Barn tänker roligt...
... eller är det bara hjärnan som fungerar roligare hos barn?
Jag snappade upp en rolig kommentar från ett pratigt litet barnbarn när det var tid att sova:
"Ibland låter det som om det är jag som pratar, men det är egentligen min hjärna som pratar."
Efter en stund insåg lilla Alva att det kunde var skönt att sova och sa till på skarpen:
"tyst hjärna!"
Kul läggningsbestyr som jag hämtade från barnabarnets mammas (min dotters) blogg.
Det skulle vara väldigt praktiskt om man kunde stänga av och sätta på hjärnan vid behov...
Att koppla in den på nya spår fungerar ibland, men det är oftast roligare när den får spåna fritt.
Om munnen ställer upp. Jag tror att munnen har mer koll på nyttan av att prata än öronen...
Finns det en hjärna som tänker och en som kollar läget innan munnen öppnas?
Nu ska jag stänga av den ena och koppla om den andra till en gammal deckare som jag glömt att jag läst (det kan mycket väl vara så att jag aldrig läst den tidigare. Känner inte igen någonting.)
Antingen ett bevis på att jag har mycket böcker, eller också ett tecken på att det blir billigare med böcker ju äldre man blir. Man kan ju läsa de man har... eftersom man glömmer dom lättare ju längre det dröjer efter att man läst dom första gången.
Jag snappade upp en rolig kommentar från ett pratigt litet barnbarn när det var tid att sova:
"Ibland låter det som om det är jag som pratar, men det är egentligen min hjärna som pratar."
Efter en stund insåg lilla Alva att det kunde var skönt att sova och sa till på skarpen:
"tyst hjärna!"
Kul läggningsbestyr som jag hämtade från barnabarnets mammas (min dotters) blogg.
Det skulle vara väldigt praktiskt om man kunde stänga av och sätta på hjärnan vid behov...
Att koppla in den på nya spår fungerar ibland, men det är oftast roligare när den får spåna fritt.
Om munnen ställer upp. Jag tror att munnen har mer koll på nyttan av att prata än öronen...
Finns det en hjärna som tänker och en som kollar läget innan munnen öppnas?
Nu ska jag stänga av den ena och koppla om den andra till en gammal deckare som jag glömt att jag läst (det kan mycket väl vara så att jag aldrig läst den tidigare. Känner inte igen någonting.)
Antingen ett bevis på att jag har mycket böcker, eller också ett tecken på att det blir billigare med böcker ju äldre man blir. Man kan ju läsa de man har... eftersom man glömmer dom lättare ju längre det dröjer efter att man läst dom första gången.
Kommentarer
Trackback
