UffeBlogg

Snudd på oförskämt härligt idag!

Manchestern var delvis uppkörd till sammet och siden när jag anlände till backarna idag. Det var svinkallt i byn på morgonen, så jag avvaktade några timmar innan jag åkte upp. Vi hade nog kallare än minus 15 i byn men cirka minus 8 på fjället. När jag anlände var det minus 5.

Och sol. Och nästan vindstilla. Och inga moln i sikte, bara några få långt bort i Norge och enstaka vita strimmor högt upp i atmosfären. Men solen värmde gott och känns fortfarande i ansiktet...

Träffade Björn som för dagen hanterade knappliften i mellanbacken i väst och nästan inte hann med sin lunch. Han hade smort näsan och kinderna med tredubbla lager av solskydd, men såg ut att trivas.

Classe hade en lugn dag, så vi kunde sitta och prata lite om ditten och datten. Men plötsligt kom det ett helt gäng av ivriga barn och föräldrar som ville åka miniskoter. Barnen såg ivrigast ut, men det berodde nog på att föräldrarna var bättre på att hålla masken.



Minimiålder för att köra själv är 8 år, men det finns en 2-taktare som man får köra om man fyllt 7. Den låter mer och jag har sett jättelyckliga 7-åringar ligga över styret med full gas och kämpat med att försöka susa förbi de tysta 4-taktarna. Dom har sällan lyckats men varje gång sett ut som om dom slagit nytt banrekord.

Underbar skidåkning med bra glid och bra grepp i skären. Och ingen annan vind än fartvinden.



Tog 3-stolen upp från ostbackarna och hade tid att plocka upp kameran.



Liften passerar över Butter, en mycket bred och skapligt brant backe i ost som inte är så välbesökt. Men nu passerade i alla fall en åkare som jag lyckades fånga på bild.

Snökanoner jobbar i Chocken för att skapa bästa möjliga förutsättningar inför världscupen i Speedskiing i början av april.



Jag har sett tävlingar i den backen tidigare, och det mest imponerande är ljudet. En liten prick startar längst upp och blir till en skidåkare så småningom. Så kommer ljudet.. det dånar inte, men det brusar ganska bra när dom susar förbi i farter som nästan inte passar ens på Autobahn...



Uppe på toppen träffade jag Janne som njöt av livet. Han hade tid att sola lite eftersom det kom få åkare från nord upp till osttoppen. Den nya sexstolen i Nord har ju även en avstigning längre ner för de som inte ska flytta sig till ostbackarna. Och så här års är det ju sol även i nord. Det finns alltså inte lika stor anledning att flytta från nord till ost den här tiden på året. Nordbackarna erbjuder tillräckligt många variationer för alla kategorier. Det enda som saknas är ett fik och sol under december och januari...

Luften var ovanligt klar men dessvärre klarar inte min kamera att återge de knivskarpt avtecknade fjälltopparna längre upp mot nordväst. Massor av orörd natur. Även om man ser långt in i Norge sådana här dagar, så är hela vägen dit nästan helt orörd.



Vad kan det vara för avstånd till de bortre topparna tro? 6 mil? 8 mil? Mer?

Andreas Carlgren, Maria Norrfalk och andra som försöker hålla sig populära har nog dålig koll. Det lilla fjället Städjan, som syns på föregående bild med Janne, ligger omringat av skidbackar, bilvägar och fritidsbebyggelse. Men det får inte röras av annat än en massa fötter eller skidåkare som pulsar upp.

Skogen som syns före fjällen i bakgrunden var naturskyddat som Städjan tidigare, men ska nu bli ett "Himmelfjäll".
En anläggning med hotell, liftar, skidbackar, fritidshus och vägar... (kanske inte liftar eftersom projektören som ska sälja tomter har sagt att någon annan ska sköta den biten).

Men fjällvärlden längre norrut innehåller stora blyfyndigheter (stora men tidigare inte lönsamma att bryta) och nu när priset går upp så tillåts undersökningar för att se om det kan skapa jobb. Då är orörd natur mindre värd än när turister vill få tillgång till den.