Kul på skidor för de små...
... men ännu inte för Alva. Hon ville helst bli buren av mamma.
Mamma Anna behöver ingen skidskola. Hon åkte elegant efter tidigare övningar i backarna.
Pappa Johan har åkt mycket längdåkning förr i världen, och tog en skidlektion i Fjätervålen för många år sedan. Efter det har han inte åkt, men takterna sitter i.
Linus började med lite längdåkning för ett par veckor sedan, men hade i dag slalomutrustning under fötterna för första gången.
Gissa om han hade bakhalt. Men det är otroligt hur fort de små lär sig.
Start i skidskolan.
Tur att det finns stoppskyltar i slalombanan...
Och stopp blev det.
Kolla vilka mjukt böjda knän och helt parallella skidor han har. Och han ser dessutom väldigt glad ut.
Efter lunchen ville Linus åka mer.
Så Anna och jag tog ut honom på en extralektion. I väntan på mamma besteg Linus värsta snöhögen. Nästan lika hög som Städjan...
Väl uppe på den branta toppen ville han ha skidorna för att åka ner. Klok morfar lyckades avstyra.
Men oj vilka framsteg han gjorde med liftåkning och utförsåkning kors och tvärs efter en timme med mamma och morfar. Han kunde stanna utan att använda stjärtbromsen mer än i extrema nödsituationer. Han kunde nästan bestämma själv åt vilket håll han skulle svänga i slutet av extrapasset.
En reflektion om skidor till de minsta. Känns lite fel med carvingskidor i det lilla formatet. Minsta lilla kantisättning så blir det två skidspetsar på varandra. Men det kanske är bra att lära sig trassla ut det redan från början, för det gjorde han med bravur...
Mamma Anna behöver ingen skidskola. Hon åkte elegant efter tidigare övningar i backarna.
Pappa Johan har åkt mycket längdåkning förr i världen, och tog en skidlektion i Fjätervålen för många år sedan. Efter det har han inte åkt, men takterna sitter i.
Linus började med lite längdåkning för ett par veckor sedan, men hade i dag slalomutrustning under fötterna för första gången.
Gissa om han hade bakhalt. Men det är otroligt hur fort de små lär sig.
Start i skidskolan.
Tur att det finns stoppskyltar i slalombanan...
Och stopp blev det.
Kolla vilka mjukt böjda knän och helt parallella skidor han har. Och han ser dessutom väldigt glad ut.
Efter lunchen ville Linus åka mer.
Så Anna och jag tog ut honom på en extralektion. I väntan på mamma besteg Linus värsta snöhögen. Nästan lika hög som Städjan...
Väl uppe på den branta toppen ville han ha skidorna för att åka ner. Klok morfar lyckades avstyra.
Men oj vilka framsteg han gjorde med liftåkning och utförsåkning kors och tvärs efter en timme med mamma och morfar. Han kunde stanna utan att använda stjärtbromsen mer än i extrema nödsituationer. Han kunde nästan bestämma själv åt vilket håll han skulle svänga i slutet av extrapasset.
En reflektion om skidor till de minsta. Känns lite fel med carvingskidor i det lilla formatet. Minsta lilla kantisättning så blir det två skidspetsar på varandra. Men det kanske är bra att lära sig trassla ut det redan från början, för det gjorde han med bravur...
Kommentarer
Trackback
