Det går framåt!
Tyckte länge att en hopknycklad ryggkota kändes som ett långvarigt problem.
Och det kan jag fortfarande tycka.
Men man vänjer sig tydligen vid att det gör ont. Visserligen går det åt lite smorning och värkpiller, men det går sakta framåt. Två steg fram och ett bak - ungefär.
Börjar få tillbaka känseln och styrseln i vänster ben.
Kan bli bra inför nästa års golf.
Kanske till och med lite utförsåkning i slutet av säsongen. Men då blir det mest vänstersvängar på skär och lite upprätt sladd åt höger.
Men jag vet inte. Bara föreställer mig hur det kan kännas att trycka på med bara ett fungerande högerben.
För att inte tala om skräcken för en vurpa med en halvläkt (eller helläkt) trasig ryggkota.
Kanske borde börja med schack i vinter?
Och lite bowling?
Kommentarer
Trackback
