UffeBlogg

Nej knappas förr. Jag var livrädd för hästar som barn. Minns när vi som småttingar cyklade genom en hästhage utanför Oxelösund och det kom ett gäng nyfikna hästar galopperande mot oss, vi cyklade, sprang och hoppade över staketet i livrädd panik.

Cyklarna hämtade vi långt senare.

 

Många, många år senare ställde jag upp som stalldräng på Mon Gård med höns, grisar , hundar och två små hästar. Små och små, dom hade riktiga hovar  som kunde slamra rejält i boxen när dom ville - även om dom aldrig sparkade mot mig så kändes det som att det kunde göra ont om dom ville....

Vilket dom aldrig ville, men det kunde ju inte jag veta.

 

Några år senare red jag på en snäll häst med Östen på Idre Fjäll.

Det var så roligt att jag nästan funderade på att skaffa en häst och rida varje dag....

 

Man kan ha sina upplevelser och funderingar. Det här var en om hästar.