Töntigaste Aprilskämtet?

Ja det tror jag.

Södermanlands Nyheter.
På den tidningen finns tydligen inte mycket att göra för en journalist.

Men för en reporter finns massor att göra. Oxelösund hamnade långt ner i statistiken när det gäller vård och omsorg om äldre.
Ledningen var usel och underbemannad, personalen var visserligen många men hade fullt upp med att sleva upp mat och städa och dela ut post. Maten var dålig. Inflytandet från de boende var usel.

Maten har jag ibland provat själv.
Janssons frestelse med skinka (i stället för ansjovis..).  Döp om maträtten! Annars blir den enbart ÄCKLIG!
Ugnstekt lax. Pressade och överstekt torra fiskbriketter med viss laxsmak. Med ärtor. FY F-N
Övriga fabrikstillverkade fyrkanter eller trekanter i lämpligt format för transporten har jag inte provat, men det låter inte kul.

Vilka är höjdpunkterna när man är gammal och kan gå själv, men har svårt att ta sig ut på stan för att köpa mat och träffa folk?

1. Morgontidningen och posten.
2. Maten.
3. Kul samvaro vid maten.
4. Sova gott och längta efter nästa morgontidning, post, mat och samvaro.

Men det har man fattat noll av i Oxelösunds kommun. Där handlar det mer om hur personalen kan böja sig eller sträcka på sig när man jobbar. Där handlar det mer om att personalen ska motiveras genom att få välja gardiner i fikarummet. Där är personalens fikarum viktigare än de gamlas matsal mitt i den ibland dragiga entrén...

Ingen kommun att längta till alltså. Trots att jag är född där och min mamma fortfarande bor där...

...vid havet..
image678
Bild från Oxelösunds kommuns hemsida.

Härlig segling i sol och lagom vind och ett kul gäng i besättningen.
Men det finns en viss likhet mellan utförsåkning på skidor och segling i enmansjolle i krabb sjö och hård vind.
En likhet som jag älskar. Och jag saknar ibland den ena halvan sommartid. Men mest när jag ser bilder som den här.

Men att bli gammal, stolt och vara frisk för att klara sig själv, och ändå sakta men säkert bli indragen i ett komunalt system för "hantering" av gamla, sjuka, dementa efter en och samma effektiva mall tar jag omedelbart avstånd från.

Vill gärna bli arg och svära en massa svordomar. Men vad hjälper det. Att gråta hjälper ju inte heller. Och att föra en herrans liv och engagera TV eller annan media är omöjligt. De som är beroende av kommunernas dagliga service med mat, städning, post och annan social gemenskap och service vill inte "bråka".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0