UffeBlogg

Inte lika varmt som igår, och inte lika soligt...

Men det blev en spännande match, stundtals riktigt bra golf och kul möten på banan.

Alf och Nigel representerade det internationella laget och Björn och jag hemmalaget.
De internationella var två upp efter fyra hål, men efter nio hål var hemmalaget ett upp.

På hål sex släppte vi först igenom en tvåboll med Putte och Håkan.

Stompbagarns son började spela golf i våras och är redan nere på hcp 13 -14 ungefär....

Håkan målar tavlor och spelar golf. Här siktar han noga innan han skickar iväg bollen mitt i fairway.


Putte tar i och slår långt och rakt


Medan vi väntade på att Putte och Håkan skulle hinna utom skotthåll kom Elis ifatt, så vi släppte iväg honom också.

Elis peggade upp väldigt nära stupet, men på så vis kunde han tjäna en eller ett par meter i längd.

På hål nio hamnade hemmalaget i greenbunkern. Nigel tyckte att det var kul och lånade min kamera för att föreviga det brydsamma läget. Vi ombads att slå samtidigt på Nigels nedräkning...

Jag fick upp bollen bra men missade en relativt enkel parputt. Men det blev bogey och delat hål.

Nigel var osäker på om han fått med slaget och bad mig slå en boll till från en annan vinkel

Och visst ställer man upp för fotografen. Nu knäppte Nigel lite tidigt, men det är ju kul att se hur man ser ut i baksvingen också. Det vet man ju inte när man spelar själv.

Vi fikade i pausen. Både Nigel och Alf hade kaffetermos med sig och jag hade inhandlat wienerbröd på ICA. Linnea hade försett Nigel med läckra mackor åt oss alla och Björn hade en stor chokladkaka. Nigels "ficklärka" bidrog också till trivseln.


Efter hål 11 var hemmalaget ett hål ner. Alf började få ont om tid eftersom han hade en viktig tradition med lördagsbastu som väntade där hemma.

Landskampen var alltså i fara, men Geir och Ann-Katrin kom ifatt oss på hål 13 och Geir fick hoppa in som ersättare för Alf som avvek efter hål 13.

Suddig bild på våra nya spelpartners

Geir fick ersätta Alf från hål 14.

Nigel gjorde par på både hål 14 och 15. På hål 15 hade jag ett extra slag på Nigel, så mitt par där gjorde att vi nu var ett hål ner efter en hotande snar förlust.

Men på hål 16 blixtrade Geir till, och nu var vi två ner med två hål kvar att spela - Dormy alltså...

Vi vann hål 17 och på sista hålet lyckades Björn att få upp bollen ur greenbunkern på första slaget! Det är nog första gången jag sett Björn lyckas med et bunkerslag. Men det var ju ett viktigt slag.

Vi lyckades nå fram till "All square". Bra gjort Björn!
Men imorgon blir det en ny landskamp...