En ensam åskknall utan muller
När jag tittade ut i morse var det strålande sol, men oroväckande och snabbt växande moln bortåt Norge.
Typiskt läge för åska när molnen rusar på höjden...
Redan på hål 2 började det utvecklas ett oroväckande åskstäd norröver. Men fortfarande lite för mjukt i kanterna för att Tor skulle plocka fram hammaren.
Men Alf gjorde en snygg Birdie på hål två. Han hamrade iväg en bra drive, gjorde en provsving inför andra slaget så att han snurrar trekvarts varv. Men sen hamrade han iväg bollen lååångt och gjorde ett känsligt inspel för en enkel Birdie. ;-)
Jag tröttnar aldrig på utsikten över sjuan från tee på hål fem. Ett gäng duktiga "Golf och Konfirmation"-ungdomar på green. Vi såg ett inspel från cirka 125 meter som smackade ner i green och rullade en och en halv meter. Bra höjd och "bite". Några "läskiga" banarbetare rensar ruffen så att vi lättare ska hitta bollarna när dom rullat hela vägen ner i det klara dricksvattnet. :-o
När vi var på hål sju var det åskstäd på gång i minst tre väderstreck.
Jag spelade med Erling, Alf och Sten-Ove. I bakgrunden ett utvecklat åskstäd i nordost.
Men som oftast höll vi oss i solen och slapp regn. Molnen tornade så småningom upp sig i alla väderstreck utom rakt över oss.
Tre regndroppar på hål 15 och en plötslig åskknall på hål 16. Det var allt.
Fjällen runtom skickar upp luften i höjden. Ett fenomen som skapar moln och som heter något i stil med: "Det fukt adiabatiska temperaturavtagandet".
Jan kan förklara i detalj.
Men alla utom Egon kan nog skriva under på att det ofta åskar runt golfbanan, men sällan på banan.
För ett antal år sedan slog blixten ner vid hål sju och spräckte två tallar. Egon och någon mer slogs omkull fyrtio meter därifrån och domnade lite i en arm. Men från tallarna till renstängslet blev det ett dike som var en halvmeter djupt och en halvmeter brett. En sträcka på kanske tjugo meter. Så de omkullslagna golfarna bombarderades av jord småsten och barkflisor. Jag var själv på green vid hål två och minns hur det fräste och lyste om stängslet samtidigt som det kom en enorm knall. Ljuset från stängslet var nog bara blixtljuset på avstånd, men fräsandet tror jag på.
Nu när det närmar sig midsommar dyker det upp fler och fler bekanta från tidigare år på banan.
Parkeringen sedd från tee på hål 13. På vägen till vänster går Lars A och pratar i telefon efter att ha spelat nio hål med Inge och kompis.
Typiskt läge för åska när molnen rusar på höjden...
Redan på hål 2 började det utvecklas ett oroväckande åskstäd norröver. Men fortfarande lite för mjukt i kanterna för att Tor skulle plocka fram hammaren.
Men Alf gjorde en snygg Birdie på hål två. Han hamrade iväg en bra drive, gjorde en provsving inför andra slaget så att han snurrar trekvarts varv. Men sen hamrade han iväg bollen lååångt och gjorde ett känsligt inspel för en enkel Birdie. ;-)
Jag tröttnar aldrig på utsikten över sjuan från tee på hål fem. Ett gäng duktiga "Golf och Konfirmation"-ungdomar på green. Vi såg ett inspel från cirka 125 meter som smackade ner i green och rullade en och en halv meter. Bra höjd och "bite". Några "läskiga" banarbetare rensar ruffen så att vi lättare ska hitta bollarna när dom rullat hela vägen ner i det klara dricksvattnet. :-o
När vi var på hål sju var det åskstäd på gång i minst tre väderstreck.
Jag spelade med Erling, Alf och Sten-Ove. I bakgrunden ett utvecklat åskstäd i nordost.
Men som oftast höll vi oss i solen och slapp regn. Molnen tornade så småningom upp sig i alla väderstreck utom rakt över oss.
Tre regndroppar på hål 15 och en plötslig åskknall på hål 16. Det var allt.
Fjällen runtom skickar upp luften i höjden. Ett fenomen som skapar moln och som heter något i stil med: "Det fukt adiabatiska temperaturavtagandet".
Jan kan förklara i detalj.
Men alla utom Egon kan nog skriva under på att det ofta åskar runt golfbanan, men sällan på banan.
För ett antal år sedan slog blixten ner vid hål sju och spräckte två tallar. Egon och någon mer slogs omkull fyrtio meter därifrån och domnade lite i en arm. Men från tallarna till renstängslet blev det ett dike som var en halvmeter djupt och en halvmeter brett. En sträcka på kanske tjugo meter. Så de omkullslagna golfarna bombarderades av jord småsten och barkflisor. Jag var själv på green vid hål två och minns hur det fräste och lyste om stängslet samtidigt som det kom en enorm knall. Ljuset från stängslet var nog bara blixtljuset på avstånd, men fräsandet tror jag på.
Nu när det närmar sig midsommar dyker det upp fler och fler bekanta från tidigare år på banan.
Parkeringen sedd från tee på hål 13. På vägen till vänster går Lars A och pratar i telefon efter att ha spelat nio hål med Inge och kompis.
Kommentarer
Trackback
