Spännande golf idag...
Inte bara för Erling och mig.
Så här års kommer det många grupper av gästspelare som år efter år har en tävling under minst tre dagar på vår bana.
Nu är det två grabbgäng, ett från Sandviken och ett från Ljusdal, som spelar torsdag till lördag.
Sandvikengänget spelar 36 hål per dag. Men så startar dom tidigt på morgonen.
Kul med de här grupperna som återkommer år efter år för att dom uppskattar banan!
Erling och jag gick en tvåboll mitt i tåget av fyrbollar och kunde ta det lugnt.
Man spelar ju trots allt bara golf i ungefär 40 - 50 minuter oavsett hur lång tid rundan tar.
Resten av tiden är en promenad i naturen och socialt umgänge. Vår runda tog 4 och 30 vilket är ganska normalt för en fyrboll på en fullbokad bana.
Men om vi hade försökt spela på kortare tid så hade vi fått stå och titta framförvarande i ryggen på varje hål, och det är inte kul. Varken för dom eller oss. Dessutom fanns det inget hål tomt som vi kunde fylla upp om vi bett att få bli genomsläppta.
Vår match började med att Erling gjorde Par och jag streckade. Då insåg jag att jag hade chans att vinna matchen. Det brukar aldrig sluta bra med en perfekt start för oss bogeyspelare...
... det är så lätt att betrakta spelet som enkelt och tappa fokus efter en bra start.
Och efter fyra spelade hål var vi lika i matchen.
Efter åtta spelade hål var jag fyra upp. Och tyckte att allt var enkelt. Kanske på grund av min tjusiga golfhandske.
Jag har spelat utan handske i minst en säsong, men det säljs ju många handskar, så den fyller nog en funktion.
Och visst kändes det bättre, och visst gick det bättre.
Men efter hål 12 var jag bara två upp i matchen. Hade nog tagit för lätt på det svåra spelet.
Efter hål 14 var vi "All square". Kul för späningen i matchen.
Efter hål 16 var vi fortfarande lika. Nu skulle det avgöras med två hål kvar...
För att försöka få Erling ur balans, så tog jag några bilder när vi väntade på att det skulle bli färdigputtat på green. Vy bort mot hål 15 där man kan ana urhuggningarna för tre nya golfhål ovanför nuvarande hål 15.
Erling satt och laddade med fokuserad uppsyn, men jag fick honom att skratta och tappa fokus genom att vifta med kameran.
Och jag vann hål 17.
Men trots att jag hade ett bättre utslag på hål 18 så vann Erling sista hålet.
Matchen delad alltså.
Så här års kommer det många grupper av gästspelare som år efter år har en tävling under minst tre dagar på vår bana.
Nu är det två grabbgäng, ett från Sandviken och ett från Ljusdal, som spelar torsdag till lördag.
Sandvikengänget spelar 36 hål per dag. Men så startar dom tidigt på morgonen.
Kul med de här grupperna som återkommer år efter år för att dom uppskattar banan!
Erling och jag gick en tvåboll mitt i tåget av fyrbollar och kunde ta det lugnt.
Man spelar ju trots allt bara golf i ungefär 40 - 50 minuter oavsett hur lång tid rundan tar.
Resten av tiden är en promenad i naturen och socialt umgänge. Vår runda tog 4 och 30 vilket är ganska normalt för en fyrboll på en fullbokad bana.
Men om vi hade försökt spela på kortare tid så hade vi fått stå och titta framförvarande i ryggen på varje hål, och det är inte kul. Varken för dom eller oss. Dessutom fanns det inget hål tomt som vi kunde fylla upp om vi bett att få bli genomsläppta.
Vår match började med att Erling gjorde Par och jag streckade. Då insåg jag att jag hade chans att vinna matchen. Det brukar aldrig sluta bra med en perfekt start för oss bogeyspelare...
... det är så lätt att betrakta spelet som enkelt och tappa fokus efter en bra start.
Och efter fyra spelade hål var vi lika i matchen.
Efter åtta spelade hål var jag fyra upp. Och tyckte att allt var enkelt. Kanske på grund av min tjusiga golfhandske.
Jag har spelat utan handske i minst en säsong, men det säljs ju många handskar, så den fyller nog en funktion.
Och visst kändes det bättre, och visst gick det bättre.
Men efter hål 12 var jag bara två upp i matchen. Hade nog tagit för lätt på det svåra spelet.
Efter hål 14 var vi "All square". Kul för späningen i matchen.
Efter hål 16 var vi fortfarande lika. Nu skulle det avgöras med två hål kvar...
För att försöka få Erling ur balans, så tog jag några bilder när vi väntade på att det skulle bli färdigputtat på green. Vy bort mot hål 15 där man kan ana urhuggningarna för tre nya golfhål ovanför nuvarande hål 15.
Erling satt och laddade med fokuserad uppsyn, men jag fick honom att skratta och tappa fokus genom att vifta med kameran.
Och jag vann hål 17.
Men trots att jag hade ett bättre utslag på hål 18 så vann Erling sista hålet.
Matchen delad alltså.
Kommentarer
Trackback
