Golf med "flow" idag...
Jag har ju haft lite olika känningar av en ond rygg under ett antal rundor på sistone. Dessutom har jag haft många andra tankar i huvudet efter vår Zen-golf. Bland annat om när och hur man ska försöka uppträda lagom tyst på banan för att inte störa sitt eget spel eller sina medspelare.
Men främst tankar om hur man ska hantera sina egna missar.
Idag spelade jag de första nio hålen med Jan-Erik K, och jag hade parputt på hålkanten som vägrade tippa i på hål ett, och birdieputt på hålkanten på hål två som vägrade tippa i.
Såvitt jag minns så störde det mig inte ett dugg. Jag kände bara lycka över att första puttarna var så nära hål.
Oavsett vad det var så tappade jag fokus på hål tre. Toppade utslaget svårt så att bollen försvann i myren.
Nästa utslag såg länge bra ut, men vek höger och studsade höger. Ner i högra bunkern och rullade ur.
Nu låg bollen tre decimeter från den branta bunkern och flaggan stod bara några få meter in ovanför bunkern.
Hur gör man? Skickar på en boll som studsar upp via bunkern, eller en kort lobb rätt upp som stannar utan rull?
Jag satsade på det senare och fick en lätt putt på en meter kvar för poäng på hålet. Det blev en ny hålkantsputt som vägrade tippa i. (Jag lovar att jag inte kan göra om den lobben även om jag får försöka tio gånger, men just då kändes den självklar och enkel. Golf handlar mycket om känslan för stunden...)
Första nio resulterade i 18 poäng trots malören på hål tre.
Vi tog matpaus och uträttade bankärenden efter det, och vi inväntade Erling som följde med de sista nio hålen.
Min golfsving kändes helgjuten och trygg idag och vid tians tee gjöts det nytt trappsteg
Björn och Tore ersätter de uttjänta stockarna med natursten och armerad betong. Det blir både bra och snyggt.
Tog en bild på mina två golfkamrater på hål 15.
Jan-Erik hade inlett de nio sista med två snygga Par och Erling och jag med två snygga Bogeys.
Därefter blev det varierande framgångar. Både Jan-Erik och Erling spelade ungefär som jag gjort tidigare i år.
Succéer blandade med kollapser och normala prestationer.
Vi tävlade inte eftersom det blev en uppdelad runda med olika sammansättning i bollen.
Jag som befann mig i det som kallas "Flow" spelade lugnt vidare och avslutade med 19 poäng på sista nio. 37 poäng alltså.
Minns inte när jag hade det senast.
Tyvärr har jag redan glömt hur jag tänkte när jag spelade idag, men förmodligen tänkte jag inte alls.
Eller också tänkte jag på annat hela tiden utom när jag stod vid bollen.
Men främst tankar om hur man ska hantera sina egna missar.
Idag spelade jag de första nio hålen med Jan-Erik K, och jag hade parputt på hålkanten som vägrade tippa i på hål ett, och birdieputt på hålkanten på hål två som vägrade tippa i.
Såvitt jag minns så störde det mig inte ett dugg. Jag kände bara lycka över att första puttarna var så nära hål.
Oavsett vad det var så tappade jag fokus på hål tre. Toppade utslaget svårt så att bollen försvann i myren.
Nästa utslag såg länge bra ut, men vek höger och studsade höger. Ner i högra bunkern och rullade ur.
Nu låg bollen tre decimeter från den branta bunkern och flaggan stod bara några få meter in ovanför bunkern.
Hur gör man? Skickar på en boll som studsar upp via bunkern, eller en kort lobb rätt upp som stannar utan rull?
Jag satsade på det senare och fick en lätt putt på en meter kvar för poäng på hålet. Det blev en ny hålkantsputt som vägrade tippa i. (Jag lovar att jag inte kan göra om den lobben även om jag får försöka tio gånger, men just då kändes den självklar och enkel. Golf handlar mycket om känslan för stunden...)
Första nio resulterade i 18 poäng trots malören på hål tre.
Vi tog matpaus och uträttade bankärenden efter det, och vi inväntade Erling som följde med de sista nio hålen.
Min golfsving kändes helgjuten och trygg idag och vid tians tee gjöts det nytt trappsteg
Björn och Tore ersätter de uttjänta stockarna med natursten och armerad betong. Det blir både bra och snyggt.
Tog en bild på mina två golfkamrater på hål 15.
Jan-Erik hade inlett de nio sista med två snygga Par och Erling och jag med två snygga Bogeys.
Därefter blev det varierande framgångar. Både Jan-Erik och Erling spelade ungefär som jag gjort tidigare i år.
Succéer blandade med kollapser och normala prestationer.
Vi tävlade inte eftersom det blev en uppdelad runda med olika sammansättning i bollen.
Jag som befann mig i det som kallas "Flow" spelade lugnt vidare och avslutade med 19 poäng på sista nio. 37 poäng alltså.
Minns inte när jag hade det senast.
Tyvärr har jag redan glömt hur jag tänkte när jag spelade idag, men förmodligen tänkte jag inte alls.
Eller också tänkte jag på annat hela tiden utom när jag stod vid bollen.
Kommentarer
Trackback
