UffeBlogg

Ove och jag spelade match och hade sällskap av ett trevligt par från Oslo.

Matchen blev jämn och avgjordes på artonde green. På vägen dit ledde jag som mest med två hål upp, och Ove med ett hål upp. Men oftast var matchen "all square". Precis som det ska vara i matchspel.

Knut och Marianne från Oslo flankerar segraren. Knut följde matchen med stort intresse och gjorde att det kändes extra spännande trots att det bara var en sällskapsmatch.

Jag har ju slag på Ove på 17 av 18 hål och kände hela tiden ett mentalt övertag, men det höll inte hela vägen...

På hål 16 fick Ove ett knepigt bunkerläge. Tredje slaget pluggat intill kanten av högra greenbunkern.


Droppa eller försöka slå?


Ove valde att droppa och skickade därefter upp bollen nära flaggan trots att han träffade en sten som var stor som en bakpotatis under sanden i bunkern.
Ett stort hack i klubban.

Jag slog ett stort hack i min lobbwedge i samma bunker för två månader sedan.
Men så småningom kommer väl kansliet att berätta hur många tjälsprängda stenar det finns i den högra greenbunkern på hål 16...
Den lilla stenhögen bredvid Oves boll tyder väl på att det är många gästspelare som hittat sten i den bunkern...

Efter 18 hål med Ove, Knut och Marianne gick jag 9 hål med Anki och Gunnar från röd Tee.
Banan blir annorlunda från röd Tee, och det blir en trevligare sällskapsrunda eftersom alla slår ut från samma Tee.



Renen Gunnar Ren (eller Gunnar Green) käkade mellanmål bredvid hål 12. Hornen har vuxit rejält på någon månad.
Gunnel Green (eller Gunnel Ren) höll sig på avstånd, men hade det också mumsigt...

Anki, Gunnar och jag räknade poäng på de sista nio hålen. Jag var ju bara med under de sista nio.

Tro det eller ej. Vi hade samma poäng. Oavgjort alltså. Revansch är alltså obehövlig!
Men en upprepning känns lockande. 18 hål från röd Tee..