Dag 1 av GSS-tävlingen
Kul tävling över två dagar, men det gick inte så lysande för mig och Nigel som spelar i lag.
Under själva golftävlingen lät jag kameran vila, och när jag plockade upp den på hål 10, som var vårt sista hål (kanonstart), så blev bilden suddig...
Vi spelade i samma boll som Kurt och Gun. Två golfare som har parputt stup i ett, men missar en del och totalmissar på andra hål. Men vilka raka och långa utslag på i stort sett alla hål. Duktiga golfare.
Jag ser nu att jag har en bild från hål 13, som idag var vårt tredje hål.
Nigel hade en fantastisk drive mitt i fairway på hål 13, men otur med pitchen mot flaggan.
Riktigt besvärligt läge bland träd och buskar men inte Out of bounds tyvärr, eftersom den provisoriska bollen hamnade bra.
Så var vår dag. Ömsom bra ömsom dåligt. Och ingen av oss såg puttlinjer eller fattade hastigheten på greenerna. Hålen på greenerna såg ut som små äggkoppar även från en halvmeter håll. Så kan det kännas ibland...
* * *
Före tävlingen var det samling och välkommen med Fredrik som förklarade spelformen och Bertil Ilstam, styrelseordförande i Idre Golf Ski och Spa, som berättade att det tog 26 år för Himmelfjäll att komma igång.
Mer information om läget i G, S och Spa-bolaget lämnas vid middagen ikväll. Där jag inte är med på grund av frusenhet efter en kall golfrunda och laddning inför andra rundan i golftävlingen imorgon.
Ett litet exempel på kär publik och supertrevliga golfkamrater.
Men just nu kom jag på att nämna några saker som hände när vi spelade hål 16.
Knappgårdens hål.
Nigels drive låg i lutningen ner mot sista platån fram för havet, och han valde denna gång ett järn för andra slaget. Perfekt! På green på tre och en Birdieputt som var liiite kort, men det blev ett enkelt Par.
Mitt utslag hamnade i skogskanten framför röd tee. Lagom för att spela ner på platten med en järnsjua, men bollen låg i bakkant av ett litet parti mjukmossa med ljung.
Pang på med sjuan och jag tittade naturligtvis upp lite nyfiket eftersom jag hade tänkt ta en järnåtta och var rädd att bollen nu skulle bli för lång och studas ner i "Havet".
Och vad tror ni hände? Jo jag toppade bollen rätt in i mossan. Längd: En halvmeter. Djup: En decimeter.
Nu var frågan, droppa eller skära upp den med en vassegad lobbwedge?
Resultatet blev en boll på fairway och en snygg prydnad på golfbilen. Det är INTE resultatet av ett dropp...
Inga poäng på hålet, men Nigel gjorde ju ett Par, så det var bara en enbart kul upplevelse.
Inför tävlingen imorgon ska jag ner i källaren och plocka med mig en gammal putter, och plocka bort drivern. Någonting måste göras när hjärnan och musklerna har glömt bort hur man puttar.
Hur man slår en driver har ju knoppen och kroppen aldrig fattat, så där duger det lika bra med ett antal andra klubbor.
Hoppas få lite bilder från kvällens middag från några som var med och hade kamera till hands.
Under själva golftävlingen lät jag kameran vila, och när jag plockade upp den på hål 10, som var vårt sista hål (kanonstart), så blev bilden suddig...
Vi spelade i samma boll som Kurt och Gun. Två golfare som har parputt stup i ett, men missar en del och totalmissar på andra hål. Men vilka raka och långa utslag på i stort sett alla hål. Duktiga golfare.
Jag ser nu att jag har en bild från hål 13, som idag var vårt tredje hål.
Nigel hade en fantastisk drive mitt i fairway på hål 13, men otur med pitchen mot flaggan.
Riktigt besvärligt läge bland träd och buskar men inte Out of bounds tyvärr, eftersom den provisoriska bollen hamnade bra.
Så var vår dag. Ömsom bra ömsom dåligt. Och ingen av oss såg puttlinjer eller fattade hastigheten på greenerna. Hålen på greenerna såg ut som små äggkoppar även från en halvmeter håll. Så kan det kännas ibland...
* * *
Före tävlingen var det samling och välkommen med Fredrik som förklarade spelformen och Bertil Ilstam, styrelseordförande i Idre Golf Ski och Spa, som berättade att det tog 26 år för Himmelfjäll att komma igång.
Mer information om läget i G, S och Spa-bolaget lämnas vid middagen ikväll. Där jag inte är med på grund av frusenhet efter en kall golfrunda och laddning inför andra rundan i golftävlingen imorgon.
Ett litet exempel på kär publik och supertrevliga golfkamrater.
Men just nu kom jag på att nämna några saker som hände när vi spelade hål 16.
Knappgårdens hål.
Nigels drive låg i lutningen ner mot sista platån fram för havet, och han valde denna gång ett järn för andra slaget. Perfekt! På green på tre och en Birdieputt som var liiite kort, men det blev ett enkelt Par.
Mitt utslag hamnade i skogskanten framför röd tee. Lagom för att spela ner på platten med en järnsjua, men bollen låg i bakkant av ett litet parti mjukmossa med ljung.
Pang på med sjuan och jag tittade naturligtvis upp lite nyfiket eftersom jag hade tänkt ta en järnåtta och var rädd att bollen nu skulle bli för lång och studas ner i "Havet".
Och vad tror ni hände? Jo jag toppade bollen rätt in i mossan. Längd: En halvmeter. Djup: En decimeter.
Nu var frågan, droppa eller skära upp den med en vassegad lobbwedge?
Resultatet blev en boll på fairway och en snygg prydnad på golfbilen. Det är INTE resultatet av ett dropp...
Inga poäng på hålet, men Nigel gjorde ju ett Par, så det var bara en enbart kul upplevelse.
Inför tävlingen imorgon ska jag ner i källaren och plocka med mig en gammal putter, och plocka bort drivern. Någonting måste göras när hjärnan och musklerna har glömt bort hur man puttar.
Hur man slår en driver har ju knoppen och kroppen aldrig fattat, så där duger det lika bra med ett antal andra klubbor.
Hoppas få lite bilder från kvällens middag från några som var med och hade kamera till hands.
Kommentarer
Trackback
