Håkans fik..
Hälsade på hos Håkan idag. Alfons var också där.
Jag tömde byxfickans småmynt i Håkans personalkassa. Det blev nog elva och femti för en kaffe med mandelkubb och pepparkaka. Jag skämtar om personalkassan. Den finns inte. Jag har länge försökt få Håkan att sätta upp en liten kul burk för frivilliga bidrag, men han vägrar.
Om jag hade haft kameran med så hade jag tagit en bild på en av Håkans nyaste fjällmotiv. Den här gången en bild i dagsljus och alltså utan lysande stjärnor. Halva målningen tyckte jag var kanonbra. Härligt djup i de dramatiska fjällen.
Men mitt defekta färgsinne gillade inte den grönskande förgrunden.
Alfons berättade om två spännande björnmöten på kort tid för en tid sedan. Jag frågade om han kände lite björnfrossa, men han svarade att han var för dum för det.
Han kanske har lika trög reaktionstid som jag. Som när min syster för många år sedan skulle skrämma mig med en jätteful mask när jag hälsade på. Hon öppnade dörren med stora förväntningar på skrämseleffekten. Men jag bara klev in och sa hej.... min hjärna behövde lite tid att reagera på det oväntade. Gissa om syrran slet av sig masken och blev ledsen. Hon trodde att hon såg ut ungefär som häxmasken hon ville skrämmas med...
Varför skrev jag det här? Ingen aning.
Jag tömde byxfickans småmynt i Håkans personalkassa. Det blev nog elva och femti för en kaffe med mandelkubb och pepparkaka. Jag skämtar om personalkassan. Den finns inte. Jag har länge försökt få Håkan att sätta upp en liten kul burk för frivilliga bidrag, men han vägrar.
Om jag hade haft kameran med så hade jag tagit en bild på en av Håkans nyaste fjällmotiv. Den här gången en bild i dagsljus och alltså utan lysande stjärnor. Halva målningen tyckte jag var kanonbra. Härligt djup i de dramatiska fjällen.
Men mitt defekta färgsinne gillade inte den grönskande förgrunden.
Alfons berättade om två spännande björnmöten på kort tid för en tid sedan. Jag frågade om han kände lite björnfrossa, men han svarade att han var för dum för det.
Han kanske har lika trög reaktionstid som jag. Som när min syster för många år sedan skulle skrämma mig med en jätteful mask när jag hälsade på. Hon öppnade dörren med stora förväntningar på skrämseleffekten. Men jag bara klev in och sa hej.... min hjärna behövde lite tid att reagera på det oväntade. Gissa om syrran slet av sig masken och blev ledsen. Hon trodde att hon såg ut ungefär som häxmasken hon ville skrämmas med...
Varför skrev jag det här? Ingen aning.
Kommentarer
Trackback