Idag fanns inget alternativ
Eftersom det var frost så kunde vi inte testa mitt förslag med en liten grop i det sandfyllda hålet på ordinarie greenerna.
Minusgrader och frostigt, men Ulf, Alf, Inge och Erling mötte upp klockan 11 för en ny runda. Jag föreslog att vi skulle spela oss fram genom skogen för att inte trampa för mycket på frostiga fairways. Kanske var det därför som jag hela dagen slog snett och vint från tee?
Inge har en ny driver som alltid går spikrakt. Men jag tror mer på att det är Inge som slår rakt med sin bowlingsving. Inspelen mot flaggan sitter alltid rätt i längd och oftast rakt på flaggan. Man borde kanske försöka kopiera hans sving... eller börja bowla.
Inge vann vår tävling stort. På hål 14 hade han en ny flaggträff. Nästan en kopia av slaget för någon dag sedan. Birdie igen efter en birdie på hål 13.
Jag hade tagit med mig en sax och vi hjälptes åt att klippa vintergreener på några hål. Pyttesmå greener på ett par kvadratdecimeter. Men hålen blev i alla fall synligare.
Jag klippte själv hål 1 och Alf ställde upp på hål 2.
När vi närmade oss hål 16 och "Havet" så hoppades vi att den tunna isen skulle hålla för några låga studsar. Det blir ju enklare att ta sig över på andra slaget då.
Erling testade och fick hur många studsar som helst på den tunna isen. Men lite för långt till vänster. Men vilket härligt ljud! Det sjöng i isen och lät nästan som fågelkvitter när bollen studsade fram med kortare och tätare studsar och studsar och studsar.
Vi testade alla att utnyttja isen. Jag hade tur och fick sista studsen upp på landbacken. Alfs boll ligger fortfarande kvar på isen i viken till vänster, och den kan han hämta om några dagar om det blir rejält kallt.
Inges andra slag från långt håll tog sig precis över, men snärjdes av gräset på andra sidan och blev kvar i "isbrynet" (vattenbrynet som var fruset)
Förutom oss fyra tappra golfidioterna så såg vi Martin, Astrid och Nappe från Särna, och ett par utifrån som har spelat flitigt de senaste dagarna. Arne och Angela saknade vi idag. Vi såg inte heller till Björn.
Älgen som har trampat runt den senaste veckan såg vi inte ens spåren av.
Minusgrader och frostigt, men Ulf, Alf, Inge och Erling mötte upp klockan 11 för en ny runda. Jag föreslog att vi skulle spela oss fram genom skogen för att inte trampa för mycket på frostiga fairways. Kanske var det därför som jag hela dagen slog snett och vint från tee?
Inge har en ny driver som alltid går spikrakt. Men jag tror mer på att det är Inge som slår rakt med sin bowlingsving. Inspelen mot flaggan sitter alltid rätt i längd och oftast rakt på flaggan. Man borde kanske försöka kopiera hans sving... eller börja bowla.
Inge vann vår tävling stort. På hål 14 hade han en ny flaggträff. Nästan en kopia av slaget för någon dag sedan. Birdie igen efter en birdie på hål 13.
Jag hade tagit med mig en sax och vi hjälptes åt att klippa vintergreener på några hål. Pyttesmå greener på ett par kvadratdecimeter. Men hålen blev i alla fall synligare.
Jag klippte själv hål 1 och Alf ställde upp på hål 2.
När vi närmade oss hål 16 och "Havet" så hoppades vi att den tunna isen skulle hålla för några låga studsar. Det blir ju enklare att ta sig över på andra slaget då.
Erling testade och fick hur många studsar som helst på den tunna isen. Men lite för långt till vänster. Men vilket härligt ljud! Det sjöng i isen och lät nästan som fågelkvitter när bollen studsade fram med kortare och tätare studsar och studsar och studsar.
Vi testade alla att utnyttja isen. Jag hade tur och fick sista studsen upp på landbacken. Alfs boll ligger fortfarande kvar på isen i viken till vänster, och den kan han hämta om några dagar om det blir rejält kallt.
Inges andra slag från långt håll tog sig precis över, men snärjdes av gräset på andra sidan och blev kvar i "isbrynet" (vattenbrynet som var fruset)
Förutom oss fyra tappra golfidioterna så såg vi Martin, Astrid och Nappe från Särna, och ett par utifrån som har spelat flitigt de senaste dagarna. Arne och Angela saknade vi idag. Vi såg inte heller till Björn.
Älgen som har trampat runt den senaste veckan såg vi inte ens spåren av.
Kommentarer
Trackback
