UffeBlogg

Förra året fick jag ordning på spelet när Ann och Jan dök upp.
Den här gången hände samma sak, men det dröjde längre än förra året. Mina första nio hål producerade ett antal sockets, toppar, duffar, klackar och tåar som jag annars behöver en hel vecka för att samla... :-)

Men efter den uppmjukningen på de första nio så började jag långsamt fatta att golf är enkelt. Jag hittade en lugnare sving de sista nio. Och det berodde till största del på sällskapet.

Ann dräpte en rejäl mångtaggare på hål 6.

Stolt jägare med vapen och nedlagt byte.  Lite mer lättspelat från röd tee efter den gluggen i tallen.

På hål 7 fick Jan ett knepigt vattenläge i bäcken.

Droppa och plikta ett slag eller slå?

Jan tvekade inte en sekund. Där ligger bollen. Den syns och den är min. Då spelar jag vidare.

Och Jan skickade elegant iväg bollen mot green utan att få en droppe vatten på sig.
Men fairway fick sig en extra dusch blandad med vattenväxter...