"Landskamp" i envist duggregn idag...
... men vi spelade som oftast många tävlingar i en...
Nigel och Alf fick bilda internationella laget, och Jan-Erik J och jag representerade Sverige.
Och huvudtävlingen var en Bästboll Match.
Övriga tävlingar var individuell Köpenhamnare, Köpenhamnare lag, individuell Poängbogey och Poängbogey lag. Och för all del även slag per lag utan hcp-avdrag...
Här är Jan-Erik och Nigel på väg mot green på hål 10.
Jag tog också en bild på vyn till vänster före green på hål 10.
Den vyn skulle ha glädje av att ett eller två träd togs ner. Träden växer och en del vackra vyer riskerar att försvinna...
Efter nio hål var ställningen i huvudmatchen den att Sverige låg under med 2 hål.
I Köpenhamnare lag var vi lika.
I Poängbogey lag var Sverige 4 poäng efter...
Individuellt ledde Nigel Poängbogeyn och Jan-Erik Köpenhamnaren.
Efter hål 11 var Sverige bara 1 hål ned i huvudtävlingen, men efter Nigels Birdie på hål 12 var vi 2 ned igen.
Efter hål 15 var matchen "Dormy".
På hål 16 spelade vi för öl eller vin... förutom för att hålla matchen vid liv.
Jan-Erik lägger fjärdeslaget i högra greenbunkern. Alf står bakom en buske i skogen med bollen på en sten och undrar hur han ska hantera läget...
Sverige vann med Bogey på hålet. D v s matchen var inte över.
Jan-Eriks bunkerslag för Par hann jag inte med att fotografera. Suveränt slag, men bollen stannade mindre än 1 dm kort om hålet... så nära en öl alltså. Mindre än diametern på ett lagom stort ölstop.
På hål 17 gjorde jag Par och nu var matchen fortfarande vid liv trots att den var "Dormy".
Internationella laget vann hål 18 och matchen med 2/0.
Men Köpenhamnare lag vann Sverige efter en ointaglig ledning efter hål 17.
Individuellt delade Nigel och Jan-Erik Köpenhamnaren, men Nigel van Poängbogeyn efter en spurt med 18 poäng på sista nio...
Efter golfen tog jag en tur till Knappgården för att se hur röjningen efter vägen genom Särnaheden har förbättrat utsikten mot sjön, mot Städjan och andra fjäll.
Vackert, men i dis och duggregn syns inga fjäll.
Det är vackert även på nära håll nu när ljungen blommar.
Och när jag klev ut på trappen från Knappgården satt en piggögd liten "Kurre" och skalade en kotte.
Kul krabat.
När jag gick lite närmare så skuttade han iväg en liten bit, hoppade upp på en bit staket som stod lutat mot timmerväggen och skalade vidare.
"Ska du ha fler bilder?" såg det ut som han tänkte och hoppade upp en bit på väggen...
Nigel och Alf fick bilda internationella laget, och Jan-Erik J och jag representerade Sverige.
Och huvudtävlingen var en Bästboll Match.
Övriga tävlingar var individuell Köpenhamnare, Köpenhamnare lag, individuell Poängbogey och Poängbogey lag. Och för all del även slag per lag utan hcp-avdrag...
Här är Jan-Erik och Nigel på väg mot green på hål 10.
Jag tog också en bild på vyn till vänster före green på hål 10.
Den vyn skulle ha glädje av att ett eller två träd togs ner. Träden växer och en del vackra vyer riskerar att försvinna...
Efter nio hål var ställningen i huvudmatchen den att Sverige låg under med 2 hål.
I Köpenhamnare lag var vi lika.
I Poängbogey lag var Sverige 4 poäng efter...
Individuellt ledde Nigel Poängbogeyn och Jan-Erik Köpenhamnaren.
Efter hål 11 var Sverige bara 1 hål ned i huvudtävlingen, men efter Nigels Birdie på hål 12 var vi 2 ned igen.
Efter hål 15 var matchen "Dormy".
På hål 16 spelade vi för öl eller vin... förutom för att hålla matchen vid liv.
Jan-Erik lägger fjärdeslaget i högra greenbunkern. Alf står bakom en buske i skogen med bollen på en sten och undrar hur han ska hantera läget...
Sverige vann med Bogey på hålet. D v s matchen var inte över.
Jan-Eriks bunkerslag för Par hann jag inte med att fotografera. Suveränt slag, men bollen stannade mindre än 1 dm kort om hålet... så nära en öl alltså. Mindre än diametern på ett lagom stort ölstop.
På hål 17 gjorde jag Par och nu var matchen fortfarande vid liv trots att den var "Dormy".
Internationella laget vann hål 18 och matchen med 2/0.
Men Köpenhamnare lag vann Sverige efter en ointaglig ledning efter hål 17.
Individuellt delade Nigel och Jan-Erik Köpenhamnaren, men Nigel van Poängbogeyn efter en spurt med 18 poäng på sista nio...
Efter golfen tog jag en tur till Knappgården för att se hur röjningen efter vägen genom Särnaheden har förbättrat utsikten mot sjön, mot Städjan och andra fjäll.
Vackert, men i dis och duggregn syns inga fjäll.
Det är vackert även på nära håll nu när ljungen blommar.
Och när jag klev ut på trappen från Knappgården satt en piggögd liten "Kurre" och skalade en kotte.
Kul krabat.
När jag gick lite närmare så skuttade han iväg en liten bit, hoppade upp på en bit staket som stod lutat mot timmerväggen och skalade vidare.
"Ska du ha fler bilder?" såg det ut som han tänkte och hoppade upp en bit på väggen...
Kommentarer
Trackback
