Härlig skogspromenad i dag.

Gick med Arne och Vicky över skogen till golfbanan.
Vicky galopperade kors och tvärs och hittade varje tillfälle till att svalka sig och dricka lite.
 
Härliga små vattendrag, men det här visar att vi inte är uppe än...pust.
 
Men nu är vi uppe på toppen där Jarle byggt ett hus i tomtområdet vid golfbanan.
Härligt timmerhus i ett underbart läge, men troligen svårsålt så länge som de kringliggande tomtägarna inte bygger...
 
På vägen ner till golfbanan passerade vi en bostad som jag har hört talas om i många år, men aldrig fått rätt adress till.
Här bodde Kari och födde barn i början av 1800-talet. Jag vet inte mer, men Idre Hembygdsförening har mer detaljer om den sägnen.
 
När jag sa över skogen så fattar ni nog nu. Vi gick rakaste vägen till toppen och därefter ner igen. En enklare men inte lika rolig väg hade varit runt skogen...
 
Framme mötte vi kära bekanta...
John och Elisabeth som i sin tur mötte Annika och Dennis.
Härligt möte. Och kul att höra Johns positiva omdömen om banan. Han om någon vet ju hur det bör se ut efter alla år som en suveränt duktig greenkeeper.
John och Elisabeth har lämnat över till andra. Vi saknar er båda, men det vore orättvist mot de som nu gör ett bra jobb att påstå att det var bättre förr.
Efter ett par problemår på grund av väder och knepig ombyggnad av restaurangen så har vi nu kanonfin personal på plats och Idrefjällens golfbana kommer tillbaka som en av de mest besöksvärda i norra Europa!
Tror jag.
Enda nackdelen är att det är långt till nästa golfbana, men om det blir verklighet av golfbanan på Himmelfjäll så kan vi locka mångdubbelt fler golfare hit från Danmark, Tyskland, Holland, o s v
 
Vi har en golfbana som skiljer sig från de tusentals parkliknande golfbanor som det kryllar av i världen.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0