Golf igen...
Började med att ta en "kort lektion" med Fredrik på rangen innan jag gick ut och spelade med Angela.
Med "kort" menas tio minuter av den trettiominuters lektion för att öka längden i slagen med drivern som ingick i köpet. Jag har tidigare haft tio minuter med Jocke.
Båda snabblektionerna har bidragit till att jag är tryggare med drivern och att jag slår rakare och längre.
Bäst går det på rangen om någon av proffsen tittar på. Då försöker jag bara visa att jag kan svinga, men ute på banan blir det annat. Då struntar jag i hur det ser ut, och försöker bara överträffa mig själv... inte bra.
Hur som helst så har jag nu sex istället för fem punkter på min checklista innan jag slår en drive.
På första Tee med Angela så tänkte jag på den sjätte punkten och glömde en av de andra fem.
Första utslaget susade därför fram på en decimeters höjd lite till höger och fastnade i ljungen innan den nådde gräs.
Mulligan påbjuden.
Andra utslaget susade fram på en decimeters höjd lite rakare och nådde början av Fairway.
Men huvudsaken är ju att jag vet vad jag gör för fel när det blir så. Så småningom blev det bättre, och vid något tillfälle var alla sex checkpunkterna med i svingen... borde nog nöta lite på rangen så att åtminstone fyra av sex punkter kan programmeras in i muskelminnet och strykas från checklistan.
Före golfen hälsade jag på hos Arne i ateljén.
Jag gillar de tre musikanterna vid havet starkt. Men nu är något på gång där borta över havet...
Att följa Arnes målningar i olika skeden är ibland som att läsa en spännande bok.
Tittar man in sällan, så får man ett kapitel i taget. Är man där när han penslar så får man se hur ett nytt kapitel växer fram ord för ord genom penseldrag efter penseldrag.
En vägg i ateljén med de två senaste längst ned i mitten-
Men dagen ägnades åt golf med Angela och Arne åkte till Burusjön oc badade med Vicky.
Det var varmt och soligt och Angela hade solhatt. Vår golfrunda var bara avsedd som träning och en trevlig promenad i gott sällskap, så vi passade på att hamna i olika knepiga stuationer på banan för att lära oss ;-)
Efter pausen anslöt sig Alf till vår boll.
Uppe vid hål 11 ovanför Mördarbacken så mötte vi fler bekanta.
Maj hade sprintat upp först, men jag anade att hon spelade i en fyrboll och att det skulle komma fler om en stund.
Jo så var det. Håkan kom upp efter Maj
Därefter kom Allan och Kerstin.
Jag gissar att Maj hade plockat upp och gått upp i förväg, medan herrarna i mitten hade fått en artig Kerstin som sista utpost utifall någon skulle falla ihop av trötthet. ;-)
Vi spelade vidare på hål 11 och dom spelade vidare på hål 14.
På hål 16 hade Angela en suveränt bra drive ända ned till kanten på Havet. Men där blev det problem.
Helt i onödan, men ni fattar nog vad jag menar. Är man van att behöva slå långt för att komma över Havet så är man nyfiken på hur det ska gå med ett sånt kanonläge och tittar upp, tar i lite extra och väljer en onödigt lång klubba. Topp och plums, topp och plums...
Angela blev arg på sig själv och ledsen.
Men jag lyckades få en bild med ett leende igen när vi väntade på nästa hål. Visserligen lite suddig eftersom jag ägnade mig mer åt att locka fram ett leende med diverse pajaskonster än att ta en bra bild på mina spelkamrater.
Vi hade det varmt och trevligt och lärde oss massor om golfens speciella charm.
Och Idrefjällens golfbana är ju nu i toppskick igen. Greenerna var fantastiska. Vet inte stimpvärdet, men en nästan plan och rak putt pyttelite lätt utför behövde man bara starta från tre meter så rullade den i hål. Det är så härligt när greenerna är jämna och kortklippta. Även om det mest är en utseendefråga så koncentrerar man sig mer och putar bättre. Chansputtning lönar sig aldrig!
Kommentarer
Trackback
