Kall Ford hemma efter en paus utanför Konsum
Jag flyttade undan bilen för att snöröjningen skulle fungera hemma.
Men dagarna gick utan mer snö... och plötsligt snöade det oavbrutet i två dygn. Det var precis när jag hade tänkt ge upp och köra hem bilen.
Men nu fick den stå kvar, för nu var det definitivt snöröjning på gång.
Och efter det så blev det stjärnklart och knallkallt! I lördags eftermiddag försökte jag starta bilen för att köra hem den. ynnk, prutt, yyynk, pr, yyyynnnk, p... lät det.
Fick hjälp av en snäll samepojk som hade en rejäl bil och jag hade startkablar.
Ynk, prutt, prutt, ynk, ynk, prutt, prutt, ynk, ynk, prutt, ynk ... lät det hur länge som helst, så vi gav upp.
I dag ringde jag Lars-Olov (för hembogsering till ett elurtag), men han var på väg till Grövelsjön.
Men Lars-Olov ingav mig hopp, och jag hittade ett elurtag utanför "Gunnars Museum" i källaren under Konsum. Magnus tipsade och Lotta på Idregrillen lånade ut en skarvsladd.
Så i med batteriladdaren och kupévärmaren under huven... efter åtskilliga timmar och påfyllning med både extra bensin, och en liter karburatorsprit, så gjorde jag ytterligare startförsök ett par gånger.
Ynk, ynk, ynk, ynk, ynk, ynk... lät det. Jag gav upp och tänkte ringa efter bärgning.
Då dök Nigel upp!
Han skulle handla lite på Konsum och ville hjälpa till.
Vi kopplade grova startkablar och provade.
Ynk, prutt, prutt, ynk, prutt, ynk, prutt, ynk, prutt, prutt, ynk... lät det. Jag var beredd att ge upp, men Nigel gav sig inte.
Han hejade på och varvade motorn i sin bil för att generatorn skulle hjälpa till, och efter en halv minut så lät det:
Prutt, prutt, prutt, brum, bruummm.
Thanks a lot Nigel!
Så nu står min härliga Ford hemma på en plogad parkering och med krypavstånd till ett elurtag.
Och tack Konsum, tack Gunnars Museum, tack Lars-Olov och tack Lotta. Och tack Wollert som plogade så rejält när min bil inte var i vägen.
Men dagarna gick utan mer snö... och plötsligt snöade det oavbrutet i två dygn. Det var precis när jag hade tänkt ge upp och köra hem bilen.
Men nu fick den stå kvar, för nu var det definitivt snöröjning på gång.
Och efter det så blev det stjärnklart och knallkallt! I lördags eftermiddag försökte jag starta bilen för att köra hem den. ynnk, prutt, yyynk, pr, yyyynnnk, p... lät det.
Fick hjälp av en snäll samepojk som hade en rejäl bil och jag hade startkablar.
Ynk, prutt, prutt, ynk, ynk, prutt, prutt, ynk, ynk, prutt, ynk ... lät det hur länge som helst, så vi gav upp.
I dag ringde jag Lars-Olov (för hembogsering till ett elurtag), men han var på väg till Grövelsjön.
Men Lars-Olov ingav mig hopp, och jag hittade ett elurtag utanför "Gunnars Museum" i källaren under Konsum. Magnus tipsade och Lotta på Idregrillen lånade ut en skarvsladd.
Så i med batteriladdaren och kupévärmaren under huven... efter åtskilliga timmar och påfyllning med både extra bensin, och en liter karburatorsprit, så gjorde jag ytterligare startförsök ett par gånger.
Ynk, ynk, ynk, ynk, ynk, ynk... lät det. Jag gav upp och tänkte ringa efter bärgning.
Då dök Nigel upp!
Han skulle handla lite på Konsum och ville hjälpa till.
Vi kopplade grova startkablar och provade.
Ynk, prutt, prutt, ynk, prutt, ynk, prutt, ynk, prutt, prutt, ynk... lät det. Jag var beredd att ge upp, men Nigel gav sig inte.
Han hejade på och varvade motorn i sin bil för att generatorn skulle hjälpa till, och efter en halv minut så lät det:
Prutt, prutt, prutt, brum, bruummm.
Thanks a lot Nigel!
Så nu står min härliga Ford hemma på en plogad parkering och med krypavstånd till ett elurtag.
Och tack Konsum, tack Gunnars Museum, tack Lars-Olov och tack Lotta. Och tack Wollert som plogade så rejält när min bil inte var i vägen.
Kommentarer
Trackback
