Engagemang...

Engagemang betyder för mig ofta att hundraprocentigt engagera mig. För ett par saker i taget.

Resten tar jag med en klackspark.


Men det kanske är bättre att bara satsa hundra procent på en sak och låta resten vara?

Eller satsa femtio procent på några få saker och tillåta att det blir flera procent över till mycket annat?

Eller att varje dag bara satsa tio eller sjutti procent på något som känns kul för dagen och därmed samla procent till nästa dag?
 

Varför funderar jag över det? Kanske för att jag ibland känner mig hjälplöst onyttig. Eller fruktansvärt arg.
KÖ TILL OPERATIONSBORDET ?Folk dör i våra händer. Vi har fåt
 

Men å andra sidan brukar det gå över fort. Både ilskan och känslan av onyttighet går fort över. Åtminsone tillfälligt.

Idag har jag bara engagerat mig totalt 80%. Sparar alltså 20% till morgondagen.

Jag har tagit en rejäl provtur med min nya Fåårrd (en tysk Ford) för att kolla bränsleförbrukningen vid landsvägskörning.

Säljaren påstod att den låg på 0,8 liter per mil. Tidigare uppgifter enligt bilens färddator pekade på 0,99 liter per mil. Hm...

Idag körde jag cirka 25 mil och färddatorn visade på 0,91 l/mil efter resan. Jag tankade och resultatet blev 0,84 liter per mil.

Jag tror mer på säljaren och det jag tankade, än jag tror på färddatorn.
 

Mystiska tjyvstopp, med några minuters senare problemfri omstart, har inte inträffat på ett par dagar. Men lite lurigt är det.

Ford i Mora har åtgärdat problemet två gånger innan jag betalade bilen. Påstår dom. Summa kostnad drygt många tusen. Utan att lyckas.


Jag har skrivit ett mail till Mora och ställt några frågor eftersom det är deras insatser under de två senaste månaderna som dom själva bör fundera över en gång till. Kanske till och med ha nytta av att fundera över.

Till och med nytta ekonomiskt och kunskapsmässigt på sikt.

Inget svar än, men en påminnelse fick dom nyss.


Kan en kund ta betalt för att han hjälpt en leverantör att hitta en lösning? Jag tvivlar.
* * *
Slut på det engagemanget. Ett annat trängde sig på...

Israel betraktar sina grannar som inlåsta kunder. Ungefär på samma sätt som varje fängelse försöker betrakta sin fångar med ett modernt språkbruk.

Kunder som man kan behålla och svälta ut för att dom saknar alternativ. Gissa om kunderna mår sämre och sämre och protesterar. Och om dom lyfter ett finger eller hånflinar, så blir dom fullkomligt massakrerade utan hänsyn till barn och andra.
"Men vi har ju inga konkurrenter hävdar Israel". "Stick eller köp våra villkor."

Länk ill artikeln om Gaza som jag snodde den tidigare bilden från.

Jävla översittare! Och bara för att visa musklerna för att vinna ett internt politiskt val.
Vid lämplig tidpunkt. En tid då Bush har gett upp, och Obama snällt avvaktar sitt ledarskap.

Men bilen gick bra. Sa jag det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0