Kikar på webbkamerabilder...
Längtar efter snö och skidåkning, även om det inte lär bli något för mig i vinter.
Annars tror jag att det hade varit ett roligare sätt att motionera benmusklerna än små promenader på byn.
Speciellt lårmusklerna.
För fyrtio år sedan, efter att jag i några år i min ungdom åkte hastighetsåkning på skridsko, så var dom som lite tjocka limpor. Nu är dom på bara ett par månader mer som rep under tunt skinn... ungefär...
Men nu kan jag i alla fall använda repen, så det går framåt.
Några bilder från skidbackar här hemma och i Alperna:
Bild från toppen av barnbacken i Fjätervålen tidigare idag. Lofsdalen i bakgrunden till vänster, men dit är det några mil..
Det mulnade senare och den här bilden från Idre Fjäll visar det. I bakgrunden kan man se några av de planerade nedfarterna på Himmelfjäll som skulle bli ett bra tillskott för Idre Fjäll om de kunde byggas ihop med liftar och annat smart samarbete.
Men så länge den ene väntar på att den andre ska investera utan att ha en gemensam syn på målet, så lär det ta tid.
Min personliga uppfattning är att tillgång till skidåkning i de planerade backarna där borta skulle bli ett rejält lyft för Idre Fjäll. Det finns inget roligare än att kunna ge sig iväg på skidor och prova backar som man kan se på annat sätt än bara uppifrån eller på en pistkarta.
Och några aktuella bilder från Alperna:
Jag har aldrig varit där, men har börjat intressera mig efter att Classe var där med döttrarna förra vintern.
I Tignes har jag däremot varit ett par gånger.
Åkte aldrig hela vägen upp till Grande Motte då, men allt som fanns nedanför räckte gott och väl.
Hade tillräckligt kul med den tunna luften under 3 500 meter, och fick dessutom en härlig långtur off pist till La Plagne från Tignes med skidor och hästskjuts och olika roliga upplevelser.
Det har jag nog berättat om tidigare.
Fotografen från Scandinavian Touring som tappade kameraväskan utför ett stup, lunchen i en liten by med en likör med en huggorm i flaskan, jag som kom i bild i en broschyr från ett helt annat ställe i en resebroschyr senare.
Jag trodde i många år att mitt mål i livet var att kunna åka skidor som farbrorn jag så i Verbier för många år sedan, men då var jag väl bara drygt 20 år.
Han hade två man som hjälpte honom uppför trapporna till kabinbanan. Senare, i backen, hörde jag en pingla och ett joddlande när jag stod och borstade av mig snö efter en kullerbytta. Det var mannen dom hade släpat upp till kabinbanan. En pinglande bjällra på ena staven och mjuka svängar med lätt böjda knän och ett vackert joddlande...
Först ska jag lära mig åka som honom, därefter ska jag lära mig joddla - tänkte jag då.
Men nu har jag insett att det inte är det viktigaste i livet. Jag har sedan många strukit joddlandet från listan på mål. Även skidåkningen är mindre viktig sedan flera år.
Det geografiska avståndet till barn och barnbarn börjar kännas långt "alltmer ju mer..". (Nalle Puh?)
Kommentarer
Trackback
