Åtta hål på golfbanan och åtta på Burusjön...
Vi startade klockan tio och hann spela åtta hål innan skaren började luckras upp i solen.
Erling på hål 10
Härligt väder. Så småningom åkte luvan av...
Vy över hål 12 från gul tee.
I skogen försvinner snön i en rasande fart, men på fairway är det nog 30 cm kvar
På hål 12 hade en älgko med kalv passerat tidigare på morgonen eftersom spåren var så grunda på skaren.
Vi spelade 10, 11, och hål 12 fram och tillbaka. Därefter hål 14, 15, 8, 17 och 18.
På hål 18 hade skaren börjat ge med sig, men här är vi i alla fall vid flaggan.
Vid rangen har gräset tinat fram ännu mer på kullen vid parkeringen.
Därifrån är det lagom med en pitch eller järnnia mot skogen på andra sidan rangen.
På onsdag ser det ut att kunna bli skare igen och då dyker nog även Alf upp.
Men blir skaren för dålig så kan vi träna vid rangen.
Efter den golfrundan tog vi en tur till Burusjön eftersom vi visste att Angela och Arne förmodlige var där för att fiska och åka skidor.
Och det var dom. Vicky var också med och ville jaga golfbollar. För Erling och jag hade naturligtvis var sin järnnia med oss och några färgade bollar.
Erling med Nipfjället i bakgrunden
Angela fick låna en boll och min järnnia. Här chippar hon in mot vår uppritade green.
Rackarns vad bra hon svingade min klubba...
Det fanns ju en del uppborrade hål från fiskare, men vi försökte undvika att håla ut eftersom vi bara hade 3 bollar.. ;-)
Burusjön är 4 kilometer lång, så det skulle nog krävas en hel del slag med en järnnia för att spela sjön tur och retur... speciellt som det fanns ett tunt snötäcke på isen.
Idre Fjäll sett från Burusjön.
Arne och Vicky med Nipfjällets baksida i bakgrunden
Erling på hål 10
Härligt väder. Så småningom åkte luvan av...
Vy över hål 12 från gul tee.
I skogen försvinner snön i en rasande fart, men på fairway är det nog 30 cm kvar
På hål 12 hade en älgko med kalv passerat tidigare på morgonen eftersom spåren var så grunda på skaren.
Vi spelade 10, 11, och hål 12 fram och tillbaka. Därefter hål 14, 15, 8, 17 och 18.
På hål 18 hade skaren börjat ge med sig, men här är vi i alla fall vid flaggan.
Vid rangen har gräset tinat fram ännu mer på kullen vid parkeringen.
Därifrån är det lagom med en pitch eller järnnia mot skogen på andra sidan rangen.
På onsdag ser det ut att kunna bli skare igen och då dyker nog även Alf upp.
Men blir skaren för dålig så kan vi träna vid rangen.
Efter den golfrundan tog vi en tur till Burusjön eftersom vi visste att Angela och Arne förmodlige var där för att fiska och åka skidor.
Och det var dom. Vicky var också med och ville jaga golfbollar. För Erling och jag hade naturligtvis var sin järnnia med oss och några färgade bollar.
Erling med Nipfjället i bakgrunden
Angela fick låna en boll och min järnnia. Här chippar hon in mot vår uppritade green.
Rackarns vad bra hon svingade min klubba...
Det fanns ju en del uppborrade hål från fiskare, men vi försökte undvika att håla ut eftersom vi bara hade 3 bollar.. ;-)
Burusjön är 4 kilometer lång, så det skulle nog krävas en hel del slag med en järnnia för att spela sjön tur och retur... speciellt som det fanns ett tunt snötäcke på isen.
Idre Fjäll sett från Burusjön.
Arne och Vicky med Nipfjällets baksida i bakgrunden
Kommentarer
Trackback
