För länge sedan...
... när jag var ung och entusiastiskt nyfiken.
Jobbade då på IBM i Järfälla. Samtidigt som debatten om kärnkraftens vara eller inte vara ledde fram till en folkomröstning i Sverige.
Långt före haveriet på Three Mile Island i USA eller den långt senare katastrofen i Tjernobyl.
Jag hade då en dekal på min bil och ett litet rockmärke. Hittade nyss en bild på tjejen som designade märket.
TV1 har just nu ett program om kärnkraften (bytte namn från atomkraft till kärnkraft efter Hiroshima).
Nu ska jag se programmet, men vill först berätta om en liten episod i matkön på IBM´s personalrestaurang.
Jag stod där med mitt "Nej tack-märke" och framför i kön stod vår VD.. Han vände sig om och skakade ett mjölkpaket.
-"Vet du hur mycket miljön skadas av att den här tomkartongen eldas upp?"
Den som tror sig läsa något sorts ställningstagande om kärnkraft, klimatet eller annat om vår mänskliga påverkan på miljön i det här inlägget har fattat fel.
Men förhoppningsvis kan inlägget locka fler till att bli nyfikna.
Intressant program om kärnkraften onekligen.
En tanke slog mig i går natt när jag hoppade in och jobbade på snökanonerna på Idre Fjäll. Många människor skulle ge vad som helst för att få tillgång till den el som produceras för att värma sig och kunna laga mat. Här använder vi elen för att göra snö för vårt höga nöjes skull!
Sambons familj har förresten gård ovanpå en av Sveriges uranfyndigheter.
Jag har inget emot att vi använder el i närheten av där den kan produceras miljövänligt och uthålligt.
Det är ju inte gratis att skicka el söderut eftersom det bland annat blir förluster i nätet.
Men det jag vänder mig mest emot i debatten om klimat och olika energikällor är att kärnkraft börjar betraktas som rumsren eftersom den inte släpper ut växthusgaser.
Men den skapar långsiktigt större problem både genom sitt avfall och genom uranbrytningen.
