En ny och sorterad värld.
Vårstädning pågår. Och då ingår en stor del kastande av sopor för en som samlat på hög.
Jag sorterar efter bästa förmåga innan jag skickar avfallet i rätt behållare.
Glas som är färgat kan jag lätt skilja från ofärgat glas. Plast som är mjuk eller hård klarar jag också ganska bra att skilja på.
Metall kan jag också urskilja. Men det händer att metallen har en plastbeläggning..
Och det händer att glasbehållare är monterade tillsammans med rätt mycket plast. Deodoranter t ex... hatten tar jag av, men kulan vågar jag inte demontera.
Kartonger kan ha handtag av plast. Vinboxar t ex... jag plattar till kartongen och kastar plastpåsen med metallfolie i en annan behållare, men handtaget får sitta kvar. Kanske jag kan kan få böter om någon kommer på mig?
Jag demonterar ibland förpackningarna. Kastar t ex plåtlock i annan behållare än glasburken. Men etiketten på glasburken låter jag sitta kvar. Trots att den är av papper...
När det gäller kompost så har jag svårt som attan. Resterna i konservburken sköljer jag ur i vasken, men jag har svårt att förstå hur jag ska få ner resterna i de miljövänliga papperspåsar som jag fått av kommunen.
Och det som är brännbart kan jag sällan lägga i vår behållare på gården eftersom den blir full dagen efter att den tömts. Och vid sopstationen som är öppen varje dag saknas behållare för brännbart.
Det är svårare att bli av med resterna av det man behöver för att leva än att skaffa mat för dagen... knepig värld.
Är det för att vi vill lämna efter oss en bra värld för våra barn och barnbarn som vi beter oss så här?
Stackars barnbarn säger jag då... ett demonterande och sorterande liv väntar dom.
