Puckelpist.
Jag kommer ihåg mina första år i skidbackar.
Högdalstippen med is och hickorykanter på skidorna. Halkade ner och ramlade utan att slå mig och hade kul.
Alperna med skruvade stålkanter och gott om pucklar i backarna - eller bottenlös djupsnö. Studsade eller plumsade ner och fick ibland åka resten av backen på en skida. Men det gjorde inte ont och jag hade kul.
När jag ser på tävlingarna från Åre kan jag känna igen det sittande studsandet mellan pucklarna. Men hastigheten och volterna känner jag inte igen.
Minns en volt. Vi satt i baren någonstans i Verbier och kikade på en stängd bana där det skulle ske uppvisning i volter. Nytt på den tiden. Några grabbar plockade bort repen och ville visa sig duktiga. Första killen landade på rygg och ena skidan skar upp ett djupt sår i ett av hans ben. Mycket blod i snön och helikopter som hämtade.
Min värsta volt skedde ofrivilligt i en ganska brant backe i Tignes. En skida högg efter vurpan rakt in i snön med bakänden och fastnade. Minns fortfarande hur nära det var att benet skulle knäckas innan bindningen lossnade från skidan.
Men tävlingarna i puckelpist nu för tiden är något helt annat. Jag hinner inte ens ropa hopp, hopp, hopp i den takt som dom studsar ner på pucklarna.
