Lite jämförelser...

Idag tog jag bilder med min gamla kamera och den jag fick av Nigel.
Jag är ju ingen fotograf, så jag bara knäppte och jämförde resultaten.
 
Konstaterade att båda kamerorna gav omväxlande skarpa och småsuddiga bilder.
Kom också fram till att jag är lika dålig på att läsa manualer och göra de perfekta inställningarna - oavsett vad det är för kamera. Borde nog gå en kurs för att få ut det mesta av min fotografering.
 
Om det fanns handikapp i fotografering så skulle jag ha ett jätteförsprång mot Nisse S så många dåliga bilder som jag tagit.
 
Men så fungerar det inte när det gäller fotomästerskap eller andra tävlingar.
 
Jo i golf finns det ju ett suveränt bra handikappsystem. Nybörjare på frammarsch kan tävla med erfarna golfare.
Unga nybörjare älskar att förkovra sig och sänker gärna sitt handikapp även i sällskapsronder men ogillar nog att höja sig på grund av en slarvrunda en dålig dag. Dom har bra koll på var de har sin förmåga och vad de strävar mot.
 
När det gäller oss äldre finns den ungdomliga ambitionen ibland kvar. Andra ser nog en sällskapsrond mer som träning inför en kommande tävling där man kan vinna pris.
 
Några anser att man ska registrera varje rond för att få ett rättvisande handikapp. Ja det låter ju riktigt, men spelar man ofta och slarvigt i glada vänners lag mellan tävlingarna så kan det kanske ge lite försprång i nästa tävling. Speciellt om den tävlingen inte är handikappgrundande.
 
Är ni med på hur jag menar ni som är bogeyspelare? Jag vet att det är mycket få bogeyspelare som inte vill förbättra sig varje dag och eventuellt kunna komma ner bland de riktiga golfarna som har nära singelhandikapp. I alla fall bland de som vet att de kan nå green på rätt antal slag - om än inte alla samma dag.
 
Några få vill däremot spara den förmågan till tävlingar, och slarvar gärna bort kanonrundor på sista hålen i sällskapsronder - eller går hem utan att registrera sänkningen därför att det kallas vara en enstaka lyckträff en dag med tur. 
 
Men jag är nog lite korkad när det gäller golf - och många med mig - jag strävar alltid efter att sätta ribban efter min bästa förmåga. Trettio rundor på under 30 poäng. Varför ska man registrera dom när man kan bättre och vet varför det strulade?
 
Om man inte vet bör man boka in några lektioner eller fokusera mer och slarva mindre.
 
Golfens härliga system med handikapp bygger ju på att alla spelar sin bästa golf varje gång!
Det bygger på en sorts ärlighet mot andra som inte finns så tydligt i andra sammanhang.
 
Årligheten mot sig själv är en annan sak. Där kan man kanske tycka att slarviga rundor är lika mycket värda som en fokuserad tävling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0