Härlig golf igen, trots 3 minusgrader på morgonen...
... och så småningom kylig blåst och moln, men 6 plusgrader...
Det blev lite jobbigt på förmiddagen när Hotmail låg nere på grund av service i evigheter... jag hade ju lovat Marko att höra av mig via mail före klockan 11 om jag skulle spela.
Nåväl - jag fick telefon från Alf som meddelade att han redan var i Idre. Han hade bytt ut golf imorgon till golf idag, så straxt efter 12 gick vi ut och spelade en tuff landskamp.
Den här gången spelade vi bara järnklubbor. Järn-5 som längsta klubba. För att träna järnsvingen.
På hål 4 träffade vi Pipa och Gunnar som var ute på banan för att hjälpa till med att plocka ihop lite ris och beundra Egons avverkning.
Det är inte golfklubbor som Pipa använder som stöd, det är skidstavar...
... och Egon är i Älgskogen för mer jakt...
Men tack vare publiken (jag gillar publik) så vann jag hålet och Sverige var nu ett upp i matchen.
Alf gjorde Par på nästa hål och jag Dubbelbogey. (Ingen publik). Lika igen.
Men efter nio hål var Sverige två upp. Då bjöd Alf på kaffe och goda bullar. Och det kom en pyttekort snöby.
Vi delade hål 10, Alf vann hål 11 och vi delade hål 12 på var sitt Par...
När vi skulle iväg på hål 13 såg vi en Björn komma knallande på hål 12.
Alf Björnspanar...
Vi spelade resten av hålen tillsammans med Björn.
Björn hade ett mer högt än långt utslag på hål 13 och nådde inte green på andraslaget.
Men här ligger bollen för ett enkelt Par. Snyggt jobbat Björn!
Men hur sjuttons hakar gjorde du?
Björn var länge besviken på det slaget men fick nytt hopp för varje studs... :-)
Och det blev Par.
När vi kom till hål 15 tittade solen fram och Björn och Alf njuter av skådespelet.
Läget i matchen mellan Sverige och Norge var nu - lika ("All square")
Alf vann hål 15, vi delade hål 16 på Bogey och jag vann hål 17...
Och vad innebar det? Jo vi skulle avgöra matchen på sista hålet.
Då dök Marko med fru, hund och grannar upp på hål 2.
Jag sprang över för att prata och ta lite bilder...
Marko och vovven Lilly
Christer var med och fick spela några hål med en järnsjua efter uppehåll sedan 20-årsåldern..
Anette har hand om en hund i koppel och Marita håller sig i bakgrunden.
Mitt lilla avbrott inför det sista och avgörande hålet berodde inte bara på att det var kul att träffa bekanta. Jag ville störa rytmen för Alf som var på gång... :-)
Jag skojar lite.
Det var inte min tanke att störa Alf, men han skickade iväg utslaget på hål 18 mot vägen vid hål 9.
Men lömska funderingar straffar sig även om dom inte finns medvetna längst fram i hjänkontoret...
Mitt utslag var bra. Mitt andraslag var sämre. Det hamnade ospelbart under en tall och jag fick droppa tredje och slå det fjärde från torr jord i skogen...
Ok, Sverige vann till slut, men det avgjordes först nära flaggan på sista hålet.
Som det ska vara när man spelar match.
Det blev lite jobbigt på förmiddagen när Hotmail låg nere på grund av service i evigheter... jag hade ju lovat Marko att höra av mig via mail före klockan 11 om jag skulle spela.
Nåväl - jag fick telefon från Alf som meddelade att han redan var i Idre. Han hade bytt ut golf imorgon till golf idag, så straxt efter 12 gick vi ut och spelade en tuff landskamp.
Den här gången spelade vi bara järnklubbor. Järn-5 som längsta klubba. För att träna järnsvingen.
På hål 4 träffade vi Pipa och Gunnar som var ute på banan för att hjälpa till med att plocka ihop lite ris och beundra Egons avverkning.
Det är inte golfklubbor som Pipa använder som stöd, det är skidstavar...
... och Egon är i Älgskogen för mer jakt...
Men tack vare publiken (jag gillar publik) så vann jag hålet och Sverige var nu ett upp i matchen.
Alf gjorde Par på nästa hål och jag Dubbelbogey. (Ingen publik). Lika igen.
Men efter nio hål var Sverige två upp. Då bjöd Alf på kaffe och goda bullar. Och det kom en pyttekort snöby.
Vi delade hål 10, Alf vann hål 11 och vi delade hål 12 på var sitt Par...
När vi skulle iväg på hål 13 såg vi en Björn komma knallande på hål 12.
Alf Björnspanar...
Vi spelade resten av hålen tillsammans med Björn.
Björn hade ett mer högt än långt utslag på hål 13 och nådde inte green på andraslaget.
Men här ligger bollen för ett enkelt Par. Snyggt jobbat Björn!
Men hur sjuttons hakar gjorde du?
Björn var länge besviken på det slaget men fick nytt hopp för varje studs... :-)
Och det blev Par.
När vi kom till hål 15 tittade solen fram och Björn och Alf njuter av skådespelet.
Läget i matchen mellan Sverige och Norge var nu - lika ("All square")
Alf vann hål 15, vi delade hål 16 på Bogey och jag vann hål 17...
Och vad innebar det? Jo vi skulle avgöra matchen på sista hålet.
Då dök Marko med fru, hund och grannar upp på hål 2.
Jag sprang över för att prata och ta lite bilder...
Marko och vovven Lilly
Christer var med och fick spela några hål med en järnsjua efter uppehåll sedan 20-årsåldern..
Anette har hand om en hund i koppel och Marita håller sig i bakgrunden.
Mitt lilla avbrott inför det sista och avgörande hålet berodde inte bara på att det var kul att träffa bekanta. Jag ville störa rytmen för Alf som var på gång... :-)
Jag skojar lite.
Det var inte min tanke att störa Alf, men han skickade iväg utslaget på hål 18 mot vägen vid hål 9.
Men lömska funderingar straffar sig även om dom inte finns medvetna längst fram i hjänkontoret...
Mitt utslag var bra. Mitt andraslag var sämre. Det hamnade ospelbart under en tall och jag fick droppa tredje och slå det fjärde från torr jord i skogen...
Ok, Sverige vann till slut, men det avgjordes först nära flaggan på sista hålet.
Som det ska vara när man spelar match.
Kommentarer
Trackback
