Härlig golfresa till Trysil idag.
Ann ringde mig straxt efter nio och föreslog en resa till Trysil vid elvatiden.
Och jag som inte varit där på många år och dessutom spelade usel golf den gången.
Jag slog bland annat bort nio bollar på de första nio hålen...
Men jag tackade ja eftersom vädret enligt yr.no såg ut att bli bra.
Den första roliga överraskningen var att dom hade vänt banan så att vi nu startade på hål 10.
Min dåliga vibbar från min förra runda försvann i ett nafs.
Den andra roliga överraskningen var vädret. När jag först vaknade i morse var det plus 3 grader, och när vi checkade in på banan så trodde kansliet att det kunde bli regn...
De andra trevliga överraskningarna var att fairways var helt underbara, och den långhåriga och bollslukande ruff som fanns för många år sedan var ersatt med kort semiruff och hanterbar ruff.
Och härliga greener med kort och smalbladigt gräs...
Jag tog några bilder och Ann tog några bilder som jag fick via mail direkt efter hemkomsten.
Här kommer några bilder. Vilka hål det handlar om minns jag inte.
Jan på ett tidigt hål med Doglegg höger. Jan gick snävt höger och hamnade i kanten av skogen. Men vi hittade bollen spelbar och han kunde spela vidare mot green.
Jag på samma hål. Jag hamnade i fairwaybunkern eftersom jag förra gången jag spelade hålet låg ohanterlig i skogen till höger.
Jan slår ut på ett härligt hål. Hål 7 är det och det är 535 meter långt.
Ulf på samma hål. Jag nådde precis fram till fairway som började precis inom räckhåll för en bra drive från mig.
Ann spelade från röd tee och fick ibland vandra en bra bit fram för att hitta röd tee.
Det har ibland diskuterats att vi i Sverige har för liten skillnad mellan gul och röd tee.
Här var det skillnad.
Men bilden ovan är från fairway och inte från utslaget på det långa hålet.
Sa jag tidigare att det var en upplevelse att få putta på golfgreener...
Jan hade en putt från ungefär fyra eller sex meter på sista hålet, och jag gav mig sjutton på att jag skulle ta en bild på hur bollen tippade i. Och även om den blev lite suddig så lyckades jag.
Och golfen gick ju bra. Ann hade 32 poäng och Jan och jag nästan 30....
Härlig golfbana i Trysil. Och innan vi åkte hem åt vi lite på ett Café och Gatukjökken i Trysil.
Tack Ann och Jan. Tack för att ni ringde och jag fick följa med, och tack för maten.
16 poäng på sista nio - det är nog mer än vad jag hade efter en hel runda förra gången jag var där.
Det gav verkligen mersmak. Man kanske skulle flytta till Norge?
Nej jag skojar. Jag har nog i så fall mer förnuftiga planer på att flytta en liten bir söderöver (närmare till barn, barnbarn, syster och mamma) om det fortsätter att gå rasande snabbt utför med golfupplevelserna i närområdet.
Tillfälligt dåliga greener på grund av en olycklig vinter med is är väl en sak, men att låta tuvorna växa utan att det klipps ned på de greener som består av minst femtio procent torr jord fattar jag inte.
OK att det kan vara ett tips från någon expert på gräs, men i så fall handlar det om en åtgärd inför kommande år. Och då lär det dröja många år innan banan får några utmärkelser och gott rykte igen.
Jag tror att mitt förslag tidigt i år hade varit en bättre åtgärd för att rädda golfupplevelsen och banans rykte. Mitt förslag var att jobba vidare med gräslösa och proffsigt snabba greener den här säsongen.
Ett alternativ hade varit att klippa upp och dressa betydligt fler provisoriska greener och försökt återskapa gräs på de ordinarie. Att bara ha två provisoriska på grund av att en runda inte blir handikappgrundande om det är fler än två provisoriska är ju löjligt!
Vem bryr sig när det kostar halva priset att spela banan? Och vem åker hit för att justera sitt handikapp?
Någonting konstigt har hänt med Idrefjällens GK. Hur stiftelsen Idrefjällens golfbana agerar har jag noll insyn i, men där verkar det också saknas engagemang för framtiden.
Men det är förhoppningsvis övergående.
Och jag som inte varit där på många år och dessutom spelade usel golf den gången.
Jag slog bland annat bort nio bollar på de första nio hålen...
Men jag tackade ja eftersom vädret enligt yr.no såg ut att bli bra.
Den första roliga överraskningen var att dom hade vänt banan så att vi nu startade på hål 10.
Min dåliga vibbar från min förra runda försvann i ett nafs.
Den andra roliga överraskningen var vädret. När jag först vaknade i morse var det plus 3 grader, och när vi checkade in på banan så trodde kansliet att det kunde bli regn...
De andra trevliga överraskningarna var att fairways var helt underbara, och den långhåriga och bollslukande ruff som fanns för många år sedan var ersatt med kort semiruff och hanterbar ruff.
Och härliga greener med kort och smalbladigt gräs...
Jag tog några bilder och Ann tog några bilder som jag fick via mail direkt efter hemkomsten.
Här kommer några bilder. Vilka hål det handlar om minns jag inte.
Jan på ett tidigt hål med Doglegg höger. Jan gick snävt höger och hamnade i kanten av skogen. Men vi hittade bollen spelbar och han kunde spela vidare mot green.
Jag på samma hål. Jag hamnade i fairwaybunkern eftersom jag förra gången jag spelade hålet låg ohanterlig i skogen till höger.
Jan slår ut på ett härligt hål. Hål 7 är det och det är 535 meter långt.
Ulf på samma hål. Jag nådde precis fram till fairway som började precis inom räckhåll för en bra drive från mig.
Ann spelade från röd tee och fick ibland vandra en bra bit fram för att hitta röd tee.
Det har ibland diskuterats att vi i Sverige har för liten skillnad mellan gul och röd tee.
Här var det skillnad.
Men bilden ovan är från fairway och inte från utslaget på det långa hålet.
Sa jag tidigare att det var en upplevelse att få putta på golfgreener...
Jan hade en putt från ungefär fyra eller sex meter på sista hålet, och jag gav mig sjutton på att jag skulle ta en bild på hur bollen tippade i. Och även om den blev lite suddig så lyckades jag.
Och golfen gick ju bra. Ann hade 32 poäng och Jan och jag nästan 30....
Härlig golfbana i Trysil. Och innan vi åkte hem åt vi lite på ett Café och Gatukjökken i Trysil.
Tack Ann och Jan. Tack för att ni ringde och jag fick följa med, och tack för maten.
16 poäng på sista nio - det är nog mer än vad jag hade efter en hel runda förra gången jag var där.
Det gav verkligen mersmak. Man kanske skulle flytta till Norge?
Nej jag skojar. Jag har nog i så fall mer förnuftiga planer på att flytta en liten bir söderöver (närmare till barn, barnbarn, syster och mamma) om det fortsätter att gå rasande snabbt utför med golfupplevelserna i närområdet.
Tillfälligt dåliga greener på grund av en olycklig vinter med is är väl en sak, men att låta tuvorna växa utan att det klipps ned på de greener som består av minst femtio procent torr jord fattar jag inte.
OK att det kan vara ett tips från någon expert på gräs, men i så fall handlar det om en åtgärd inför kommande år. Och då lär det dröja många år innan banan får några utmärkelser och gott rykte igen.
Jag tror att mitt förslag tidigt i år hade varit en bättre åtgärd för att rädda golfupplevelsen och banans rykte. Mitt förslag var att jobba vidare med gräslösa och proffsigt snabba greener den här säsongen.
Ett alternativ hade varit att klippa upp och dressa betydligt fler provisoriska greener och försökt återskapa gräs på de ordinarie. Att bara ha två provisoriska på grund av att en runda inte blir handikappgrundande om det är fler än två provisoriska är ju löjligt!
Vem bryr sig när det kostar halva priset att spela banan? Och vem åker hit för att justera sitt handikapp?
Någonting konstigt har hänt med Idrefjällens GK. Hur stiftelsen Idrefjällens golfbana agerar har jag noll insyn i, men där verkar det också saknas engagemang för framtiden.
Men det är förhoppningsvis övergående.
Kommentarer
Trackback
