Städar i egna lådor...
... för att få plats för intressanta minnen ...
Hittar ett och annat som jag minns, men inte visste att jag hade sparat. En del är värt att spara en tid till, men det mesta ur mina egna skrivbordslådor och kartonger kastar jag och bränner upp.
Jag var med i gänget som gjorde det årets FINIS och har sparat ett nummer.
Minns inte vem som fick slipsen kapad, men minns att jag tecknade och målade flitigt.
Långt senare hamnade Oxelösundspojken i Knivsta.
Liten segeltur på Valloxen när jag bodde i Knivsta några år efter att jag träffat Anki på en skidresa till Storhogna. Anki är mamma till Anna och Per.
Askeladden låg förtöjd nedanför balkogen där vi bodde då. Anki jobbade i Uppsala och jag i Järfälla.
Jag seglade ofta bort under motorvägen efter jobbet utan märkbar vind, men lyckades alltid ta mig hem igen trots nästan spegelblank sjö.
Efter flytten till Paris kom vi hem med två roliga barn. Anna föddes i Paris, och Per föddes i Avesta eftersom en gravid mamma inte fick flyga för tätt inpå...
Efter några år i Viksjö flyttade vi till Kättbo. Köptes som fritidshus, men blev så småningom mer...
Men trots att Per tycktes vara lite skeptisk från början så blev det ganska bra.
Gammalt hus och gammal affär lockade gamla bilar
Minns inte vad det var för bil, och året efter kom det en annan och tjusigare gammal Bentley upp och fikade. Han som körde var enligt uppgift sonson till den som startade det som blev SSAB i Borlänge.
Fin bil hade den gamlae mannen, med frun fullhängd med vackra smycken i baksätet. Ett trevligt gammalt par som tyckte mycket bra om våra frasiga våfflor.
Jaq fick erbjudande om att jobba som gårdskarl på deras faatighet vid Venjansjön men tackade nej.
Han tick foten....
Men inte den här foten.
Kul teckning en gång i Idre på en snygg fot.
Minns var det var, och kan lite då och då locka fram trevliga minnen.
Hittar ett och annat som jag minns, men inte visste att jag hade sparat. En del är värt att spara en tid till, men det mesta ur mina egna skrivbordslådor och kartonger kastar jag och bränner upp.
Jag var med i gänget som gjorde det årets FINIS och har sparat ett nummer.
Minns inte vem som fick slipsen kapad, men minns att jag tecknade och målade flitigt.
Långt senare hamnade Oxelösundspojken i Knivsta.
Liten segeltur på Valloxen när jag bodde i Knivsta några år efter att jag träffat Anki på en skidresa till Storhogna. Anki är mamma till Anna och Per.
Askeladden låg förtöjd nedanför balkogen där vi bodde då. Anki jobbade i Uppsala och jag i Järfälla.
Jag seglade ofta bort under motorvägen efter jobbet utan märkbar vind, men lyckades alltid ta mig hem igen trots nästan spegelblank sjö.
Efter flytten till Paris kom vi hem med två roliga barn. Anna föddes i Paris, och Per föddes i Avesta eftersom en gravid mamma inte fick flyga för tätt inpå...
Efter några år i Viksjö flyttade vi till Kättbo. Köptes som fritidshus, men blev så småningom mer...
Men trots att Per tycktes vara lite skeptisk från början så blev det ganska bra.
Gammalt hus och gammal affär lockade gamla bilar
Minns inte vad det var för bil, och året efter kom det en annan och tjusigare gammal Bentley upp och fikade. Han som körde var enligt uppgift sonson till den som startade det som blev SSAB i Borlänge.
Fin bil hade den gamlae mannen, med frun fullhängd med vackra smycken i baksätet. Ett trevligt gammalt par som tyckte mycket bra om våra frasiga våfflor.
Jaq fick erbjudande om att jobba som gårdskarl på deras faatighet vid Venjansjön men tackade nej.
Han tick foten....
Men inte den här foten.
Kul teckning en gång i Idre på en snygg fot.
Minns var det var, och kan lite då och då locka fram trevliga minnen.
Kommentarer
Trackback
