runt på 4 timmar och 30 minuter, men det blev aldrig irriterande segt, och min tvättid var ledig trots att jag missade starten med en dryg halvtimme.

I pausen efter nio spelade hål träffade Jan-Erik J en bekant.
Bengt J med söt fru.Det måste ju dokumenteras.

Efter det mötet räddade Jan-Erik en Bogey på hål tio efter ett bra utslag och ett något snett andra.

På hål sju hade Jan-Erik J ett relativt enkelt vattenslag.

Och han löste det elegant.

Jan-Erik K blev imponerad och fixade en rejäl fontän när han slog från vattnet till höger om green.
Jag hann inte få fram kameran, men jag lovar att vattenpelaren var minst tre meter hög och påminde om glasskulpturen på Sergels Torg. Och upp fick han bollen. Ungefär en dropplängd.

Erling hade ett torrt men knepigt läge efter "Havet" på hål 16. Men riktiga golfare spelar bollen som den ligger. Även om den kan droppas ur hindret met ett slag så ska den spelas ur med ett riktigt konstslag...
 
Det är ungefär två meter till gränsen för sidovattenhindret, och därifrån kan man droppa två klubblängder.
Men Erling vill mer.

Han träffade bollen och nu ligger den på gränsen till sidovattenhindret. D v s i besvärligt sidolut och två klubblängder  från det läge han kunde ha hittat med en "handwedge" d v s ett dropp.

Men riktiga golfare spelar bollen som den ligger.

Erling kom tvåa i Köpenhamnaren före Jan-Erik K. Jan-Erik J vann stort.
Jag hade väl otur eller spelade sämre eftersom jag kom sist....

De andra tävlingarna kanske jag eventuellt inte kom sist i. Jag får sätta mig att räkna....
Och imorgon blir det nya matcher.

Många nya tomter har sålts och bebyggts i Fjätervålen.

Himmelfjäll har avverkat skog och är i luven på den ena och den andre som hindrar eller fördröjer fortsatt utbyggnad och spjärnar emot. Som Derning tycker alltså. Men efter 18-20 år av prat kan man förvänta sig mer action. Tycker jag.

Granlund är  besviken och strävar emot med en ful, otroligt ful, grusplan efter vägen upp mot fjället.

Några tycker att Älvdalens kommun har förhindrat att det blivit ett trevligt och grönskande affärscentrum efter vägen upp mot fjället.
 
Jag tycker att kommunen, regeringen och EU och FN och allt vad du har skulle ha stoppat det tokidiotsiska projektet redan innan det första trädet fälldes.

Golfbanans utbyggnad med SPA, Lyxgymmaskiner, lyxmat och lyxinredning med hjälp av Ernst verkar också ha tagit paus.

Men det är mycket annat på gång i Idre nu.

En del kallar klubborna Rescue, andra Trouble Shooter och andra Baffler.

Hybridklubborna som är ett mellanting av järn och metalwood har många namn beroende på vem som marknadsför dom.

Fredrik gav mig idag ett spännande häfte som heter "12 myter som kan försämra ditt golfspel".
Intressant läsning. Det kanske var därför som jag äntligen fick ordning på golfsvingen idag.

Men det intressanta i skriften är tabellen över gradtalet för olika järnklubbor.

En järnsjua har gått från 40 grader till 35 sedan 60-talet.
En järntrea från 24 grader till 20.

När jag började spela golf i Mora och nådde hcp 18 efter 2 år så använde jag järn-3 och ibland min Mac Gregor Jumbo driver på fariway. Och naturligtvis med hyggligt resultat, annars hade jag inte gjort det.

Men poängen i häftet som jag fick av Fredrik är att personlig förmåga och klubbor hänger ihop.
Rätt vinkel för din hastighet betyder mer än nya klubbor.

Be Fredrik testa din svinghastighet. Då har han tabeller som visar bästa loft på varje klubba och varje avstånd. Och om han inte kan vrida till ditt gamla järnset rätt, så kan han skräddarsy ett nytt med några få klubbor.

Vem behöver åtta klubbor som alla slumpvis stannar mellan 130 och 160 meter? Men den erfarenheten kanske är unik för mig?

Jag ska läsa vidare i häftet jag fick av Fredrik innan jag ber honom skräddarsy tre klubbor åt mig. En för 180 meter, en för 210 och en för 240. Möjligen en för 25 - 30 med tvärnit också. ;-)

Det är kul med umgänget och snacket och skojandet på golfbanan.

Men om det ska äga rum före utslag på Tee så kan det förlänga rondtiden för bakomvarande med många sekunder per hål. Det kan lätt bli 5 - 10 sekunder per spelare i en fyrboll.
Och om någon har en längre utläggning kan det bli en kvarts minut extra trots att det är fritt fram att slå en drive.

Jag tror att golfspelet blir bättre för alla om man fokuserar innan man går upp på Tee, och skickar iväg bollarna i tur och ordning, eller först färdig, i en lugn takt.

Prata om ditt och datt kan man göra när man promenerar.

Vi spelade en fyrboll bakom några fyrbollar idag. Bakom oss hade vi ett antal fyrbollar.
På hål 5 hade vi tappat fem minuter på framförvarande genom onödigt prat påTee och onödigt markerande av korta puttar.... vi skänkte visserligen många, men de som låg närmast kunde ibland ha puttat först för att spara lite tid.

Efter åtta hål var vi ikapp framförvarande, men vi tog 11 minuters paus trots att framförvarande tog bara 8-9 minuter.
Vi höll väl undan, men hade tomt framför oss hela sista nio hålen. Och en boll bakom som fick vänta både på hål 14 och på hål 16 och 17. Inte bra.

Inte bra eftersom vi gick på 4 timmar och 45 minuter utan mer än en tillfällig väntan på hål 3 och tomt framför på alla efterföljande hål utom hål 9.

Men imorgon blir det bättre. Jag har en tvättid att passa.

I en fyrboll blir fem sekunders extra prat före utslag, eller putt, minst en halvtimmes extra rondtid på 18 hål!
Troligen blir det också minst 18 sämre utslag och minst 18 missade puttar.
Det kan fördröja spelet med ytterligare 10 minuter. Och då närmar vi oss 5 timmar... när det lätt går att spela på 4 timmar och 10 minuter utan stress.

Det handlar alltså inte om att springa runt banan och stressa och hålla käften före varje utslag eller putt.

Det handlar om att vara förberedd och fokuserad när bollen  ska spelas. Och den förmånen bör alla fyra i bollen få. Det tar ingen tid. Det spar möjligen tid.

Promenaderna däremellan kan då vara pratsamt trevliga i en lugn takt. Och att övningsspela extra bollar trots att slagen är slut när folk väntar bakom är inte tillåtet på banan.

Men imorgon har jag som sagt en tvättid att passa, så då kliver jag av om det går för sakta.

Och buss från och till i hela den vidsträckta kommunen med det vackra namnet Älvdalen.

Dansbanan i Storsätern har nyligen synts på TV. Kul om Älvdalingar från kyrkbyn vill invadera för att dansa och ha kul och visa att kommunen är så stor.


Bussar kommer att gå från kyrkbyn via Idre till Storsätern och hem igen den 1:sta augusti. (hem lär väl bli den 2:dra augusti för de flesta).

För de som vill övernatta finns många bra och billiga möjligheter.

Ring 0253 -20 900.

Där vet dom allt om dansen, resan, boendet och allt annat du behöver veta för att få en kul kvälll eller ett kul dygn.

Speciellt idag.
Vi spelade alltså om 12 poäng per hål.

Ettan får 6 poäng, tvåan 4 poäng och trean 2 poäng. Fyran får 0 poäng.
Om alla får lika resultat så får alla fyra 3 poäng.
Två delar vinsten och får då 5 poäng var. Två delar tredjeplatsen och får då 1 poäng var, o s v...

Idag var det speciellt kul eftersom jag vann på 74 poäng.
Min Bästbollkompis fick hedervärda 59 poäng och blev trea från slutet på den poängen.
Erling kom på pallen med 44 poäng och Käcken kommer igen imorgon (gick nog för lätt för honom igår när han vann rubbet).

Jan-Erik K krossade oss igår. Men idag gick det sissådär.. Men det här utslaget på sista hålet blev lååångt och lte snett.
Jag slog snett upp mot "Uffes kulle" och gjorde ett tursamt Par.

Han ser ut som "The Shark" i sin känguruhatt och har en fruktansvärt kraftfull sving.
Jag blev för något år sedan avundsjuk på hans långa utslag och köpte en likadan driver begagnad. Men jag är fortfarande minst femtio meter kort. Och när jag tar i är jag hundra meter kort...

Men vi får se hur det går imorgon i sol och värme och med lugna svingar..

För första gången i år spelade jag på mitt handikapp. 18 plus 18 poäng.

Vet inte varför, men jag har några teorier...

1. Jag hittade en fin och bländvit golfhandske i handskfacket på bilen. Tidigare har jag spelat utan.
2. Jag var in till Fredrik och Jocke i shopen och beklagade mig och fick ett litet häfte av Fredrik. "Tolv myter som kan försämra ditt golfspel". Jag återkommer till den intressanta skriften, men efter att ha snabbläst några sidor så kände jag mig plötsligt tryggare med både driver och järnklubbor...
3. Vi såg en kvinna som svingade lugnt med perfekt bollträff på första Tee innan vi gick ut. Jag såg det, men jag vet inte om resten av "Gubbmaffian" såg det....

Kina har tydligen döpt vår återkommande fyrboll så. Ett delvis passande namn men snällt menat.

Idag var det rent spel utan tjafs och Gunnar Green har tydligen fått en kompis. Gunilla Green följde sin större kompis tätt i hasorna.

Och gästande golfspelare störs inte alls. Det är bara ett kul tillskott bland bunkrar, vattenhinder och annat störande. Renarna är ju i alla fall flyttbara hinder utan pliktslag om man får en ren träff.

Vi spelade Köpenhamnare, Bästboll, Poängbogey, Slagtävling och individuella matcher... samtidigt.
Jag hade två scorekort för att hålla reda på allt.

Poänbogeyn vann jag på 36 poäng, Jan-E J tvåa på 29 och Jan-E K kom trea och Erling hamnade precis utanför pallen. Bästbollen vann Storstaden mot Landsbygden med förkrossande 44 poäng mot 33. Vi hade en kort diskussion innan vi bestämde lagen, men jag hade finurligt räknat ut att hattar och mössor spelade i ett lag och barhuvade i det andra laget.


På hål 11 träffade alla fyra green. Jan-Erik J hade en putt som såg nära ut, men den var nog minst en och en halv meter längre än min. Det blev tre Par och en Birdie på hålet.

Behöver väl inte berätta vem som gjorde en enkel Birdie...

Jan- Erik J hade sina små Jaegermeister med sig utifall. Tack Jan-Erik.

 
Jag tycker om att fotografera och ibland har det hänt att jag hjälpt en golfare att vässa svingen.. här kan Erling vässa lite. Min inritade klubba ger mer fart på bollen.
Har du tappat snärtvinkeln Erling?
Vi två har tränat, latjat och spelat mycket tillsammans och kan ibland ge tips om våra brister. "Sågbocken" till exempel.... armslag med två fötter stadigt i backen. Går slaget till vänster?
Säkert, men olika och förskräckande mycket varje gång.

Vi hade tur med vädret! Som vanligt! Fjällen lyfter luften och kondenserar fuktigheten till stora och pampiga åskmoln. Det blir ingen fukt kvar till de små molnen mellan fjällen.


Pipa och Gunnar lastar ur den blå bilen till höger för en runda. I bakgrunden ser man åskvädret i nordost. Bortåt Fjätervålen kan jag tro.

Idag började åskan mullra i norr. Senare small det på bra i väster. Efter en stund i sydväst. Därefter knallade det på borta i öster. Och efter golfen kunde jag se pampiga åskmoln i söder men hörde inget muller från min balkong.

Åska runt om, men inget över banan. Fjällen och det "fuktadiabatiska temperaturavtagandet" samlar luftfuktigheten över fjällen till moln och låter luften över golfbanan behålla sin eventuella fukt. Ungefär så. Ofta har jag upplevt åska runt om när det mullrat på, men inte varje gång. En gång slog blixten ner på hål 7 när jag var på hål 2. Det small och fräste i renstängslet. Egon och någon mer var mindre än femtio meter från nedslaget och fick jord, småsten och barkflisor över sig när dom hade kastats omkull av tryckvågen. Egon domnade tillfälligt i en arm men spelar i fortsättningen bra golf när det inte är åska i sikte.

Imorgon vill resten av "Gubbmaffian" ha revansch. Jan-Erik J och jag ska väl försvara vår Bästboll, men i övrigt blir det hårda bud. Erling såg väldigt sammanbiten ut när vi skildes, och Jan-Erik K sopade ju banan med oss dagen innan, så visst blir det kul imorgon.
Och fint väder!

Det såg illa ut i starten, men det blev bara ett tätt och fint regn på hål 3.

Två stycken Jan-Erik mot en Ulf. Erling vilade nacken och prioriterade Formel 1 och golf på TV.

JEK i läderhatt vann det som kunde vinnas. Han spelade bra och gick på 34 poäng medan JEJ och Ulf spelade betydligt under vår förmåga. Jag mest under min. Eller också är förmågan inte bättre i år.
Kände mig osäker inför varje slag och det kändes illa. Och efter varje slag fick jag bekräftat att det var illa...

Men efter nio hål trodde jag ändå att jag skulle få revansch på JEJ efter gårdagens Köpenhamnare, men han kom starkt på slutet.

Vi spelade även individuella matcher och där vann JEK över mig med 4/3 och JEK vann över JEJ med 3/2 och JEJ vann över mig med 3/1.

Imorgon ställer även Erling upp. Då kan vi spela även Bästboll.

Ren idrott var rubriken i Falukuriren. Fyndigt med tanke på Tour de France.

Men fotot på den ensamme, men stolte ren som nu finns på banan, finns bara hos Nisse S och i papperstidningen.
Han trippar med högburet huvud omkring på våra greener men gör ingen skada. En ren som skrittar rör sina fötter både elegant och nonchalant smidigt. Och dom har stora fötter...

I mitten av maj hade vi ett tjugotal renar på banan ibland.

Men den ren vi har inne nu borde få ett namn. Jag har föreslagit Gunnar Green. Egon och Kina tycker att vi ska måla BANVÄRD på sidorna, men jag föreslår att Kina snor ihop en banvärdsväst på symaskinen... och att vi rakar bort det sista av vinterpälsen eftersom han ser ganska ojämnt tovig ut.

Han (eller om det var en hon) var inte i tjänst idag, annars hade jag plockat fram kameran. Renar lär ha horn oavsett kön. Men Gunnel Green duger väl också som namn...

Det såg bra ut i matchen mot Erling eftersom jag var 3 upp efter nio hål, men Erling bet ihop och vann hål 10, 11 och 12. Men matchen var vunnen på hål 17. Jag vann alltså med 2/1.

Men Jan-Erik J var med och vi spelade även Köpenhamnare, poängbogey och slagtävling. De tävlingarma vann Jan-Erik klart och jag kom tvåa.

Jan-Erik ser på Brittish Open i klubbstugan och njuter av sin seger.

Kul med Viasats Golfkanal i vår numera mysigt inredda klubbstuga.

Imorgon ska vi spöa Jan-Erik i en ny Köpenhamnare, och då har vi en Käck Jan-Erik med i bollen. Det kan alltså bli många tävlingar i samma runda. Vi kan spela Bästboll, Köpenhamnare, Poängbogey, Slagtävling och individuella matcher. Vi behöver nog två scorekort för att hålla koll på läget under ronden.

Det ska bli intressant att mäta rondtiden och jämföra. Idag gick vi på 4 timmar och 5 minuter utan att jäkta...

Spelade med Erling. Han vann matchen med 4/3 och naturligtvis även poängtävlingen och slagtävlingen.

Erling lobbar in på green på hål 16. Men han avgjorde matchen redan på hål 15. Mycket på grund av dåligt spel från min sida och ganska mycket mindre dåligt spel från Erlings sida...

Efter matchen besökte vi klubbstugan för att se lite riktig golf från Brittish Open tillsammans med Pål.


Martin satt också där, men han ritade hus så jag ville inte störa honom med kameran.
Tidigare på dagen var det nästan fullsatt i klubbstugan. Kul att vi fått ett mysigt krypin med stor TV och Golfkanalen.

Imorgon blir det revanschmatch mot Erling och då får vi sällskap av Jan-Erik J.

Varken Erling eller jag hade spelat golf sedan i torsdags i förra veckan, så det kanske var därför som vi var lite "svingrostiga".

Vägen mellan Idre och Mora blir bättre år för år nu. För sisådär 12-13 år sedan låg Idre längst bortom skogarna. Nu är det snart nästgårds Mora...

Först byggdes en ny fin väg efter älven förbi byarna på Åsen. För ett par år sedan breddades och rätades vägen mellan Bunkris och Särnstugan.

Nu är det mer på gång.

Många knepiga kurvor rätas ut.

Och vägen blir bredare också. Bra för oss som bor här uppe och ibland tar en tur neröver.
Men för turismen blir det ett jättestort lyft.

Hörde på lunchen att det kommer en artikel i Mora Tidning om hur mycket det investeras i olika fjällanläggningar i Sverige den närmaste tiden. Och hur lite som investeras i Idre inför nästa år. Men vägen kommer att betyda mycket, och den finns inte med i sammanhanget. 

Dessutom finns inte den eventuella framtida gruvdriften i Natura 2000 med i kalkylerna. Men det stoppade liftprojektet på Städjan skapar ett stort hål i kalkylerna. 

Skalman och jag jobbade i par utan golfbil. Jag använde fötterna och befann mig vid starten och senare vid hål 10 och hål 13. Skalman Cyklade bortöver och höll uppsikt.


Nu är han på väg mot hål 13 där proppbollen just passerat.

Det är märkligt hur snabbt rondtiden för dagen kan öka från 4,5 till 5 timmar på grund av två bollar som spelar onödigt långsamt.

När alla bollar som spelade på 4,5 timmar varit i mål i 10 minuter såg det ut så här på hål 18. Tomt så långt ögat når.
 
Och det var tomt i ytterligare 10 minuter.... och bakom dom var det en fyrboll som spelade så sakta att dom släppte igenom en annan fyrboll. Och det var inga nybörjare i bollen. Märkligt.

Men om en putt på tre decimeter ska markeras för att längst ifrån ska putta, och längst ifrån går till sin boll för att huka sig och kika efter puttlinjen först när den korta putten markerats så tar det tid.
Det blir lätt en dryg minut extra per hål och alltså en halvtimme extra för en golfrunda. Och alla någonstans längre bak får vänta. Så en runda kan därför ta drygt fem timmar trots att det bara tar fyra timmar att spela banan.

När det är fint väder och semester är fyra och en halv, eller fyra och trekvart OK, men fem timmar eller mer är FEL.

Någonting är fel i golfutbildningen.
Och någonting är fel i Banvärdsjobbet. Vi ska inte jaga folk runt banan, men vi måste kunna agera när vi ser ett beteende som kräver två minuter extra tid på varje green. Vi måste kunna agera när det letas bollar som inte är i spel för att spara en tia...

Jag har föreslagit att vi ska skänka bollar till de som går vidare utan att leta när bollen är i vatten, out of bounds eller ur spel i långt in i skogen.

Damen är min mamma och vi löste korsord och hade kul i Örebro.
Och hon oroade sig för mig när jag gick ut och rökte utan tröja. Mammor bryr sig om sina söner. Min syrra fick jobba med maten och försöka hitta en ny kjol till vår mamma.
Men kul hade vi.

Visan lär härstamma från dansen på Källarbacken i Kättbo.

Men strunt samma. Källarbacken finns kvar även om dansbanan är borta sedan länge. Nu finns ett mysigt kafé med mat där det förr fanns både dans, post, affär och annat.

En artikel i Mora Tidning från november 2005
 Läs den här.

Men gissa om dom fick kämpa mot byråkratin och EU-regler för att kunna servera mer än kaffe och en smörgås till vänner. Tio år tidigare kunde vi steka pytt i panna, grädda våfflor och göra smörgåsar i köket med diskmaskin. Och ingen blev sjuk.... hälso- och miljöbyråkratin är sjuk!

Snart är allt så rent och sterilt att vi alla kan dö av ett bett från en mygga som trampat i något olämpligt.

1988 öppnades Källarbackens Kafé i Kättbo. Samtidigt tillverkades min numera luggslitna SAAB.

Det var jag, Anki, Anna och Per som bosatte oss i Kättbo och renoverade och restaurerade ett gammalt hus i Kättbo och öppnade ett litet kafé sommartid.

Anki bakade och skötte kafét, och barnen gick i skola i Gävunda. Jag veckopendlade till ett dataföretag i Borlänge i starten och dagpendlade så småningom.

Innan vi öppnade kafé var det bara en fastighet vi köpte som fritidshus. Ett bostadshus, en affärslänga som hade inrymt post, affär (som var först i Sverige med gummistövlar importerade från USA) och en liten fabrik som hade tillverkat skidhållare för biltak (först i Norden). Men allt var nedlagt och förfallet sedan många år.

Efter skillsmässa och utflyttade barn sålde jag fastigheten billigt.

Nu är det ett tyskt par som tagit över ett delvis ombyggt Källarbacken och som efter flera år av krångel lyckats starta verksamhet igen. Jättekul!


Utbyggnaden som förra ägarna gjorde stör mitt estetiska sinne, men det är väl praktiskt... kanske.

Inredningen är helt annorlunda med undantag av kakelugnen.


Men visst är det ett mysigt gammalt hus?



Mysigt.
Hoppas att det går bra för Renate och Peter Hillmer!

Hoppas att det går bra för min SAAB också, den är ju inte alls lika gammal som huset i Kättbo, men jämnårig med kafféet...

Jag har firat pigg 95-årig mamma och träffat syster och svåger och barn, barnbarn, kusin och ett gäng roliga hundar och färdats kors och tvärs i de mellersta delarna av Svealand.

Firandet började redan till frukosten.

Min syster och svåger i Örebro arrangerade. Jag fick en veckas semester samtidigt som jag träffade mina barn och barnbarn. Vi hade tre trevliga hundar som sällskap...

Norbert och Dina sitter i soffan och kollar så att allt går rätt till.

Alva är nyfiken på en av Marias och Klaras trötta vovsingar.

Linus och mamma kollar så att Alva klappar försiktigt.


Per läste saga för Linus...

Och efter Örebro blev det en tur till Strängnäs.

Linus och Alva leker med hajen som Per hade med sig när han kom hem från Kairo.


Och det blev hajhopp och annat bus...


Fotboll till exempel. Alva funderar över var hon ska lägga straffsparken.

Högra stolproten blir bra...

Därefter åkte jag tillbaka till Örebro och besiktigade bilen i Lindesberg med viss framgång.CO var helt OK. Bromsar helt OK. En spindelled och en bromsslang behöver bytas. Delarna kostade sammanlagt 200 kr på Biltema i Örebro...

En tur till Dammvik hann vi också med. Min barndoms sommarnöje tre veckor varje sommar när pappa levde.

Den här flytbryggan i sjön Skropen har sett många aborrar och en del kräftor. Jag tillverkade bryggan i fem delar i tryckimpregnerat virke med frigolit som flytblock för minst 35 år sedan. Den fungerar fortfarande.

Den lilla stugan får nu en tillbyggnad.

Snyggt med åstak och bra proportioner. Härligt stort fönster mot sjön.





På vägen hem tittade jag in på Källarbackens Kafé i Kättbo. Kul att se hur det nu äntligen verkar bli en lönsam och kontinuerlig verksamhet där.

Återkommer om det. Tog en hel del bilder på både interiör och exteriör.

Sista vägbiten mot Idre bjöd på välkommet vägarbete.

Men jag hade inte packat klart och ville spela Gutgolfen ikväll.

Gick därför en golfrunda på eftermiddagen med Erling, Mats och Jan-Erik J före Gutgolfen.

Vi spelade Köpenhamnare och poäng och slag.

Erling hade en mellandag när det gällde golfen, men han var glad ändå. Här begrundar han sitt utslag på hål 10.

I Köpenhamnaren var ställningen lika mellan Mats, Jan-Erik och mig efter hål 13. Det slutade med att jag vann. Gick dessutom ett slag sämre än mitt hcp. Bästa rundan i år...

Jan-Erik och Erling åt en "Putt i panna" efter rundan.


Därefter var det Gutgolf med Inge som arrangör.

Inge tillsammans med Jon-Anders fru och dotter och en bunt scorekort och sedlar.

Jag fick spela med Stefan, Egon och David nio år (son till Jon-Anders).

Lillkillen Dan var imponerande duktig och vann tävlingen. Stefan kom tvåa och Egon trea.

Visserligen genom att tävlingen avgjordes genom att två spelares resultat lottades ihop efter tävlingen, men ändå...
Hade det varit en individuell tävling hade Dan kommit tvåa och Egon och Stefan hamnat utanför prispallen.


Egon hade Birdieputt efter ett perfekt utslag på hål 6, men det blev ett enkelt Par. Jag spelade uselt och blev turligt nog lottad tillsammans med Johan som också spelat dåligt. Om jag hade blivit lottad med Dan hade jag protesterat. Han förtjänade att vinna!

Nu ska jag sova gott till intesivt diskodunk blandat med balkongskrål och dansbandsmusik nerifrån byn.

Men jag hann med en tur på byn och hinner se 5:te etappen av Tour de France.

Förberedelserna inför Yran fortsätter.

Tivolit på plats bakom Kulturhuset.

Och Jan-Erik på SHELL har sin snygga Can-Am Spyder uppställd bland alla fyrhjulingarna.

Vilken rolig maskin! Och vilken härlig färg!
Rotax motor på 1000 kubik och 100 hkr på en trehjuling som väger 350 kg. Toppfart 197 km/timme....

Jag har valt en gratisblogg och får stå ut med en del annonser i bloggen...

Annonser som jag inte styr över.

Men SAAB 900 från 1988 är en bra bil. När jag bytte topplocket efter brusten packning och nedsmält topplock för ett par år sedan såg cylinderloppen ut som nya efter 45 000 mil.

Nu har SAAB´en ny vattenpump från Biltema och en ny bränslepump från Biltema sedan en tid. Vattenpumpen byttes i Mora i mellandagarna när jag hade akut problem. Snällt av dom att ställa upp. Men det kostade oförskämt mycket pengar trots att jag hade pumpen med mig. 
Hade jag anat priset så hade jag köpt en skiftnyckel och en värmande jacka och bytt den själv. Hade jag inte hunnit under eftermiddagen hade jag haft råd att övernatta i Mora för samma pengar....

Bränslepumpen bytte Egons nya verkstad efter att vi kommit överens om ett bra pris i förväg för en gammal bil. Visserligen passade inte pumpen från Biltema, men det löstes med extra stoppning runt i form av en kylarslang.

Shell i Idre pusslade ihop en bakre ljuddämpare från Biltema med det som fanns kvar för en rimlig penning på en gammal bil. Jan-Erik bjöd också på en liten rabatt genom att runda av beloppet.

Här borde jag ha haft små reklamsnuttar eller länkar till de företag som jag uppskattar, men vem bryr sig.
Jag har bara ett fyrtiotal läsare.

Läste nyligen att Maud Olofsson liknades vid en reklamfigur som ser glad och pigg ut i alla väder.

Kul och pricksäker karikering tycker jag.

Hon skuttade fram i den politiska karriären som glesbygdseldsjäl och blev småförtagseldsjäl och skuttade vidare som näringslivsminister.
Men trots att hon inte gjort något alls under det senaste året skuttar hon glatt vidare utan annan nytta än för egen del.

Vi har ju ingen korrumption eller mutor för att köpa politiker i Sverige som tur är. Men så småningom dyker det nog upp här också. Delvis finns det ju redan inbyggt i systemet.

Alldeles irriterande för mycket. Totalt skrämmande vansinnigt för mycket. Varför har inte regeringen försökt föreslå någon lösning. Det är ju ett resursslöseri utan like.

Troligen kan den fria marknaden inte samordna sin marknadsföring tillräckligt smart.

Här uppe hade det ju räckt med en halvtjock Fjällpost som förmedlar alla extraerbjudanden och kuponger från alla möjliga företag. Vilket hade skapat ett par nya arbetstillfällen lokalt.

Hur som helst så är jag både trött och besviken över att få bära ett gäng onödiga reklambuntar till återvinning två gånger i veckan (minst). Visserligen är det inte långt mellan brevlåda och soptunna, men det känns fel.

Känns fel att det förbrukats så mycket resurser i onödan. Känns fel att kasta  så vackra och påkostade papper direkt i soptunnan. Känns fel att jag ska behöva jobba gratis för att flytta skräpet från min brevlåda till soptunnan  :-)

Men eftersom det är ett suterränghus så finns det två grannar under mig.

Yvonne har just nu väldigt vackra balkonglådor, och längre ner håller dom efter buskarna och har lagt små prydliga kullerstenskanter mellan gräs och uteplats.


Tack! Säger jag, om jag tittar över kanten så kan ju jag också njuta av härligheten.

Tivolitransporterna såg mer sömniga än laddade ut i morse.


Men nu har det burits, hamrats och skruvats under dagen och det ser nog annorlunda ut. 

Från min balkong ser jag inte, men jag hör.

Huvudverksamheten äger ju rum mitt i byn, och det är precis bakom lövträden i förgrunden.

Nyss testades någon av musikanläggningarna ett par gånger, och det lät bra. De hörs nog bra även för de som bor i andra delar av byn.

Spelade med Nigel och Erling i ömsom regn ömsom sol.

Som vanligt spelade vi matchspel scratch mot varandra, slagspel scratch och vanlig poängbogey.


Erling ser avslappnat laddad ut i väntan på start...

Och Erling vann matchen mot mig med 5 upp på hål 15. Men Nigel vann över Erling med 4 upp på hål 16.
Matchen mellan Nigel och mig stod 1 upp till Nigel när vi startade på hål 17 som vi delade. Avgjordes av Nigel genom att han enkelt vann hål 18 med ett bra par trots att tredje slaget missade foregreen till höger...

Slag och poäng vann Erling och jag kom trea i båda. Nigel var bara 1 slag och 1 poäng efter Erling på andra plats.

Nigel spräckte en stor sten i skogen med golfbollen. Rikoschetten missade Nigels knän med någon decimeter och träffade ett träd tio meter bakom...

Stenen före bollträffen....


... och efter. Visserligen fanns där en frostspricka, men ändå....  otäckt tillbud som gick bra.

Och det gjorde Nigels bunkerslag på hål 9.

Elegant svepte han upp den nära flaggan trots regntung sand.

Men nu blir det golfvila för mig, och istället tvätta och packa för en tur till Örebro och Strängnäs. Men jag lägger nog klubborna i bilen utifall... Örebro GK i Lanna är en trevlig bana precis som Strängnäs GK med sina Wasaekar. Där betraktar man inte träden som 90% luft.. Skeppsvirket som planterades på Gustav Wasas tid är 100% trä...

Start på torsdag men en del förberedelserna är i full gång.


Partytält för dansen utanför Lodjuret...


Tronds flytande golfgreen i Kvalptjärn...


... och på samma plats Tronds cykelsaltomortalanordning för den som vågar...

Längre bort i Idresjön pågick lite "snöskoter på vatten aktivitet".

Den korta stund jag såg det på långt håll så gick det inte så bra. Oren gång på motorn och skumpig resa. Men skotern sjönk i alla fall inte...

Det lär ska bli något alldeles extra på lördag med hopp från en ramp... men då är jag i Örebro och firar 95-årig mamma.

"Snöfalken" som jag lånat av Angela.
Intressant läsning så här långt...

Stretchar lite till.. pust, men oj vad skönt och nyttigt det känns...


Några av övningarna som jag fick. Försöker lära mig två per dag...

Hamilton vann överlägset på hemmaplan och i engelskt normalväder.

Fattar inte att dom kan köra så fort i vätan.. Ferrari hade nog missförstått regnet och tog fel beslut om däck och depåstoppen.




Men nu kan jag se de sista fyra milen i dagens etapp av Tour de France utan att bekymra mig om hur det går för Räikkönnen eller Kovalainen i formel 1.. dom kom ju i mål, men inte så bra som jag hade hoppats på.
Men det är tätt i toppen nu...

Skön ryggvila i TV-fåtöljen alltså..

Tour de France och Formel 1 från Silverstone.


Följer Touren sporadiskt via Internet och Formel 1 direkt på TV.
Eller tvärtom... beror på hur det utvecklar sig på Silverstone.

Fronten drog vidare neröver och molnen tornade upp sig.
Åska i Örebro enligt mail från syrran.
Men så långt ser jag inte från balkongen... åska i Malung kan jag ana eftersom jag ser städet från balkongen ibland.

Balkongbild nyss.

Undrar hur många liter vatten som ryms i det molnet? Kallfronten har passerat, men det blev inte så mycket kallare för det. Och inget regn, men det lär det bli längre söderut om inte molnen slocknar mot kvällen.


En halvtimme senare har molnformationen flyttat söderöver och slutat växa på höjden.
Ingen åska alltså.
Och det kan bli klart och kallt i natt. Visserligen har temperaturen bara sjunkit från 26 till 20 än så länge, men om man ska lita på SMHI så kan det sjunka en bra bit till i natt....

Ostindiefararen Götheborg är en fantastisk rekonstruktion av ett segelfartyg som förr seglade långt och skapade handel med fjärran länder. Några få blev offantligt rika på de resorna, andra dog eller blev ruinerade.



Det imponerande segelfartyget ligger nu i Visby hamn under den traditionella Almedalsveckan.

Visby kommun inbjöd till frukost på fartyget, men högeralliansen tackade nej! Sossarna också! Löjligt och bedrövligt.
Fartyget är en rekonstruktion som väckt internationell uppmärksamhet genom sin resa till Kina. Länk till "loggboken"

De enda som tackade ja var Maria Wetterstrand och Lars Ohly. Även om det var ett kommunalt arrangerat jippo av Visby kommun så borde alla ha ställt upp tycker jag.

Men bara med de suveränt duktiga kommentatorerna på Eurosport.

Vachi och Adamsson måste vara världens bästa kommentatorsteam!


Första etappen idag.

Min TV är liten och det är svårt att få skarp bild med kameran... men med Vachi och Adamsson som kommentatorer behöver man ingen bild alls!.

Jag kände mig bra i ryggen i morse och ringde Erling för att försöka gå några hål. Erling har ju vilat från golf ett par veckor på grund av nackspärr.

Vi fick sällskap av Fredrik och Börje från Hedemora och Sandviken. Svärsonen har lockat med svärfar till att spela golf. Med framgång. Det här blev deras fjärde runda på banan på två dagar.

Obligatorisk fotopaus på femmans tee.

Erling, Börje och Fredrik fick spela vidare utan mig på grund av min rygg. Jag stannade för att vila ryggen och säga hej till passerande golfare och fotografera lite.


Roliga linsmoln ovanför Städjan och Nipfjället och typiska metkroksskyar som visar att vi har en kallfront på väg norrifrån.

Jag tog bilder när mina spelkompisar slog ut på hål 6. Ingen av dom träffade tallen och alla landade på den gröna delen av spelytan.

Fredrik med bra klipp i järnen...


Börje skruvade drivern vänster om tallen...


Och Erlings nacke verkar fungera igen...

Medan jag väntade passerade några norska vänner i olika omgångar

Lisbeth sa nej precis när jag knäppte. Hon har väl tröttnat på mitt fotograferande, men det tar jag ibland ingen hänsyn till.

Torbjörn med kompis kom i nästa boll. Jag tänkte lägga mig på mage i Varggropen och ta bilder framifrån, men det kändes jobbigt för ryggen. Jag valde en tjock tall vid Varggropen. En tall som ibland är i spel.

När Torbjörn slog var jag lite för snabb på avtryckaren. Knäppte före bollträffen. Kände mig troligen oskyddad trots att jag litade på Torbjörn och hade en tall som skydd.


Men när kompisen skickade iväg bollen gick det bättre. Bollen syns också...

Det andra norska gänget bestod av Vidar, Erik och kompani..

Vidar skickar iväg ett bra järn till femmans green. Han var inte helt nöjd med bollträffen, men fullt OK för ett par på hålet.

Fredrik och Börje fick spela de sista nio hålen utan mig och Erling.

Vi åkte hem för att vila nackar och rygg och se kvalet till Formel 1 på Silverstone imorgon.
Kul kvalresultat med Kovalainen i Pole position, Webber tvåa, Räikkönen trea och Hamilton fyra.
Massa på nionde plats i starten. Coulthard elfte.

Spännande med tanke på teamens placeringar på griden:

McLaren- Mercedes:  1 och   4
Red Bull- Renault:      2 och 11
Ferrari:                          3 och   9

Men det avgörs imorgon. Troligen i regn...

Jag älskar våra olika sandbunkrar på banan.  Riktiga utmaningar.
En del är som att slå från en grusad byväg och andra som en gryta torkade risgryn. Om det inte har regnat, då blir det mer som att slå från en kastrull med halvkokt gröt.

Jag spelar ofta, och besöker så många greenbunkrar, att jag blir glad för varje ny utmaning. Men när det dyker upp oväntade och potatisstora stenar eller rötter efter ett slag så blir jag lite ledsen. Även om bollen landade inom målområdet... men det händer sällan.

Kul och spännande med olika bunkrar för en hemmaspelare.

Men greenfeegäster tycker nog inte om det. Även om dom ofta är förvånade över hur många extra slag dom får när dom spelar här....

Vi kanske ska behålla svåra bunkrar och motivera det med att man får många extra slag hos oss?

Ingen dum idé faktiskt! Hur ska vi annars kunna motivera alla extra slag på slopen jämfört med andra banor?

Nästa utnämning kunde bli:

"Golfbanan med Sveriges lurigaste bunkrar" ... och en artikel som visar hur få men olika bunkrar det finns och hur man bemästrar dom med olika metoder. Det kan ju bli fyra helsidor med bilder och instruktioner i samtliga golftidningar...

När man spelar kvällstid med låg sol ser man spåren efter flaggstången kors och tvärs.

Inte undra på att puttarna ibland viker av lite konstigt. Och det beror inte på att det bara blir spår av flaggstången en fuktig kväll. Men spåren syns inte på dagtid när solen lyser uppifrån. Och det är inte bara några millimeter gräs som plattas till efter stången, även jorden kläms till lite. Det blir tvåmeterlånga rännor för bollen... inte djupa, men oberäkneliga och störande.
Helt i onödan. Det är svårt nog ändå att putta.

Flaggan ska läggas på green, inte släppas med en smäll. Om man inte vill böja sig för långt så kan man hålla i tyget när man lägger ner stången.

Jag ska ta en bild en kväll i lågt ljus så att ni tror mig.

Glömde berätta att vi hörde ett lyckligt tjut från femmans tee när vi var på sjuans green.

Vi såg att Annika dansade krigsdans efter sitt utslag och missänkte att hon var mer nöjd än missnöjd.

När hon kom in i sista bollen så fick vi höra att det var en bra greenträff som hon blev så lycklig över. Och vem blir inte det.
Men hon sänkte en Birdie på hålet också. Därför är både Annika och Dennis glada. Den pyttelilla flaskan med Jägermeister skyndade sig Dennis att skruva av korken på, annars hade hon väl svalt den hel och oöppnad.. ;-)

Visst är det kul med golf.. hoppas att Roger får ordning på sina ögon så att han kan fortsätta sin nystartade golfkarriär.

Elisabeth har ju sonen Jason med familj till hjälp i restaurangen i år.

Därför kan hon ibland spela en tjejgolf eller bara ta en kort paus ute i solen.

Kul och lättskött barnbarn... en härlig krabat som ofta är med på banan och alltid är snäll, nyfiken och lugn. En vinstlott sa Jason, en liten människa som trivs menar jag.

En klubbvis deltävling för kvalificering till final på Ullna och chans till en golfresa till Thailand om man vinner på Ullna.

Daily Sports arrangerar och Citroen är huvudsponsor.

Idrefjällens GK har varit med i några år nu. Jag tror att tävlingen återkommer eftersom den är spännande.

Många sponsorer är det...

Vi hade kanonväder och kul golf i trevligt sällskap.

På de första två hålen bidrog den längste golfaren med 7 poäng efter en enkel Birdie och ett Par. Bra start för gubbarna alltså. Tjejerna hade otur i starten men kom igen bättre senare.

Maj och Fanny spelade i lag och Jan-Erik och jag i lag. Fanny hade Linn som Caddie.

Här ser ni även Linn i bild. Hon lyckades få bättre skärpa när hon lånade min kamera och knäppte den förra bilden...



Jan-Erik bytte från driver till någon mindre klubba efter hål 12, och jag övergick till att fotografera efter problem med ryggskottsnära attacker. Det började redan på hål 6 där jag tog i för mycket. med andraslaget ... högg till ytterligare en gång på hål 7 och ryggen blev i stort sett ospelbart efter hål 14...

Nu fick J-E bära hela bördan de sista fyra hålen. Inte kul efter en start med 23 poäng på första nio i vår Bästboll.

Men det gick sakta i tävlingen (rondtiden blev nog drygt fem timmar för de flesta) och det fanns ibland gott om tid för fotografering.

Inte fullt på parkeringen, men nästan.

Och hur gick tävlingen?
Alla har inte spelat färdigt än och man sitter i må grupper och väntar.

Inge, Anders, Sjövild, Ella-Greta, Egon och Björn tillsammans med en doldis väntar.

Publik i avslappnad förväntan...

Jesper ser ut att ha Kilt som en riktig golfare från Scottland. Tufft!
Fattas bara en hårig rävpung för peggarna, markeringsknappen och reservbollen... :-)

Jag knäppte bilder på de som fick pris men har dåligt minne

Kerstin och Inge fick pris.


Jesper och Simon fick pris.Jesper tar sig åt huvudet för en missad putt eller liknande... men inte har han Kilt. Han har ett par uppkäftigt rutiga "longshorts".

Men farsan var värst idag! Göran får åka till Ullna tillsammans med sin spelkompis Henry och klubbens pro Fredrik. Gissa om det var populära segrare!
 
Jesper på kansliet till vänster, och grabbarna från Daily Sports till höger, lyssnar på Görans föredömligt korta tacktal.

Kul Göran! 43 poäng gjorde Göran och Henry.

Utom tävlan deltog två ynglingar från Hagge GK. Den ene sköt 36 poäng och den andre 38 poäng. Tillsammans blev det i Bästbollen svårslagna 48 poäng....

Haggegrabbarna. Han till vänster bad om ursäkt för att han nästan prickade Fanny och Lina i huvudet på utslaget från hål 13. Vi var då på hål 12 och han hade slagit låååångt men lite snett.

Men det gick bra och då är man extra glad och lättad. När han så småningom mötte oss i sin vandring efter bollen så tyckte vi alla att ursäkten var kul:

-Jag visste inte att hålen låg så tätt här....

Trots att han nyss spelat hål 12 och var på väg tillbaka. Årets mest annorlunda ursäkt...
Men sånt händer i golf.
Jag är mer bekymrad över att de övriga tre i bollen inte hade koll och ropade FOOOORE!

Jan-Erik och jag slet ihop 15 poäng på sista nio efter att jag streckat de sista fyra på grund av ryggen. Mitt ryggproblem störde även Jan-Eriks spel tyvärr. Men 38 poäng blev det. Så med massor av tur och flyt i början så blev det sorglig och smärtande otur på slutet. Aj!

Först spelade Jan-Erik och jag en runda med Bo och Helena från Västerås.


Bo och Helena spelade banan för första gången och var tacksamma för att få guidning av två hemmaspelare.
Båda spelade stabilt bra och gillade banan. Jan-Erik och jag spelade stabilt dåligt men tröttnar aldrig på banan.

Senare blev det nio hål Gutgolf. En tävling för gutar, d v s gubbar, män, ynglingar och andra av manligt kön som kan svinga en golfklubba och har klarat kursen för grönt kort. Idag slank det med en knatte som egentligen inte är kvalificerad för att delta i tävling, men som tur var vann han inte. Men kul att han klarade sina 18 poäng! Grattis Erik!

Jag gick i sista boll med Inge och Jarle. Efter några hål kändes det som att vi gick i ledarboll. Och det berodde inte bara på att vi gick sist där ledarbollen brukar gå.

Inge spelade väldigt bra, och Jarle spelade också mycket bra. Jag misslyckades på två hål, men annars gick det betydligt bättre än under den tidigare rundan... kanske ett gott tecken inför morgondagens tävling?

Inge vann Gutgolfen och Egon kom tvåa. Trea kom Karl-Gustav, en vän till Jarle. Knatten Erik som egentligen inte skulle fått delta kom fyra, Jarle femma och jag själv sjua. Vi var sjutton deltagare.

Inge sänkte sitt hcp inför morgondagens tävling, men det kan han nog leva med. 39 poäng fick jag det till med tillägg eftersom han gjorde 21 poäng på nio hål.

De nya reglerna från och med i år har ju sänkt gränsen för justering av hcp på 9 hål till 11,5 tror jag. Tidigare var det 18,5.
Men på grund av knott och sen timme glömde vi att registrera Inges sänkning i terminalen, men det fixar Inge före tävlingen imorgon. 

Efter golfen idag tittade jag in på Sporthotellet.

Där bodde nu två herrar från Boliden som varit uppe vid Vassbogruvan och vandrat i terrängen.

Jag misstänkte att det handlade om förberedelser för den prospektering som regeringen har lämnat tillstånd till, trots att blymalmen finns i områden som är klassade som Natura 2000. Därför var jag nyfiken och ställde en del frågor och ville höra vad dom ansåg om gruvor eller skidliftar i så kallade Natura 2000-områden.

Bakgrunden är lite kort så här:

Vassbogruvan blev nedlagd när fyndigheten inte längre var brytvärd.
Idre Fjäll startade som turistanläggning i samma veva och räddade många kvar i bygden.

Men det finns många miljoner ton bly kvar i berggrunden här uppe. Men mer utspridd och utspädd. Och den finns i områden som är klassade som speciellt skyddsvärda för alla människor i Europa. Det kallas Natura 2000.

Turismen i Idre ville bygga några liftstolpar och arrangera skidåkning vintertid i ett litet inklämt hörn av Natura 2000. Men regeringen sa nej, och fick applåder för att dom värnade om miljö och tog klimathotet på allvar...  vad det nu skulle ha för samband? Men det var populärt att stoppa den globala uppvärmningen med de mest konstiga argument då.

Nyligen fick Boliden OK från regeringen för att undersöka om blymalmen i Natura 2000 i norra Dalarna är brytvärd!
Gruvor i form av dagbrott, eller djupa hål med behov av vägar, avstjälningsplatser, byggnader, slamdammar, etc... är väl knappast ett mindre problem för naturen än några liftstolpar?

Men regeringen värderar jobb och företag på ett konstigt sätt.
Jag tror att dom betraktar turism som något man gör på fritiden och att jobb inom turismen är en kul och tillfällig fritidssyssla.

Knepigt tycker jag. Skandalöst och inkompetent. Ointelligent helt enkelt! 

Men herrarna från Boliden var inte här för att förbereda den kommande prospekteringen. Dom var här för att följa upp eventuella efterverkningar från gruvdriften i Vassbo. Det finns tydligen en del dammar som måste bevakas om jag fattade rätt. I alla fall är man skyldig att hålla ett öga på naturen efter att gruvan blev nedlagd.

Och  dom svarade väldigt diplomatiskt när jag nämnde hur svårt det verkar vara att bygga liftar och hur lätt det verkar vara att öppna gruvor i Natura 2000. 



 

Spelade med Eva, Alf och Nigel. Solen och sällskapet värmde gott.

Och eftersom Eva och Alf har sitt fritidshus på "Hea" inte långt från Nigels Knappgården, och eftersom dom i stort sett dagligen använder det engelska språket i jobbet, så hade vi en jättemysig runda med många intressanta samtal.

Efter nio hål tog Eva en träningspaus eftersom hon inte var helt kurant efter en besvärlig förkylning. Hon ville ta det lugnt och träna in sin nya sving utan fotrullning och med rak vänsterarm.

När vi skulle ut på hål 10 träffade vi Trond som var ekiperad för hemfärd efter en intensiv dag på jobbet.


Och visst blev det en sorti på bakhjulet. Den här gången smygfotade jag bakifrån och fick lite mer skärpa i bilden...


Efter den uppvisningen gjorde jag sex i på hål 10 trots ett hyggligt utslag.

På hål 16 blev det fotografering. Knappgårdens hål.

Alf använde driver och jag använde driver. Nigel drev ut oss båda med ett järn. Men ingen av oss fixade par för en öl eller birdie för en flaska vin... jag räddade en bogey och köpte mig en lättöl.

Men förra året ordnade Nigel öl åt oss båda två gånger, om jag inte minns fel.

Och jag hade en flaska vin inom räckhåll från vänstra greenbunkern en gång. Det glömmer jag aldrig. Det var en fredag och jag tyckte att det kunde passa bra med en flaska vin. Jag såg bollen rulla i hål när jag klev ner i bunkern. Bunkerslaget blev bra men bollen stannade tre decimeter kort i linje...
Troligen blev det i alla fall en öl.

Evas träning på rangen började med en liten tupplur i bilen och avslutades med en kopp kaffe hos Bettan.... det kallas mental träning och är jätteviktigt i golf.

Jag slog ungefär fyra bra golfslag på rundan. Jättekul. Det är fyra slag mer än de senaste två veckorna. Och det gjorde intre ont i vare sig revben, rygg eller skuldra!

På Idre by känner nästan alla alla.

Men den avancerade tekniken för att underlätta och säkerställa utlämningen av postpaket i tätorter har även införts här.
Så nu är man "okänd" om man inte plockar upp ett plastkort som visar vem man är.

Personalen kan inte få fram uppgifter och registrera utlämningen om det inte finns en mottagare med plastkort.

Om några år kan vi troligen inte köpa en liter mjölk utan hemdator, bredband och en kod som visar att vi verkligen beställt en liter mjölk och ett paket knäckebröd. Knappsatsen som levererar genom en liten lucka om jag har rätt kod kan ju vägra om jag skrev fel och önskade sardiner, men då krävs det lite artficiell intelligens också... mjölk och sardiner, nej. Knäckebröd och sardiner, ja.

Jag är absolut ingen motstånadare till ny teknik. Tvärtom.

Men jag tycker allt oftare att det dyker upp obegåvade men duktiga säljare som leder till att än mer obegåvade köpare använder tekniken på ett mer och mer korkat sätt.

Och det har ju pågått ända sedan Ericsson utlovade det papperslösa kontoret och datakommunikation via telefonjacket.
I stort sett hade Ericsson rätt. Det gick att kommunicera snabbt och digitalt via ett enkelt telefonjack.  Det här var 1982.

Men mer kommunikation krävde mer papper trots allt... och bläck till skrivare. Köp inga nya bläckpatroner, köp en ny skrivare där bläcket ingår.
Sjuk prissättning eller hur? Eller ska vi betrakta prissättningen som riktig - eller kanske smart?

NU ska jag börja läsa boken jag fick låna av Angela.
Det kom några böcker emellan eftersom jag glömde var jag stoppat in den i bokhyllan...  den fanns på ett konstigt ställe under en låda med grejer för TV via bredband från Telia som jag inte packat upp.


Och imorgon dyker Nigel upp och vill bjuda vår treboll på kul sällskap 11:54. Jättekul.
Andra rundan för Nigel i år och 45:te för mig. Jag tror att Nigel kommer att bli överraskad över min korta baksving.... hoppas jag.

Jag återkommer om boken när jag läst den, men den förra jag lånade av Angela var väldigt bra. Minns inte titeln, men jag kanske har skrivit om den tidigare.

Boken jag läste ut i natt fanns sedan förr i bokhyllan. Den var bra, men lite småjobbigt påträngande... Och fulla sidor i ett enda långt stycke är tungläst. Men han är så detaljrik i beskrivningarna av miljöer och tankar att man blir helt insugen i Harens (Harry Angstroms) liv. 
Men samtidigt som man känner att man inte levt som "Haren" så känner man att man kunde ha levt mycket bättre. 

Och bums ser man framåt och försöker göra det bästa av resten..:-)
John Updike heter författaren och titeln är "Haren är rik".

Mats och Fredrik hade besök av banarkitekten och intresserade delfinansiärer i utbyggnadsprojektet igår och idag.

Igår handlade det mest om möten i klubbstugan och förhandlingar (?) med några ur golfstyrelsen. Men jag tror att dom gjorde en skogspromenad efter regnet för att titta på tomter och layout för nio nya hål.

Idag var det bättre väder och dom kunde spela golf också.
 
Det vore toppen med nio nya hål, några privata stugor uppe på höjderna bakom utbyggnaden av banan och en enkel övernattningsmöjlighet vid parkeringen. En övernattning som kunde byggas ut med gym, SPA, andelslägenheter och lyxig restaurang på sikt.

Så småningom kan det kanske till och med bli ett resmål för vinterturism och inte bara en verksamhet under 3 - 5 sommarmånader. Men hur det ska gå till har jag inga idéer om. Jag har hört några idéer som jag inte förstått .. men jag hänger inte med i vad som är konkreta planer och vad som är rykten eller personliga visioner hos initiativtagarna.

Med mer information så kanske även jag fattar.
Hoppas i alla fall att det går i lås!
Och hoppas att Ernst K inte får för mycket att säga till om...

Det fanns ingen ledig tid för en treboll före halv två, så Alf och Eva bokade in sig med en tvåboll kvart i tolv och jag med en treboll kvart över tolv.

Alf coachade Eva på rangen när jag kom. Eva kommer att ha glädje av att korta ner baksvingen genom att stäcka ut vänstearmen rakare. Och det har nu lyckats väldigt bra med som bilderna visar.

Eva slog långt och rakt även tidigare, men den böjda vänsterarmen gjorde bollträffen osäker..

Bra Eva! Men det är kul med stillbilder. Då kan man hitta små detaljer. Eva rullar över tyngden på högerfotens utsida. Precis så gjorde min son när han hade spelat ett år och fått problem med att ständigt slica bollen. Pron i Mora löste det utan att förklara problemet. Han bara placerade en golfboll under utsidan på sonens högerfot och bad honom slå ett slag. Då slog han spikrakt. Därefter tog han bort golfbollen, och han slog rakt igen utan att rulla över åt lilltåsidan. Så var den rullningen på högerfoten löst. Eva löser den bara genom att se de här bilderna.

Imorgon ska jag spela med Eva och Alf, och då ska det bli kul att se om Eva har en rakare vänsterarm och stadigare högerfot. Men mest intressant ska det bli om jag kan behålla dagens lugna sving...

Jag spelade från röd tee med Ulla-Britta från Varberg och Gunilla och Gun från Gävle.


Tre duktiga kvinnor som gjorde att jag också kunde försöka svinga lugnt och graciöst. Bra för ryggen, bra för skuldran och bra för bollträffen. Jag fick inte ont någonstans. Jag slarvade med ett antal puttar, annars hade jag nog gjort min bästa runda för i år. 
Ulla-Britta var ett skolexempel på att baksvingen bara är en förflyttning av klubban i läge för tillslag...Tack för sällskapet, illustrationen och inspirationen.
Men jag gick bara nio hål eftersom jag var tvungen att hinna till banken för att byta min säkerhetsdosa för Internetbanken. Displayen på den gamla hade lämnat in men nu fick jag en ny modell som ska hålla längre.