Mer om snökäppar.
Har en liten bok i mina gömmor med dikter av Bengt Berg. Älg och måne tror jag att den heter.
Bengt Berg är en klurig värmlänning.
Han läste en gång en berättelse ur boken om snökäppar när jag gick en kurs i landsbygdsutveckling för många år sedan.
Hittar inte boken, så jag återger min egen tolkning och korta sammanfattning av berättelsen:
Vintern närmade sig och när det var tid att placera ut snökäpparna hade temperaturen sjunkit till minus 25. Men en riktig karl ställer upp, tar bilen ut på de smala grusvägarna och hackar i den ena käppen efter den andra.
Utanför nästgrannens hus blir han inbjuden på en kopp värmande kaffe.
- Jo tack det skulle smaka.
Efter några koppar och lite tystnad och lite samtal om ditt och datt, så är han redo att fara vidare i kylan.
- Men vill du inte ha en kopp till? Det är ju kallt nu.
- Jo en kopp till vore gott.
Efter ytterligare en timme fåordig konversation är det tid att återgå till plikterna.
- Hälsa frun!
- Jo tack, det ska jag göra. Hon sitter i bilen.
