Maräng med vispgrädde...
Funderad på att skriva "Hemma i marängen" som alternativ till "Vilse i pannkakan".
Nu är det som att leva i en marängtårta här i Idre.
Så vackert, snyggt, läckert och gott.
Svårt att fotografera de rätta intrycket om man är lat och håller sig till bilen på sina fototurer. Det luktar ju till och med maräng med vispgrädde ibland. Hoppas att det inte är något nytt fel på bilen...
Här finns en parkeringsplats på vägen upp mot Idre Fjäll. Inte i skogen, men jag kunde stanna.
Här ser det inte så märkvärdigt ut på min bild, men visst är det vackert när ett kalhygge fått en massa år på sig för att resa sig? De nya kalhyggena efter vägen ställer till en del trafikproblem eftersom snön ibland driver igen vägen en kvart efter att plogbilen passerat.
Som i lördags.
Och Städjan känns som en attraktiv turistattraktion vintertid. En attraktin som bara står och förfaller på grund av väldigt konstiga miljöargument.
Göran Greider och Christer Gruhs har fortfarande inte svarat på mina frågor om vilka som ska tjäna på att vi låter "vårt stadsberg vara orört" (mina citationstecken). Dom har inte heller svarat på frågorna om när eller hur...
Att stå på andra sidan älven och njuta av vyn är det nog inte många som reser hit en vecka för.
Bredbandsversion av vyn :-)
Idre Fjäll till höger. Det är ju knappast liftarnas, pisternas eller alla stugornas fel att så många turister besöker Idre varje vinter.
Och vyn från bron på andra sidan älven skulle inte förändras alls (inte med många pixlar) om det byggdes linbana till Städjan.
Vyn över Städjan från Särnahållet är annorlunda eftersom Städjan är ett spetsigt men långsmalt berg med den dramatiska profilen vänd mot Särna.
Nu är det som att leva i en marängtårta här i Idre.
Så vackert, snyggt, läckert och gott.
Svårt att fotografera de rätta intrycket om man är lat och håller sig till bilen på sina fototurer. Det luktar ju till och med maräng med vispgrädde ibland. Hoppas att det inte är något nytt fel på bilen...
Här finns en parkeringsplats på vägen upp mot Idre Fjäll. Inte i skogen, men jag kunde stanna.
Här ser det inte så märkvärdigt ut på min bild, men visst är det vackert när ett kalhygge fått en massa år på sig för att resa sig? De nya kalhyggena efter vägen ställer till en del trafikproblem eftersom snön ibland driver igen vägen en kvart efter att plogbilen passerat.
Som i lördags.
Och Städjan känns som en attraktiv turistattraktion vintertid. En attraktin som bara står och förfaller på grund av väldigt konstiga miljöargument.
Göran Greider och Christer Gruhs har fortfarande inte svarat på mina frågor om vilka som ska tjäna på att vi låter "vårt stadsberg vara orört" (mina citationstecken). Dom har inte heller svarat på frågorna om när eller hur...
Att stå på andra sidan älven och njuta av vyn är det nog inte många som reser hit en vecka för.
Bredbandsversion av vyn :-)
Idre Fjäll till höger. Det är ju knappast liftarnas, pisternas eller alla stugornas fel att så många turister besöker Idre varje vinter.
Och vyn från bron på andra sidan älven skulle inte förändras alls (inte med många pixlar) om det byggdes linbana till Städjan.
Vyn över Städjan från Särnahållet är annorlunda eftersom Städjan är ett spetsigt men långsmalt berg med den dramatiska profilen vänd mot Särna.
Kommentarer
Trackback
