Nio nya hål på vår golfbana.
Jag pratade lite med Fredrik och jag blir mer och mer förtjust i de idéer som den anlitade banarkitekten framför.
Jag tror att jag har skrivit om det i bloggen tidigare.
En fjällbana i en fantastisk natur som profilerar det unika, och inte försöker efterlikna parkbanor söderöver eller i USA. Hoppas att det går i lås och att det håller ekonomiskt så att man inte förbygger sig med ett SPA och lyxhotell som knappast kan ge tillräckliga intäkter vintertid.
Några detaljer som jag tyckte kändes speciellt rätt gällde bunkrarnas utformning och sanden. Vår rödaktiga sand är typisk för Älvdalen så den ska vi satsa vidare på. Bunkrarna ska ha en lite höjd framkant i riktning mot flaggan och den kan gärna var lite vildvuxen med ljung och lingonris. Så tycks arkitekten resonera, och det låter så bra så jag vill ställa mig upp och applådera. Och för att undvika missförstånd vill jag förtydliga och säga att jag menar det jag skriver.
Jag spelade Vidbynäs för några år sedan. Varje fairwaybunker hade en hög framkant med långt och vildvuxet gräs och annan växtlighet. Där hade dom en lokal sand som var ockrafärgad (gulockra). Vackert och annorlunda. Jag såg senare grustaget när jag åkte bil på småvägar ner till min mamma i Oxelösund.
Och troligen kommer Martin att öppna banan med provisoriska greener redan under kommande helg. Kul.
Jag tror att jag har skrivit om det i bloggen tidigare.
En fjällbana i en fantastisk natur som profilerar det unika, och inte försöker efterlikna parkbanor söderöver eller i USA. Hoppas att det går i lås och att det håller ekonomiskt så att man inte förbygger sig med ett SPA och lyxhotell som knappast kan ge tillräckliga intäkter vintertid.
Några detaljer som jag tyckte kändes speciellt rätt gällde bunkrarnas utformning och sanden. Vår rödaktiga sand är typisk för Älvdalen så den ska vi satsa vidare på. Bunkrarna ska ha en lite höjd framkant i riktning mot flaggan och den kan gärna var lite vildvuxen med ljung och lingonris. Så tycks arkitekten resonera, och det låter så bra så jag vill ställa mig upp och applådera. Och för att undvika missförstånd vill jag förtydliga och säga att jag menar det jag skriver.
Jag spelade Vidbynäs för några år sedan. Varje fairwaybunker hade en hög framkant med långt och vildvuxet gräs och annan växtlighet. Där hade dom en lokal sand som var ockrafärgad (gulockra). Vackert och annorlunda. Jag såg senare grustaget när jag åkte bil på småvägar ner till min mamma i Oxelösund.
Och troligen kommer Martin att öppna banan med provisoriska greener redan under kommande helg. Kul.
Kommentarer
Trackback
