Delvis imponerande golf idag...
Classe svingade lugnt och stabilt och hade inga dåliga tankar under de tolv första hålen. 20 poäng efter nio hål och Eagleputt på hål tolv...
Classes inspel var så långt att ingen visste om bollen var i bunkern, hade fastnat i ruffen eller hade rullat av green och låg i ruffen på andra sidan. Varken han eller någon av oss andra trodde att den skulle ligga på green.
När vi alla så småningom närmade oss green kunde Classe konstatera att bollen låg på green. Eagleputt alltså. Oj vilket flyt!
Classe puttade försiktigt för att inte sabotera läget och lämnade bollen fyra meter kort för en svår Birdieputt.
Han koncentrerade sig bättre på Birdieputten som snuddade hålkanten för ett enkelt Par.
Men gissa om hans huvud var fullt med tankar på den alltför korta Eagleputten efter det?
Om Classe hade varit med på Zengolfen med Peter Buchar så hade han kanske kunnat inse att en Eagleputt bara är en putt som vilkan annan putt som helst innan han skickade iväg den. Men framför allt så hade han inte skickat utslaget på nästa hål i riktning verkstadslokalerna...
Classe fick inte ordning på golfsvingen efter det, och vi försökte förklara att han skulle ta ett steg åt sidan och lyssna på fågelkvittret, men det trodde inte Classe på. Och det fanns ju inte heller tid att försöka förklara det på ett övertygande sätt eftersom vi befann oss mitt i en golfrunda.
Classe ursäktar nog att jag berättar ovanstående, för nästan alla golfare känner igen sig. Det kunde lika gärna ha varit en beskrivning av någon av mina egna golfrundor.
Vi som spelade var Classe, Birger, Erling och Ulf. Ingen av oss spelade bra golf förutom Classe som spelade bra i tolv hål.
Inför hål sjutton hade Classe bestämt sig på allvar för att avsluta bra.
Bollen bakom oss hade inte passerat "Havet", så det fanns tid att ta några bilder
Classe stirrar intensivt på bolluslingen och ska nu fixa till sin bångstyriga golfsving
Jag vet inte vilka tankar som rörde sig i Classes huvud då, men det handlade förmodligen om både längden på baksvingen, greppet, stansen och vinklar i bollträffen. D v s ungefär som jag brukar tänka när jag tappat spelet.
Och bollen for iväg en liten bit. Det händer inte alltid för mig när jag hamnar i svinganalys på banan. Ibland kan en torva flyga längre än bollen.
Birger och Erling tittar intresserat på när Classe kämpar
Erling är helt avslappnad och lyssnar på fågelkvittret innan han ska slå.
Och resultatet blev ju hyfsat.
Men Erling och jag förlorade matchen mot Birger och Classe på grund av Classes lysande spel i början och Birgers Par på hål fem, tio och tolv (där Classe också gjorde Par).
Men Birgers Pa på hål sexton avgjorde matchen. Dom vann alltså med 3/2 efter att ha varit 5 upp efter hål tolv och vi därefter vunnit tre hål i rad.
I morgon blir det kanske revansch...
Classes inspel var så långt att ingen visste om bollen var i bunkern, hade fastnat i ruffen eller hade rullat av green och låg i ruffen på andra sidan. Varken han eller någon av oss andra trodde att den skulle ligga på green.
När vi alla så småningom närmade oss green kunde Classe konstatera att bollen låg på green. Eagleputt alltså. Oj vilket flyt!
Classe puttade försiktigt för att inte sabotera läget och lämnade bollen fyra meter kort för en svår Birdieputt.
Han koncentrerade sig bättre på Birdieputten som snuddade hålkanten för ett enkelt Par.
Men gissa om hans huvud var fullt med tankar på den alltför korta Eagleputten efter det?
Om Classe hade varit med på Zengolfen med Peter Buchar så hade han kanske kunnat inse att en Eagleputt bara är en putt som vilkan annan putt som helst innan han skickade iväg den. Men framför allt så hade han inte skickat utslaget på nästa hål i riktning verkstadslokalerna...
Classe fick inte ordning på golfsvingen efter det, och vi försökte förklara att han skulle ta ett steg åt sidan och lyssna på fågelkvittret, men det trodde inte Classe på. Och det fanns ju inte heller tid att försöka förklara det på ett övertygande sätt eftersom vi befann oss mitt i en golfrunda.
Classe ursäktar nog att jag berättar ovanstående, för nästan alla golfare känner igen sig. Det kunde lika gärna ha varit en beskrivning av någon av mina egna golfrundor.
Vi som spelade var Classe, Birger, Erling och Ulf. Ingen av oss spelade bra golf förutom Classe som spelade bra i tolv hål.
Inför hål sjutton hade Classe bestämt sig på allvar för att avsluta bra.
Bollen bakom oss hade inte passerat "Havet", så det fanns tid att ta några bilder
Classe stirrar intensivt på bolluslingen och ska nu fixa till sin bångstyriga golfsving
Jag vet inte vilka tankar som rörde sig i Classes huvud då, men det handlade förmodligen om både längden på baksvingen, greppet, stansen och vinklar i bollträffen. D v s ungefär som jag brukar tänka när jag tappat spelet.
Och bollen for iväg en liten bit. Det händer inte alltid för mig när jag hamnar i svinganalys på banan. Ibland kan en torva flyga längre än bollen.
Birger och Erling tittar intresserat på när Classe kämpar
Erling är helt avslappnad och lyssnar på fågelkvittret innan han ska slå.
Och resultatet blev ju hyfsat.
Men Erling och jag förlorade matchen mot Birger och Classe på grund av Classes lysande spel i början och Birgers Par på hål fem, tio och tolv (där Classe också gjorde Par).
Men Birgers Pa på hål sexton avgjorde matchen. Dom vann alltså med 3/2 efter att ha varit 5 upp efter hål tolv och vi därefter vunnit tre hål i rad.
I morgon blir det kanske revansch...
Kommentarer
Trackback
