UffeBlogg

Kul Anja!
Läs mer här..

Jag har en gång för många år sedan åkt i drygt hundra kilometer i timmen utför en skare i St Anton, men då fanns inga portar och ett hyggligt motlut som bromssträcka. Och vi hade tryggheten av en kul skildslärare som hette Roman. Kallades visserligen "Mad Roman", men det kändes ju bara mer mer betryggande på den tiden. Är han galen och fortfarande jobbar så kan man nog känna sig trygg....

Men jag glömmer aldrig känslan. Efter femtio meter så blev det tyst. Hörde inget sus från skidorna längre. Bara ett vindmotstånd som gjorde att man kröp ihop mer och mer. Och sedan reste man sig väldigt långsamt och försiktigt för att bromsa. Först med kroppen, sedan med  armarna och så småningom med skidorna..