Intressant Zengolf med Peter Buchar idag!
Vi blev av någon anledning inte lika många som från början hade visat intresse.
Men vi som var där fick uppleva två verkliget intressanta timmar.
Peter Buchar spelar inte golf själv på grund av en ryggoperation. Förmodligen efter alltför häftiga krumbukter i skidbackarna förr. Men han visade verkligen att han kände till golfarens största fiender - tankarna.
Fredrik var naturligtvis med, och han introducerade Peter.
Vi saknade många av de som föranmält intresse, men vad gjorde det. Vi var ju där!
Det började med att Peter gjorde en del övningar med oss för att vi skulle förstå att vi själva kan ta kontroll över vårt beteende och fokusera på rätt tankar.
Därefter visade Fredrik hur man förbereder en golfsving med direkt anknytning till det som Peter illustrerat.
Peter har, trots att han inte spelar golf själv, en mycket bra insikt i golfens mysterier eftersom han arbetat mycket med golfare, och resten av släkten spelar golf.
Fredrik på rangen
Efter Fredriks uppvisning fick vi slå några hinkar själva.
Därefter spelade vi tre hål med en enda uppgift. Vi skulle spela hålen under total tystnad. Vi skulle bara fokusera på våra egna tankar och försöka tillämpa det Peter talat om tidigare. Jag gick i första boll med Fredrik och Helge.
Vi gick hål tio till tolv.
Jag slog ut först och hamnade i ravinen. Eftersom det inte var tävling så förträngde jag snabbt det slaget och slog helt enkelt en ny boll efter Fredrik och Helge. Och det gick ju bra.
Fredrik var lite "väl mycket avslappnad" och hookade första bollen från tolvan ner till vägen framför verkstaden. Men den provisoriska bollen landade mitt i fairway vid 150-metersplattan.
Han förklarade att han kände sig alltför avslappnad efteråt, men jag tror snarare att det var ansvaret för arrangemanget som splittrade hans tankar.
Som avslutning fick vi diskutera hur vi upplevde våra tankar och hur det var att spela golf under total tystnad.
Lilla tjejen med hatten är Fredriks dotter Julia som lånat Adams hatt. Kerstin vinkar inte för att få uppmärksamhet, det är knotten som börjat bli jobbiga på kvällen.
Jag tror att vi blev överens om att golf är ett socialt spel där man pratar och umgås när man promenerar eller väntar. Men några tiotals sekunder före och efter ett golfslag bör det vara tyst.
Det kan också bli väldigt tjatigt med alla "Bra slag"-kommentarer och alla förklaringar till varför ett slag blev en duff eller en topp eller slice... för att inte tala om de medspelar som före sitt eget slag ska kommentera hur bra eller dåligt det ska bli.
Men Peters metod går ut på att man ska kunna upptäcka när man störs av sådant och då bara kunna ta ett steg åt sidan och säga till sig själv:
Hej Ulf. Mår du bra? Jag mår bra. Det är vackert här och luktar gott. Ungefär. OBS det där var mitt sätt att i fortsättningen försöka tillämpa Peters råd och metodik.
Men vi som var där fick uppleva två verkliget intressanta timmar.
Peter Buchar spelar inte golf själv på grund av en ryggoperation. Förmodligen efter alltför häftiga krumbukter i skidbackarna förr. Men han visade verkligen att han kände till golfarens största fiender - tankarna.
Fredrik var naturligtvis med, och han introducerade Peter.
Vi saknade många av de som föranmält intresse, men vad gjorde det. Vi var ju där!
Det började med att Peter gjorde en del övningar med oss för att vi skulle förstå att vi själva kan ta kontroll över vårt beteende och fokusera på rätt tankar.
Därefter visade Fredrik hur man förbereder en golfsving med direkt anknytning till det som Peter illustrerat.
Peter har, trots att han inte spelar golf själv, en mycket bra insikt i golfens mysterier eftersom han arbetat mycket med golfare, och resten av släkten spelar golf.
Fredrik på rangen
Efter Fredriks uppvisning fick vi slå några hinkar själva.
Därefter spelade vi tre hål med en enda uppgift. Vi skulle spela hålen under total tystnad. Vi skulle bara fokusera på våra egna tankar och försöka tillämpa det Peter talat om tidigare. Jag gick i första boll med Fredrik och Helge.
Vi gick hål tio till tolv.
Jag slog ut först och hamnade i ravinen. Eftersom det inte var tävling så förträngde jag snabbt det slaget och slog helt enkelt en ny boll efter Fredrik och Helge. Och det gick ju bra.
Fredrik var lite "väl mycket avslappnad" och hookade första bollen från tolvan ner till vägen framför verkstaden. Men den provisoriska bollen landade mitt i fairway vid 150-metersplattan.
Han förklarade att han kände sig alltför avslappnad efteråt, men jag tror snarare att det var ansvaret för arrangemanget som splittrade hans tankar.
Som avslutning fick vi diskutera hur vi upplevde våra tankar och hur det var att spela golf under total tystnad.
Lilla tjejen med hatten är Fredriks dotter Julia som lånat Adams hatt. Kerstin vinkar inte för att få uppmärksamhet, det är knotten som börjat bli jobbiga på kvällen.
Jag tror att vi blev överens om att golf är ett socialt spel där man pratar och umgås när man promenerar eller väntar. Men några tiotals sekunder före och efter ett golfslag bör det vara tyst.
Det kan också bli väldigt tjatigt med alla "Bra slag"-kommentarer och alla förklaringar till varför ett slag blev en duff eller en topp eller slice... för att inte tala om de medspelar som före sitt eget slag ska kommentera hur bra eller dåligt det ska bli.
Men Peters metod går ut på att man ska kunna upptäcka när man störs av sådant och då bara kunna ta ett steg åt sidan och säga till sig själv:
Hej Ulf. Mår du bra? Jag mår bra. Det är vackert här och luktar gott. Ungefär. OBS det där var mitt sätt att i fortsättningen försöka tillämpa Peters råd och metodik.
Kommentarer
Trackback
