UffeBlogg

Väderprognosen hade inte sett lovande ut, men här i fjällvärlden brukar fjälltopparna suga upp molnen och lämna golfbanan i fred. När jag kikade ut från balkongen vid halv tio såg jag en blå lucka i molnen åt Norgehållet.

Ringde genast Inge, SMS-ade till Dennis och mailade Alf... Jag trodde inte själv att vädret skulle bli bra så snabbt, så vi bestämde starten till halv tolv.

Varken långkalsonger eller överdargsbyxor behövdes. I alla fall inte när vi startade...

Molnen i norr var mörka, men dels hade de redan passerat, dels blir färgen mer dramatiskt mörk när solen skiner.



Det var Inge, Alf, Dennis och Annica som spelade. Och jag. En femboll hindrar ingen när banan är tom i övrigt.

Annica spelade väldigt bra de första 6 hålen. Jättefin lugn sving och bra bollträff. Men på hål 7 började hon längta efter kaffepaus tror jag... eller också ville hon vifta extra snyggt med håret i baksvingen och den blev lite yvig. Vi skojade om det på banan, så jag hoppas att Annica inte tar illa upp. Dessutom hittade hon tillbaka till en bra sving och bollträff redan på hål 9. Bra gjort! För mig brukar det ta tre dagar -  minst.



Fika efter 9 hål med pepparkakor, muffins och chokladbollar. Annica bjöd, men hade annat för sig under dagen och steg av. Men vi tänkte fortsätta och fick nytt kvinnligt sällskap...



Angela, Arne och ivrig vovve hade hunnit ifatt efter nio hål. Vi bytte helt enkelt Annica mot Angela på de sista nio. Arne hade precis som Annica annat för sig under dagen.



Den som har läst tidigare inlägg på bloggen minns hur jag berättade att jag glömde att dokumentera en rekonstruktion av Angelas "nästan hole in one" på hål 11. Med vår placering av vintergreenen så är det en större prestation att få bollen nära hål än när vi har ordinarie greener.

Nu fick jag i alla fall chansen att göra en rekonstruktion.



Dennis hade ett knepigt läge på hål 15 och fick balansera på två stora stenar. Jag har ingen erfarenhet av ett sådant läge och såg inte ens bollen. Men jag litade på Dennis och tog fram kameran. Han skickade upp bollen på green, men den rullade av en bit.


Martin med kul vovve var ute och tränade. Jag ville inte störa genom att ta närbild.

Efter rundan dök även Tommy upp. Han hade spelat nio hål och var glad över att vi fortfarande kan spela golf i bra väder och sensommarvärme i Idre.

Det där med sensommarvärme var min egen kommentar. Tommy ser så glad ut att jag är övertygad om att han hade långkalsonger.

Men imorgon blir det än bättre väder. Då blir vi nog fler som spelar. Vi startar vid 11-tiden och kan kanske ordnar en liten informell höst-vinter-KM-provisorisk tävling?

Jag tycker fortfarande att det är sorgligt att banan inte är fullt klimatanpassad än. Så länge det inte är frost kan ordinarie greener användas för golf om det finns ett hål eller en markering för ett hål... Men för att parera för frosten så kan det finnas en liten vintergreen framför ordinarie green.  

Vi har varken eller. 

Vi har vinterhål, och till och med flaggor. Men det är ett hån mot golfare att placera ut hål och flaggor utan att göra minsta ansträngning för att klippa av den värsta ruffen vid hålen. Och synbarligen utan minsta tanke på hur golf numera kan spelas på senhöst och förvinter.

Om snön täcker banan så spelas ingen golf. Allt verkar vara förberett för att tidig snö ska gömma hela skiten. Ursäkta min ilska som mer är ett uttryck för förvåning över brist på handlingskraft och flexibilitet i besluten. Ilskan kanske också beror på att jag avstod långkallingar och frös som en hund på slutet...

Kände mig dum för mitt oförutseende beslut helt enkelt. Men redan imorgon fattar jag ett bättre beslut.
Och imorgon tar jag med mig saxen igen. Vi ses!