Intressant dag på många vis...
Bilen, golf, GPS-mätning och Njalla...
Bilen hade ett urladdat batteri i morse och inte ens centarllåset till dörrarna fungerade... som tur var hade jag en olåst dörr och kunde med hjälp av Emil med personal rulla fram den och öppna motorhuven för att koppla på en laddare.
Men laddaren laddade inte. Efter några minuter tröttnade jag och "skrämde igång" laddaren genom att koppla in batteriet på laddvagnen några gånger...
Efter golfen åkte jag till Shell och där stod bilen med öppen motorhuv och fulladdat batteri i regnet. Jag kopplade ur laddaren och körde in den i verkstaden och torkade tort på säkringsboxen som är fuktkänslig och stängde luckan och låste bilen och aktiverade larmet.
Men golfen var kul. Jag spelade med Ann och Jan och fick vinna Köpenhamnaren.
Jag hade ett knepigt läge vid vattenbrynet på hål sju där Ann hade förväntat sig ett kliv ut i vattnet och mycket vattensprut eftersom jag inte kunde ta en normal stans. Men jag provade mitt enkla bakåtslag. Bilden på det blev suddig och resultatet uselt. Bollen hoppade bara upp på kanten och rullade tillbaka en bit i ruffen.
Fotot på andra försöket med normal stans blev OK precis som resultatet.
Det blev sju i på hålet.. och en räddad poäng.
På hål nio hade jag ett andra slag som stannade på kanten till greenbunkern.
Jag hade hellre legat i bunkern än på den hårda kanten. Men jag fick in den fyra meter från flaggan med ett hugg i marken med lobbwegen och kunde tvåputta för Bogey.
Vi fick låna och testa en ny GPS-apparat av Fredrik för att kolla avstånden på banan. Jättekul grej. Och förvånansvärt enkel att hantera.
Men vi blev lite fundersamma när vi såg att alla avståndsmarkeringar på banan i form av vita, gula och blå plattor är avstånd till framkant green och inte till mitten som det står på scorekorten...
På hål nio var det dessutom sextio meter mellan gul och blå markering. Det gladde mig eftersom jag alltid varit misstänksam till det avståndet. Jag har till och med stegat det en gång, men trodde att jag tog för små kliv när jag fick det till betydligt mer än femtio meter...
Men det märkligaste var att banan tycks vara 330 meter längre än vad som anges på scorekortet... det motsvarar ju ett extra Par fyra...
Exempelvis spelade vi idag hål tolv 500 meter långt...
Kul tycker jag, men det måste undersökas ytterligare. Det kan ju vara GPS-koordinaterna för banan som är fel...
Gjorde ett kort besök på Njalla som kryllade av främst holländare.
Parkeringen var nästan helt fullbelagd.
Som synes kom det en rejäl regnskur efter golfen, men därefter tittade solen fram.
Njalla har inte bara lunchbuffé och A la carte på kvällen...
Det finns alltså läckerheter till rimliga priser hela eftermiddagen.
Snygg fondvägg där lunchbuffén brukar ställas fram
Medan jag väntade på maten bläddrade jag i ett intressant häfte om Sapmi.
Hittade det här uppslaget om Tre Toppar
Det beskriver det som jag trott hela tiden. Samerna är positiva till projektet eftersom det kan bidra till ökad turism och utveckling i bygden. Det är bara några praktiska detaljer som rör renförflyttningen mellan sommar och vinterbete och andra lösningar som ersättning för de störningar i rennäringen som projektet orsakar som behöver läggas till.
Men regeringen slog ju till och stoppade projektet för att få trovärdighet när det gällde klimathotet! Hur sjukt kan det bli i ett demokratiskt samhälle?
Imorgon blir Alf invigd i "Ordovicum Cup". Ska bli meget moro.
Bilen hade ett urladdat batteri i morse och inte ens centarllåset till dörrarna fungerade... som tur var hade jag en olåst dörr och kunde med hjälp av Emil med personal rulla fram den och öppna motorhuven för att koppla på en laddare.
Men laddaren laddade inte. Efter några minuter tröttnade jag och "skrämde igång" laddaren genom att koppla in batteriet på laddvagnen några gånger...
Efter golfen åkte jag till Shell och där stod bilen med öppen motorhuv och fulladdat batteri i regnet. Jag kopplade ur laddaren och körde in den i verkstaden och torkade tort på säkringsboxen som är fuktkänslig och stängde luckan och låste bilen och aktiverade larmet.
Men golfen var kul. Jag spelade med Ann och Jan och fick vinna Köpenhamnaren.
Jag hade ett knepigt läge vid vattenbrynet på hål sju där Ann hade förväntat sig ett kliv ut i vattnet och mycket vattensprut eftersom jag inte kunde ta en normal stans. Men jag provade mitt enkla bakåtslag. Bilden på det blev suddig och resultatet uselt. Bollen hoppade bara upp på kanten och rullade tillbaka en bit i ruffen.
Fotot på andra försöket med normal stans blev OK precis som resultatet.
Det blev sju i på hålet.. och en räddad poäng.
På hål nio hade jag ett andra slag som stannade på kanten till greenbunkern.
Jag hade hellre legat i bunkern än på den hårda kanten. Men jag fick in den fyra meter från flaggan med ett hugg i marken med lobbwegen och kunde tvåputta för Bogey.
Vi fick låna och testa en ny GPS-apparat av Fredrik för att kolla avstånden på banan. Jättekul grej. Och förvånansvärt enkel att hantera.
Men vi blev lite fundersamma när vi såg att alla avståndsmarkeringar på banan i form av vita, gula och blå plattor är avstånd till framkant green och inte till mitten som det står på scorekorten...
På hål nio var det dessutom sextio meter mellan gul och blå markering. Det gladde mig eftersom jag alltid varit misstänksam till det avståndet. Jag har till och med stegat det en gång, men trodde att jag tog för små kliv när jag fick det till betydligt mer än femtio meter...
Men det märkligaste var att banan tycks vara 330 meter längre än vad som anges på scorekortet... det motsvarar ju ett extra Par fyra...
Exempelvis spelade vi idag hål tolv 500 meter långt...
Kul tycker jag, men det måste undersökas ytterligare. Det kan ju vara GPS-koordinaterna för banan som är fel...
Gjorde ett kort besök på Njalla som kryllade av främst holländare.
Parkeringen var nästan helt fullbelagd.
Som synes kom det en rejäl regnskur efter golfen, men därefter tittade solen fram.
Njalla har inte bara lunchbuffé och A la carte på kvällen...
Det finns alltså läckerheter till rimliga priser hela eftermiddagen.
Snygg fondvägg där lunchbuffén brukar ställas fram
Medan jag väntade på maten bläddrade jag i ett intressant häfte om Sapmi.
Hittade det här uppslaget om Tre Toppar
Det beskriver det som jag trott hela tiden. Samerna är positiva till projektet eftersom det kan bidra till ökad turism och utveckling i bygden. Det är bara några praktiska detaljer som rör renförflyttningen mellan sommar och vinterbete och andra lösningar som ersättning för de störningar i rennäringen som projektet orsakar som behöver läggas till.
Men regeringen slog ju till och stoppade projektet för att få trovärdighet när det gällde klimathotet! Hur sjukt kan det bli i ett demokratiskt samhälle?
Imorgon blir Alf invigd i "Ordovicum Cup". Ska bli meget moro.
Kommentarer
Trackback
