Så blev det golf igen och ett oväntat möte...
Jag spelade den här säsongens näst sista runda med Ann och Jan, snyft...
Jag var nu ensam i hemmalaget, och vi tillämpade därför summan av bortalagets poäng på hålet delat på två, stält mot min poäng på hålet i vårt matchspel.
Därmed vann hemmalaget med 5/3. Om, jag säger om, vi hade spelat renodlad bästboll två mot en, så hade bortalaget vunnit med 3/2...
I vår Köpenhamnare vann jag och Ann kom tvåa.
I poängbogeytävlingen delade Ann och jag förstaplatsen, men Jan fick i alla fall blå siffror i sin statistik.
På hål 6 fortskrider bygget vid röd tee.
Stort jobb, men det blir ett pampigt nytt tee inom kort...
När vi skulle slå ut på hål 9 var det en kvinna som vinkade på hål 2. Jag såg inte vem det var, men vinkade tillbaka.
På hål 15 kom hon ikapp och hade spelat rackarns fort och tydligen bra. Nu såg jag vem det var, och vi blev fyra som spelade de sista tre hålen.
Jan tog bilden på anslutande Maggan tillsammans med Ulf och Ann på artons green.
Efter den rundan ville alla spela nio hål till, men eftersom Ann och Jan skulle äta först, så gick Maggan och jag en egen match över nio hål från röd tee.
Det visade sig då att vi har lika många slag på alla hål utom hål 8. Där har Maggan ett extra slag på mig.
Eftersom hon vann första hålet så kände jag mig lätt pressad, men också sporrad och fokuserad. Kände att jag behövde ha ledningen före hål 8.
Nu tror jag att Maggan tappade lite fokus efter att ha hamnat i bäcken efter utslaget från den provisoriska utslagsmattan på hål 6, och jag kunde så småningom vinna den korta matchen. Men matchspel över nio hål är lite för lite tycker jag.
Det är först när man spelar arton hål som vändningar och psykologi kan bli en del av kampen och göra matchspelet så fascinerande.
Men det var kul att träffa Maggan igen och spela några hål. Kanske bli fler gånger framöver.
Imorgon består hemmalaget av Nigel och Ulf och vi ska vinna över bortalagets Ann och Jan. Dessutom blir det en Köpenhamnare... förutom den individuella poängbogeyn.
