Myrslag och stupslag!
Spelade 18 hål med Ann, Jan och Alf. Därefter nio till med Ann och Jan.
Lite kylig start med kalla vindar, men vinden mojnade och solen tittade fram lite då och då.
På hål 3 visade Ann upp hur man tacklar myren om den råkar vara i vägen...
På hål 10 klättrade Jan utför stupet till vänster om green och spelade bollen som den låg...
Svårt att fotografera så högt uppifrån men en massa skog i vägen. Men jag tror att det lilla vita strecket mitt i bild är bollen. Den randige ynglingen nere till vänster är Jan som skyfflade iväg både kottar, jord och boll.
För att orka nio hål till så tog vi matpaus och fick sällskap av Staffan D. Vi hade bland annat lite kul prat på olika Bohusländska dialekter eftersom alla vid bordet utom jag kommer från den saltaste sidan av Sverige.
När vi mätta och nyladdade gick ut från hål 10 så var det knattemyller på ranchen.
Jan och Ann spelade väldigt bra och jag briljerade två gånger. Par på hål 10 och par på hål 16.
Paret på hål 16 var märkligt på två sätt. Tredje slaget studsade över vattnet och parputten från en bit framför foregreen gick spikrakt mot en punkt några decimeter till höger om hål. Men på sista halvmetern svängde den vänster, rundade bakre hålkanten, och fortsatt ett halvt varv till innan den klämde sig ner mellan flaggan och hålets framkant! Tack! Säger man då.
Lite kylig start med kalla vindar, men vinden mojnade och solen tittade fram lite då och då.
På hål 3 visade Ann upp hur man tacklar myren om den råkar vara i vägen...
På hål 10 klättrade Jan utför stupet till vänster om green och spelade bollen som den låg...
Svårt att fotografera så högt uppifrån men en massa skog i vägen. Men jag tror att det lilla vita strecket mitt i bild är bollen. Den randige ynglingen nere till vänster är Jan som skyfflade iväg både kottar, jord och boll.
För att orka nio hål till så tog vi matpaus och fick sällskap av Staffan D. Vi hade bland annat lite kul prat på olika Bohusländska dialekter eftersom alla vid bordet utom jag kommer från den saltaste sidan av Sverige.
När vi mätta och nyladdade gick ut från hål 10 så var det knattemyller på ranchen.
Jan och Ann spelade väldigt bra och jag briljerade två gånger. Par på hål 10 och par på hål 16.
Paret på hål 16 var märkligt på två sätt. Tredje slaget studsade över vattnet och parputten från en bit framför foregreen gick spikrakt mot en punkt några decimeter till höger om hål. Men på sista halvmetern svängde den vänster, rundade bakre hålkanten, och fortsatt ett halvt varv till innan den klämde sig ner mellan flaggan och hålets framkant! Tack! Säger man då.
Kommentarer
Trackback
