Kul dag! Skidpremiär.
Ove och jag tänkte åka i Fjätervålen och jag skulle bjuda på skjuts.
Det började med att jag inte fick upp bakluckan och inte visste hur halva baksätet skulle fällas ned för att få plats med skidorna...
Jah åkte en liten tur för att hitta förre ägaren och be om råd. Han jobbade i Idre idag, men jag hittade honom inte på de två ställen han brukar husera.
Så jag åkte hem till Arne och Angela för att berätta för Ove att vi måste ta hans bil idag igen. Men då kom Göran förbi av en slump. Vi konstaterade att låset frusit så Ove hämtade en plastpåse med varmvatten. Efter en stunds värmande klickade låset upp. Baksätet fälls ner innifrån bakluckan och Göran kröp in och fällde ner den ena halvan. Den andra kärvade, men det räckte för att vi skulle få in en hel massa skidor.
Någon kvart försenade kom vi till Fjätervålen som låg i strålande sol från en låg sol i söder.
Vi hälsade lite hastigt på Jan i skidshopen och där jobbar Robert i vinter. Hej Robert.
Därefter bar det av. Säsongens första skidåkning!
Det ser ut som att Ove stretchar lite före åket, men det är fel. Han spänner pjäxorna.
Tjoho!!! Dit ska vi! Ner dit... hela vägen...
Ove drog iväg och jag stannade för att fotografera Härjedalen.
Lofsdalen och Hoverken längst bort till vänster.
Härligt väder som synes!
Fjätervålen har byggt till Värdshuset med en helt suverän "lyxlobbyliknande" mysavdelning i entrén. 
Väldigt lyckat! Påminner mig om en klubbhörna på en skottsk golfklubb, även om jag aldrig sett någon...
Jätteöppen jättespis mitt i rummet och massor av sköna soffor och fåtöljer. 
Nu behöver man inte ens åka skidor för att Fjätervålen ska vara värt ett besök. Ett nytt utflyktsmål helt enkelt!
Utvändigt var det inte helt klart med dekoren. Byggnaden i övrigt är ju röd med svarta fönsterfoder och takkanter, men här är foder och vindskivor fortfarande trärena och sprillans nya.
Jag kunde inte låta bli att fundera över hur dom tänkt sig resten, så jag gick in till PeGe och förslog järnvitriol.
Vitt hade ju absolut inte fungerat, men det kändes som att en fortsättning med svart skule ha blivit för tungt.
Efter skidåkningen, som var roligare än förväntat efter förra vinterns skidåkning med lätta ryggproblem, så åt vi en god lunch på Njalla. Den här gången en julinspirerad lunch med ett salladsbord som var kompletterat med skinka, korvar, rödbetssallad, med mera. Varmrätterna var Janssons frestelse och jättesaftiga älgfärsbiffar.
Ove blev positivt överraskad trots allt mitt skryt om interiören och maten. Nu kanske även Gävleborna fått ett nytt utflyktsmål. Att åka till Idre för att äta och sedan mysa framför brasan i Fjätervålen är nästan värt resan bara det.
Men det var min kommentar. :-)
