Jaha, iväg kom man - och fram också...

Jag hade allehanda alternativ redo i min skalle när jag såg att det kunde bli minus 35 på morgonen.
Att starta en bil vid den temperaturen är inte det lättaste - och med automatlåda...

Jag tänkte att jag kunde höra om Shell kunde ställa upp med starthjälp eftersom jag skulle resa först vi sjutiden. Jag tänkte att jag kunde ringa Erling som är morgonpig. Classe hade erbjudit sig att vara stand by redan kvällen före.

Den härliga Forden har nämligen ingen motorvärmare...

Men det löste sig..

Minus  blev 33 det på morgonen i byn. Uppe i Storbo hade dom minus 36.

Jag hade laddad med en liten kupévärmare under huven på halvfart och batteriladdare på full fart. 

Motorn startade direkt men tvekade länge innan den ville spinna vackert.
Växellådan fick vila lite i neutralläge innan den behagade visa vad som var fram och back...

Efter Särna så bar det av uppåt, och temperaturen sjönk till behagliga minus 30.

Men rackarns vad kallt det blev längre bort...


När termometern i bilen visade 36 minusgrader så stannade jag till för att dokumentera.
Suddig bild, men -36 C är det.
Någon kilometer längre ned mot Fulunäset visade den minus 37, en då ville inte kameran vara med. Inte på grund av kylan, utan på grund av slutkörda batterier.

Hälsade på lite kort i Strängnäs (ska hälsa på mer där efter jul) och landade vid fem-sextiden i Örebro.

Vacker snö i mörkret.


Norberts brors fågelholk är läcker...

Och min Ford fungerade klanderfritt. Och vid besiktningen i Malung på vägen ner fick han/hon/den MVG...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0