Blixt och dunder.
Men bara tillfälligt och inte över golfbanan.
De andra hotande åskvädren blommade aldrig upp helt, och regnen tog omvägar och drev mot fjälltopparna i omgivningen.
Jan hade ett komplicerat och beskrivande namn på fenomenet som jag inte kan vare sig uttala eller stava till... jag har nämligen glömt det.
Vi var idag en treboll bestående av Ann, Jan och Ulf. Vi hade alla en lugn mellandag och spelade bara 18 hål med Bettans paj efter nio hål. Den pajen gjorde susen.
Jag skaffatde mig ont i skuldran igen under de första nio, men efter pajen gick det bättre i några hål.
Svingade igenom slagen för att slippa få ont i skuldra och nacke. Det var bättre.
På¨hål 13 hade jag den tur som en seriös motionsgolfare förtjänar. Andra slaget över bunkern studsade snyggt i motlutet ovanför bunkerkanten och stannade 70 cm bredvid flaggan...
På hål 16 slog Jan och jag ut samtidigt eftersom vi mötte Anni och Helge som kom på hål 8.
Anni skrattade och sa att hon aldrig sett något liknande, och det stämmer.
Förra året skojade Classe, Erling och jag med Anni som var "Starter" när det var fullbokat, och risk för kö redan på första tee.
Vi peggade upp tre bollar och slog ut samtidigt på min nedräkning medan Anni tittade i startlistan.
När vi kom gående ner från tee så undrade hon om vi inte skulle slå alla tre... hon hörde ju bara en smäll.
Efter det jippot var det dags för Ann att spela "Havet". Hon skickade en perfekt drive ända ner till ett bekvämt läge vid strandkanten!
Anns andra slag över "Havet" blev därför en munsbit.
Vi frångick rutinen att spela 18 hål, äta och därefter 9 till. Det blev istället en avslappnad 18-hålsrunda med ätandet mitt i.
Men på eftersommaren blir det kanske 36 hål varje dag innan mörkret slår till före hål 16.
Hål 17 och 18 går ju att spela utan lyse när man fått ordning på svingen, men tidigare mörker innebär nog fara för liv och lem. :-)
De andra hotande åskvädren blommade aldrig upp helt, och regnen tog omvägar och drev mot fjälltopparna i omgivningen.
Jan hade ett komplicerat och beskrivande namn på fenomenet som jag inte kan vare sig uttala eller stava till... jag har nämligen glömt det.
Vi var idag en treboll bestående av Ann, Jan och Ulf. Vi hade alla en lugn mellandag och spelade bara 18 hål med Bettans paj efter nio hål. Den pajen gjorde susen.
Jag skaffatde mig ont i skuldran igen under de första nio, men efter pajen gick det bättre i några hål.
Svingade igenom slagen för att slippa få ont i skuldra och nacke. Det var bättre.
På¨hål 13 hade jag den tur som en seriös motionsgolfare förtjänar. Andra slaget över bunkern studsade snyggt i motlutet ovanför bunkerkanten och stannade 70 cm bredvid flaggan...
På hål 16 slog Jan och jag ut samtidigt eftersom vi mötte Anni och Helge som kom på hål 8.
Anni skrattade och sa att hon aldrig sett något liknande, och det stämmer.
Förra året skojade Classe, Erling och jag med Anni som var "Starter" när det var fullbokat, och risk för kö redan på första tee.
Vi peggade upp tre bollar och slog ut samtidigt på min nedräkning medan Anni tittade i startlistan.
När vi kom gående ner från tee så undrade hon om vi inte skulle slå alla tre... hon hörde ju bara en smäll.
Efter det jippot var det dags för Ann att spela "Havet". Hon skickade en perfekt drive ända ner till ett bekvämt läge vid strandkanten!
Anns andra slag över "Havet" blev därför en munsbit.
Vi frångick rutinen att spela 18 hål, äta och därefter 9 till. Det blev istället en avslappnad 18-hålsrunda med ätandet mitt i.
Men på eftersommaren blir det kanske 36 hål varje dag innan mörkret slår till före hål 16.
Hål 17 och 18 går ju att spela utan lyse när man fått ordning på svingen, men tidigare mörker innebär nog fara för liv och lem. :-)
Kommentarer
Trackback
