Banvärd idag.
Igår skulle jag ha jobbat i par med Skalman, vilket jag missade. Idag skulle Skalman ha skött verksamheten ensam.
På något konstigt feltänkt vis erbjöd jag Skalman en ledig dag och nu fick alltså jag jobba ensam. Idag hade vi verkligen behövt vara två.
Men det löste sig hyfsat trots värmen. Tyvärr valde en fyrboll att stiga av banan efter nio hål eftersom de tappat 10 minuter på framförvarande redan på hål 5. Och då hade framförvarande tappat fem minuter i sin tur...
Det var bra för alla efterföljande bollar att fyrbollen avbröt efter nio hål, men det är synd att det ska behöva bli så. Rondtiden låg på fyra och fyrtio länge, men indikerade fem och femton redan efter hål 5.
Utsikt över hål 7 i ett senare läge.
En boll på Green, en boll på Fairway och en på väg till Tee på hålet. Så ska det se ut på ett Par-5 hål. Om ett Par-5 hål är tomt så tidigt som på hål 7 så blir rondtiden minst en halvtimme längre än nödvändigt för en golfrunda utan stress.
Och det handlar inte om att jäkta runt banan. Det handlar om att spara lätta sekunder på varje Tee och varje Green.
Det finns några myter som jag skulle vilja avfärda.
1. Först färdig på Tee slår ut. Det sparar tid.
Struntprat. Alla ska vara färdiga att slå ut när man kommer till Tee, och den som har honnören slår ut först. Enkelt och snabbt.
2. Längst bort på Green puttar först.
Struntprat. Den som ligger ivägen för någon annan puttar först. Puttar under tre decimeter skänks om det inte är tävling. Enkelt och snabbt. Jag vet att det spelas familjetävlingar och kompistävlingar på blodigt allvar, men när om det står folk bakom som vill spela in på Green så bör man ändå skänka korta puttar. I alla fall om det är tomt på nästa Tee...
Mina spelkompisar fick dela upp sig och spela med gäster idag. Jan-E K valde en boll med två vackra kvinnor.
Efter nio hål hamnade Jan-Erik K:s boll i matkö på restaurangen och medan jag jagade på, så fick Jan-Erik ett litet utbrott som gjorde att personalen kanske trodde att det var deras fel.
När kiosken inte är öppen måste Elisabeth se till att golfare som kommer in efter nio hål har företräde. Alltid. Oavsett om det sker mitt i en lunchbeställning för åtta personer.
Annars blir det jättepropp och missnöjda golfare som ska köa sina tio minuter och tvingas springa ut på hål 10 med odrucket te och en korv i handen..
Och dessutom är det synd om personalen som blir jättestressad och ledsen när dom får höra kommentarerna.
"Är det bara hon här?". "Är hon ensam, eller?" "Vi vill också hinna fika."
Det är också otacksamt att vara Banvärd när pausen efter nio hål kan vara ett sätt att täppa till glapp mellan bollarna. Ett sätt som kan slå oss i ansiktet direkt om det är matkö samtidigt som golfspelare strömmar in efter nio spelade hål.
Agneta med bror Arne och Angela fikar efter en fulländad runda. Kurt dök upp för att skjutsa hem damerna i sin luftiga bil.
Arne torkar en tår och Agneta visar tummen upp.
Angela missade att jag fotograferade men föreslog att jag skulle ta en bild på avfärden från parkeringen. Men jag var trött och föreslog att Kurt skulle göra en "Burn Out" framför restaurangen. Det hade varit en skön syn. Två hårfladdrande damer, en stömlinjeformad chaufför i solglasögon och massor av gummirök... jag kan se bilden framför mig ;-)
Träffade också tidigare arbetskamraten Anna-Meit med sonen Anders. Sjunde året dom är här tror jag. Dom bor i Kopparberg och sitter under lämpligt parasoll i skön väntan på en "Ädelostfylld lövbiff".
Båda två känner väl till Hjulsjö, vägen till Gränbäcken och Rombohöjden. Och där finns stugan som nu vuxit en del och fått ett hål i väggen till det nya rummet. Fick nyss ett stort kuvert med ett stycke prov på olika tapetlager som fanns i den drygt hundraåriga stugan.Ska bli kul att analysera. Bör nog finnas en del gamla tidningar bland tapetlagren...
Kanslister på en liten golfklubb får inte bara pyssla med ett och annat. Det blir ibland blomvattning och håltagning också.
Kina bär fram en gjutjärnskruka på lätta fötter och hinner t o m posera. Starka armar där.
Och Jesper dyker upp med hammare och skruv. Dom är påhittiga också. Det visade sig vara en gjutjärnskruka i plast som behövde dränering. Och att spika i en skruv borde ju vara den optimala metoden för att få några lämpliga dräneringshål.
På något konstigt feltänkt vis erbjöd jag Skalman en ledig dag och nu fick alltså jag jobba ensam. Idag hade vi verkligen behövt vara två.
Men det löste sig hyfsat trots värmen. Tyvärr valde en fyrboll att stiga av banan efter nio hål eftersom de tappat 10 minuter på framförvarande redan på hål 5. Och då hade framförvarande tappat fem minuter i sin tur...
Det var bra för alla efterföljande bollar att fyrbollen avbröt efter nio hål, men det är synd att det ska behöva bli så. Rondtiden låg på fyra och fyrtio länge, men indikerade fem och femton redan efter hål 5.
Utsikt över hål 7 i ett senare läge.
En boll på Green, en boll på Fairway och en på väg till Tee på hålet. Så ska det se ut på ett Par-5 hål. Om ett Par-5 hål är tomt så tidigt som på hål 7 så blir rondtiden minst en halvtimme längre än nödvändigt för en golfrunda utan stress.
Och det handlar inte om att jäkta runt banan. Det handlar om att spara lätta sekunder på varje Tee och varje Green.
Det finns några myter som jag skulle vilja avfärda.
1. Först färdig på Tee slår ut. Det sparar tid.
Struntprat. Alla ska vara färdiga att slå ut när man kommer till Tee, och den som har honnören slår ut först. Enkelt och snabbt.
2. Längst bort på Green puttar först.
Struntprat. Den som ligger ivägen för någon annan puttar först. Puttar under tre decimeter skänks om det inte är tävling. Enkelt och snabbt. Jag vet att det spelas familjetävlingar och kompistävlingar på blodigt allvar, men när om det står folk bakom som vill spela in på Green så bör man ändå skänka korta puttar. I alla fall om det är tomt på nästa Tee...
Mina spelkompisar fick dela upp sig och spela med gäster idag. Jan-E K valde en boll med två vackra kvinnor.
Efter nio hål hamnade Jan-Erik K:s boll i matkö på restaurangen och medan jag jagade på, så fick Jan-Erik ett litet utbrott som gjorde att personalen kanske trodde att det var deras fel.
När kiosken inte är öppen måste Elisabeth se till att golfare som kommer in efter nio hål har företräde. Alltid. Oavsett om det sker mitt i en lunchbeställning för åtta personer.
Annars blir det jättepropp och missnöjda golfare som ska köa sina tio minuter och tvingas springa ut på hål 10 med odrucket te och en korv i handen..
Och dessutom är det synd om personalen som blir jättestressad och ledsen när dom får höra kommentarerna.
"Är det bara hon här?". "Är hon ensam, eller?" "Vi vill också hinna fika."
Det är också otacksamt att vara Banvärd när pausen efter nio hål kan vara ett sätt att täppa till glapp mellan bollarna. Ett sätt som kan slå oss i ansiktet direkt om det är matkö samtidigt som golfspelare strömmar in efter nio spelade hål.
Agneta med bror Arne och Angela fikar efter en fulländad runda. Kurt dök upp för att skjutsa hem damerna i sin luftiga bil.
Arne torkar en tår och Agneta visar tummen upp.
Angela missade att jag fotograferade men föreslog att jag skulle ta en bild på avfärden från parkeringen. Men jag var trött och föreslog att Kurt skulle göra en "Burn Out" framför restaurangen. Det hade varit en skön syn. Två hårfladdrande damer, en stömlinjeformad chaufför i solglasögon och massor av gummirök... jag kan se bilden framför mig ;-)
Träffade också tidigare arbetskamraten Anna-Meit med sonen Anders. Sjunde året dom är här tror jag. Dom bor i Kopparberg och sitter under lämpligt parasoll i skön väntan på en "Ädelostfylld lövbiff".
Båda två känner väl till Hjulsjö, vägen till Gränbäcken och Rombohöjden. Och där finns stugan som nu vuxit en del och fått ett hål i väggen till det nya rummet. Fick nyss ett stort kuvert med ett stycke prov på olika tapetlager som fanns i den drygt hundraåriga stugan.Ska bli kul att analysera. Bör nog finnas en del gamla tidningar bland tapetlagren...
Kanslister på en liten golfklubb får inte bara pyssla med ett och annat. Det blir ibland blomvattning och håltagning också.
Kina bär fram en gjutjärnskruka på lätta fötter och hinner t o m posera. Starka armar där.
Och Jesper dyker upp med hammare och skruv. Dom är påhittiga också. Det visade sig vara en gjutjärnskruka i plast som behövde dränering. Och att spika i en skruv borde ju vara den optimala metoden för att få några lämpliga dräneringshål.
Kommentarer
Trackback
