Apropå bilar...
Det finns många som undrar över varför jag inte slänger min SAAB och köper en annan bil.
För någon dag sedan satt jag och småpratade med en person om hur lätt det är att hitta fel och fixa gamla bilar, och hur omöjligt det kan vara med nya bilar där det krävs avancerade diagnosdatorer. Och efter en stunds berättande om olika äventyr med reparationer med hjälp av hammare och järntråd sa han:
"Ja det handlar ju om att amortera eller reparera".
Helt riktigt. Och nybilsgarantin fungerar väl ganska länge som jag förstått. Men jag gjorde en liten kalkyl. Har haft i bakhuvudet att det inte är helt korkat att ha en gammal bil om man kan byta fläktrem och tändstift själv..
Tänkte mig en situation där man jämför två bilar som man behåller i åtta år. Min SAAB är äldre än så, men jag har haft den fungerande i åtta år....
En ny bil sjunker snabbt i värde de första åren och efter åtta år har den kanske kostat 16 000 om året i värdeminskning. Nypris 180 000 och restvärde 50 000.
En begagnad bil för 40 000 sjunker nog till noll på samma tid. Kostar alltså 5 000 om året i värdeminskning.
Om vi antar att den nyare bilen kostar noll kronor i reparationer så finns det en hel del pengar kvar varje år till reparation och underhåll av den begagnade bilen. Om den nya bilen kostar en rejäl slant då och då i form av byte av databoxar, eller kostsam diagnostik som man inte begriper, så blir det massor av pengar över till fördel för den äldre bilen.
Och visst är det roligare att åka omkring i en blank och tyst bil som luktar gott. Men det kostar.
Bränsleförbrukningen hos en mindre, nyare och lämpligare bil för mig skulle motivera ett byte, och det kommer väl så småningom. Men så fixerad vid pengar eller miljö har jag inte blivit än.
Det handlar ju om relationer också :-)
Jag tror att jag blev riktigt fäst vid min SAAB då vi undvek en älg och hamnade i ett djupt dike hängande över en bäck mellan Särna och Idre. Jag utan skador och min SAAB utan bakaxel... Den gången hann jag tänka många tankar innan det blev stopp straxt före en grov tall. Men jag blev våt om fötterna när jag fick hoppa ner i bäcken som vi hängde över. Men det är många år sedan.
För någon dag sedan satt jag och småpratade med en person om hur lätt det är att hitta fel och fixa gamla bilar, och hur omöjligt det kan vara med nya bilar där det krävs avancerade diagnosdatorer. Och efter en stunds berättande om olika äventyr med reparationer med hjälp av hammare och järntråd sa han:
"Ja det handlar ju om att amortera eller reparera".
Helt riktigt. Och nybilsgarantin fungerar väl ganska länge som jag förstått. Men jag gjorde en liten kalkyl. Har haft i bakhuvudet att det inte är helt korkat att ha en gammal bil om man kan byta fläktrem och tändstift själv..
Tänkte mig en situation där man jämför två bilar som man behåller i åtta år. Min SAAB är äldre än så, men jag har haft den fungerande i åtta år....
En ny bil sjunker snabbt i värde de första åren och efter åtta år har den kanske kostat 16 000 om året i värdeminskning. Nypris 180 000 och restvärde 50 000.
En begagnad bil för 40 000 sjunker nog till noll på samma tid. Kostar alltså 5 000 om året i värdeminskning.
Om vi antar att den nyare bilen kostar noll kronor i reparationer så finns det en hel del pengar kvar varje år till reparation och underhåll av den begagnade bilen. Om den nya bilen kostar en rejäl slant då och då i form av byte av databoxar, eller kostsam diagnostik som man inte begriper, så blir det massor av pengar över till fördel för den äldre bilen.
Och visst är det roligare att åka omkring i en blank och tyst bil som luktar gott. Men det kostar.
Bränsleförbrukningen hos en mindre, nyare och lämpligare bil för mig skulle motivera ett byte, och det kommer väl så småningom. Men så fixerad vid pengar eller miljö har jag inte blivit än.
Det handlar ju om relationer också :-)
Jag tror att jag blev riktigt fäst vid min SAAB då vi undvek en älg och hamnade i ett djupt dike hängande över en bäck mellan Särna och Idre. Jag utan skador och min SAAB utan bakaxel... Den gången hann jag tänka många tankar innan det blev stopp straxt före en grov tall. Men jag blev våt om fötterna när jag fick hoppa ner i bäcken som vi hängde över. Men det är många år sedan.
Kommentarer
Trackback
