Säsongens bästa skidåkning!
För mig i alla fall. Och jag mötte inga andra som såg annat än lyckliga ut.
Knivskarp sikt och underbart före i backarna. Solen värmde och den lilla fläkten från norr kunde man ju undvika genom att åka i andra väderstreck.
Jag startade genom att mjuka upp lite genom tunneln ner till botten av Västbacken.
Och jättemånga hade kommit på samma goda idé. Kön på bilden svänger höger längre fram och ansluter sig till folkmassan i bakgrunden.
Därför tog jag knappliften upp. Byte 2 ggr för att nå toppen, men vad spelar det för roll när man vill åka skidor istället för att sitta och vila. Dessutom ville jag inte till toppen. Jag ville åka i lä.
Sydbackarna och Askebackarna är underskattade. Med aktiv åkning och bra frånskjut i skäret så duger dom gått till att skapa både puls och häftig andhämtning.
Sydbackarna och Askebackarna måste ju vara helt otroligt perfekta för familjer med småttingar. Inga köer, enkla knappliftar, inga stup som skrämmer barnen (eller oroar föräldrarna) och möjligheter för mamma och pappa att ösa på mellan varven.
Men det är ju avstånd mellan Sydbackarna och Askebackarna.
Kanske skulle Idre Fjäll ha olika pistkartor? Oj! Jag fick en idé... en pistkarta för småbarnsfamiljer med speciellt tydligt utpekade backar och transportvägar...
Ingen dum idé faktiskt, men jag måste jobba vidare på den innan jag presenterar den.
Men troligen är dom redan i färd med att tänka i samma banor,...
Jag tog två och en halv knapplift upp och åkte ner mot syd förbi Pernillas hotell. Där fick jag en fin skatetur i medvind innan jag tog fel lift upp och fick en kul tur i syd innan jag hittade rätt lift.
Därifrån bygellift upp och en härlig tur ner till botten av ostbackarna. Inte folktomt, men absolut noll (1 minut max) köer.
Och lä!
Och sol!!
Tog en bild upp mot nordostbranterna med Chocken i rännan i bakgrunden. Där ser man lite av vinden som driver snön.
Men mest ser man hur snön skapat drivor i branterna efter tidigar och hårdare vindar. Lavinfara!
Men vad gör det. Det där är ju inte ens off pist, det är värre.
Knivskarp sikt och underbart före i backarna. Solen värmde och den lilla fläkten från norr kunde man ju undvika genom att åka i andra väderstreck.
Jag startade genom att mjuka upp lite genom tunneln ner till botten av Västbacken.
Och jättemånga hade kommit på samma goda idé. Kön på bilden svänger höger längre fram och ansluter sig till folkmassan i bakgrunden.
Därför tog jag knappliften upp. Byte 2 ggr för att nå toppen, men vad spelar det för roll när man vill åka skidor istället för att sitta och vila. Dessutom ville jag inte till toppen. Jag ville åka i lä.
Sydbackarna och Askebackarna är underskattade. Med aktiv åkning och bra frånskjut i skäret så duger dom gått till att skapa både puls och häftig andhämtning.
Sydbackarna och Askebackarna måste ju vara helt otroligt perfekta för familjer med småttingar. Inga köer, enkla knappliftar, inga stup som skrämmer barnen (eller oroar föräldrarna) och möjligheter för mamma och pappa att ösa på mellan varven.
Men det är ju avstånd mellan Sydbackarna och Askebackarna.
Kanske skulle Idre Fjäll ha olika pistkartor? Oj! Jag fick en idé... en pistkarta för småbarnsfamiljer med speciellt tydligt utpekade backar och transportvägar...
Ingen dum idé faktiskt, men jag måste jobba vidare på den innan jag presenterar den.
Men troligen är dom redan i färd med att tänka i samma banor,...
Jag tog två och en halv knapplift upp och åkte ner mot syd förbi Pernillas hotell. Där fick jag en fin skatetur i medvind innan jag tog fel lift upp och fick en kul tur i syd innan jag hittade rätt lift.
Därifrån bygellift upp och en härlig tur ner till botten av ostbackarna. Inte folktomt, men absolut noll (1 minut max) köer.
Och lä!
Och sol!!
Tog en bild upp mot nordostbranterna med Chocken i rännan i bakgrunden. Där ser man lite av vinden som driver snön.
Men mest ser man hur snön skapat drivor i branterna efter tidigar och hårdare vindar. Lavinfara!
Men vad gör det. Det där är ju inte ens off pist, det är värre.
Kommentarer
Trackback
