UffeBlogg

Läste några inlägg på Facebook från min dotter som sprungit till tåget för att hinna hem och hämta barn från skola och dagis.

Påminde mig om när jag ibland sprang till jobbet i unga år.

Inte för att jag hade bråttom, mer för att det var kul att se hur många lyktstolpar jag skulle orka passera innan jag stannade och pustade ut.

Ganska larvig personlig utmaning kan man tycka, men troligen nyttig. Och på den tiden hade man kostym och slips och ville ju inte komma fram svettig.

 

Nu har jag i ett par månader haltat fram korta sträckor med eller utan kryckor i Idre efter min ryggskada och benen har blivit alltmer fladdriga.

 

Men, jag fick en kick när en väldigt god vän övertalade mig om att dagligen göra några små övningar.

Fem cykeltramp framför TV eller i sängen med ett ben i taget. Inte hela tiden, men åtminstone en gång per dag.

Minimotion.

 

Men oj vilken skillnad efter några dagar!

Nu orkar jag trettio tramp ett par gånger per dag.

 

Går nästan normalt nu.

Tack Nigel!