Olika golfdagar...
Idag tog alla mina spelkamrater gruvlig revansch på mig efter gårdagens "bländande" spel. ;-)
Idag blev det mer ett "bändande" spel från min sida.
Erling var laddad inför dagens allvar och jagade en seger tidigt i tävlingarna. Men här på hål sju blev det lite "sågbock" i tillslaget... eller hur Erling?
Som vanligt spelade vi Köpenhamnare, Poängbogey, Slagtävling, och Bästboll mellan lagen från igår.
Stad mot land alltså - eller barhuvade mot hattar och mössor.
Jag hade en tvättid att passa och ville helst gå på 4 och 35, men min lilla lathund som jag har i bakfickan pekade efter fem spelade hål på 4 timmar och 56 minuter. Och då var det inget störande väntan på bollarna framför. Och ingen kö bakom oss. Hade vi haft fritt framför oss på varje hål hade vi kanske promenerat runt på 4 timmar och 30 minuter, men det blev aldrig irriterande segt, och min tvättid var ledig trots att jag missade starten med en dryg halvtimme.
I pausen efter nio spelade hål träffade Jan-Erik J en bekant.
Bengt J med söt fru.Det måste ju dokumenteras.
Efter det mötet räddade Jan-Erik en Bogey på hål tio efter ett bra utslag och ett något snett andra.
På hål sju hade Jan-Erik J ett relativt enkelt vattenslag.
Och han löste det elegant.
Jan-Erik K blev imponerad och fixade en rejäl fontän när han slog från vattnet till höger om green.
Jag hann inte få fram kameran, men jag lovar att vattenpelaren var minst tre meter hög och påminde om glasskulpturen på Sergels Torg. Och upp fick han bollen. Ungefär en dropplängd.
Erling hade ett torrt men knepigt läge efter "Havet" på hål 16. Men riktiga golfare spelar bollen som den ligger. Även om den kan droppas ur hindret met ett slag så ska den spelas ur med ett riktigt konstslag...
Det är ungefär två meter till gränsen för sidovattenhindret, och därifrån kan man droppa två klubblängder.
Men Erling vill mer.
Han träffade bollen och nu ligger den på gränsen till sidovattenhindret. D v s i besvärligt sidolut och två klubblängder från det läge han kunde ha hittat med en "handwedge" d v s ett dropp.
Men riktiga golfare spelar bollen som den ligger.
Erling kom tvåa i Köpenhamnaren före Jan-Erik K. Jan-Erik J vann stort.
Jag hade väl otur eller spelade sämre eftersom jag kom sist....
De andra tävlingarna kanske jag eventuellt inte kom sist i. Jag får sätta mig att räkna....
Och imorgon blir det nya matcher.
Idag blev det mer ett "bändande" spel från min sida.
Erling var laddad inför dagens allvar och jagade en seger tidigt i tävlingarna. Men här på hål sju blev det lite "sågbock" i tillslaget... eller hur Erling?
Som vanligt spelade vi Köpenhamnare, Poängbogey, Slagtävling, och Bästboll mellan lagen från igår.
Stad mot land alltså - eller barhuvade mot hattar och mössor.
Jag hade en tvättid att passa och ville helst gå på 4 och 35, men min lilla lathund som jag har i bakfickan pekade efter fem spelade hål på 4 timmar och 56 minuter. Och då var det inget störande väntan på bollarna framför. Och ingen kö bakom oss. Hade vi haft fritt framför oss på varje hål hade vi kanske promenerat runt på 4 timmar och 30 minuter, men det blev aldrig irriterande segt, och min tvättid var ledig trots att jag missade starten med en dryg halvtimme.
I pausen efter nio spelade hål träffade Jan-Erik J en bekant.
Bengt J med söt fru.Det måste ju dokumenteras.
Efter det mötet räddade Jan-Erik en Bogey på hål tio efter ett bra utslag och ett något snett andra.
På hål sju hade Jan-Erik J ett relativt enkelt vattenslag.
Och han löste det elegant.
Jan-Erik K blev imponerad och fixade en rejäl fontän när han slog från vattnet till höger om green.
Jag hann inte få fram kameran, men jag lovar att vattenpelaren var minst tre meter hög och påminde om glasskulpturen på Sergels Torg. Och upp fick han bollen. Ungefär en dropplängd.
Erling hade ett torrt men knepigt läge efter "Havet" på hål 16. Men riktiga golfare spelar bollen som den ligger. Även om den kan droppas ur hindret met ett slag så ska den spelas ur med ett riktigt konstslag...
Det är ungefär två meter till gränsen för sidovattenhindret, och därifrån kan man droppa två klubblängder.
Men Erling vill mer.
Han träffade bollen och nu ligger den på gränsen till sidovattenhindret. D v s i besvärligt sidolut och två klubblängder från det läge han kunde ha hittat med en "handwedge" d v s ett dropp.
Men riktiga golfare spelar bollen som den ligger.
Erling kom tvåa i Köpenhamnaren före Jan-Erik K. Jan-Erik J vann stort.
Jag hade väl otur eller spelade sämre eftersom jag kom sist....
De andra tävlingarna kanske jag eventuellt inte kom sist i. Jag får sätta mig att räkna....
Och imorgon blir det nya matcher.
Kommentarer
Trackback
