UffeBlogg

Ibland kan man le medlidsamt åt oförberedda turister som anländer till vintern utan tillräckligt med glykol i kylaren. Och det är när det knäpper till och blir minus 30-35.

Men när det bara är minus 10 så ska ingen behöva drabbas av ispropp i kylsystemet. Speciellt inte om man bor här året runt...

Jag tog en biltur upp till Nipfjället i det  soliga vintervädret. I de sista backarna före parkeringen så tyckte jag att snöröken bakom bilen var lite väl häftig. Dessutom började det blåsa kallt in i kupén. Hm.. Det käner jag igen...

Stannade på parkeringen och iakttog skådespelet under motorhuven. Ånga vällde ut, och det fräste och nästan visslade som från ett ånglokomotiv på ingång.

Synd att jag inte hade sinnesnärvaro nog att plocka fram kameran.

Men med lite tålamod, lite smält snö och en försiktig resa ner till en bäck vid avfarten till Burusjön så kändes allt bra. Att pulsa i halvmeterdjup snö i en brant ner mot en iskall och strömmande bäck med en liten plastflaska för att hämta en skvätt vatten var däremot inte så kul. Is närmast kanten, men inte bärig. Jag gav upp.

Efter några finurliga försök med en plastkasse, en avbruten golfklubba och en bit bogserlina för att få fatt i lite vatten så gav jag upp igen. Bra med olika prylar i bakluckan, men den här gången hade det varit bättre med en dunk färdigblandad glykol.

Lite snö för att kyla av bilmotorn försiktigt och en del mosad snö i påfyllningen räckte för att jag någon halvtimme senare skulle kunna ånga in på Shell och fylla på det som fattades.

Visst känner man sig lite löjlig? Jag bor ju här.
Dessutom var det inte mer än minus 10....