Rundtur med ångan uppe
Mariefred - Taxinge t o r.
Ångtåg dit och ångbåt hem.
Kort biltur först från Strängnäs till Mariefred.
Vi var där i god tid för att sammanstråla med Johans mamma och Kenneth.
Jag tog en kort promenad till stationen för att se lite av ångan, kolröken och de små loken
Stationen med ett godståg som nyss anlänt.
Fler lok i farten...
Kul att se alla seriösa entusiaster som håller den smalspåriga järnvägen igång.
Så småningom och fortfarande i god tid var vi alla samlade i parken
Alla samlade för att göra en kul rundresa.
Godislunch med grönt, pasta, ägg, pizzabullar och pannkakor...
Barnbarnen sprang runt, och tultade, runt på gräsmattan i full fart.
Linus föreställer en berömd staty över Linus den berömde. Tror jag. Men han är värd en staty för att han stod stilla så länge... "Linus den Stille".
Och vi klev i rätt tid ombord i vår andra klass vagn trots att alla biljetter bara gällde tredje klass - om jag inte fattat fel.
Tuva är lite skeptisk till att åka gammalt ångtåg.
Men hon hade så småningom kul, eller om hon kanske blev trött efter alla nya intryck på några få dagar.
Fram kom vi, men det krävdes en kul växlingar med det lilla loket vid Läggesta. Vi skulle backa en bit för att växla om till spåret mot Taxinge.
Vårt lok hade backat oss hela vägen ut till Läggesta och växlades tillbaka för att dra oss vidare med den stolta skorstenn och pannan vänd åt rätt håll.
Den sotiga och varma bemanningen fick hålla sig där kusken satt på hästekipagen. Numera sitter ju oftast föraren längst fram...
Linus visste inte vad som hände och blev lite orolig för att morfar skulle bli kvar när tåget tuffade vidare...
Här kommer loket i full fart för att ansluta i andra änden, och det bromsade in mjukt och kopplades så att det knappt kändes i vagnarna.
Stinsen i Läggesta var extremt rakryggad och som skapt för ett museum. Här vinkar han oss vidare mot Taxinge med fötterna stadigt i marken för att inte snubbla.
Det var kul att se hur dom ibland försökte se ut som om dom bara var statyer och föremål.
Medvetet eller ej, men mycket kul bilder kunde det bli för de som bara knäppte bilder och inte filmade.
Jag råkade ut för liknande när jag klev ner i maskinrummet på ångbåten Mariefred senare. Men vi är inte där än.
Framme i Taxinge
Framme i Taxinge. Tjejen som skyfflat kol är om möjligt svartare än vid starten i Mariefred, men så vitt jag kunde se och höra både glad, stolt och pigg på ner skyfflande.
Väl framme vid den berömda kak- och tårtfrossan vid Taxinge slott så var det kö och varmt som bara den i solen.
Kö ända ute på gården i den brännande solen.
Vi ordnade kön så att några bevakade kön medan andra fixade bord ute i lagom skugga.
Läckert och en härlig miljö.
* * *
Vi åkte ångbåt hem, och nu har jag varit några dagar med syster och svåger i Dammvik och behöver en paus i bloggandet för att redigera bilder,
En vecka borta från Idre och det känns som en månads semester...
Inte för att det känns jobbigt att bo i Idre, men långt bort är det.
Kommentarer
Trackback
